Squinting Eyes at Rays

Hur ser framtiden egentligen ut utifrån dagens hotbilder och villkor? Hur förändras vår nuvarande situation av ekologiska, sociala och politiska omständigheter, och hur gestaltar man dem?

Ilija Wyller ställer sådana svåra men angelägna frågor utifrån ett närmast klassiskt skulpturalt arbete i granit. En så komplex ekopolitisk frågeställning skulle kanske kräva en tydligare berättelse i sin gestaltning, alltså något naturalistiskt och därmed lättavläst. Samtidigt skulle en sådan leda oss bort från själva den fundamentala kärnfrågan genom detaljerna. Utvecklingen skrivs ju in i minsta gemensamma nämnare, i celler och dna. Det är i den molekylära genetiken som berättelsen i verket egentligen vecklar ut sig allra först, över en allmän tidsaxel av påverkan och inverkan.

Istället väljer Ilija Wyller att med ett avskalat formspråk beskriva en sorts allmän ”påverkan” på framtiden genom aspekter på den omgivande miljön, våra förväntningar och hur livets upprepning både förstärker och suddar ut gränsen när verklig förändring inträffar. Det bara sker.

Skulpturen på Gamla gatan, omgiven av en ”biosfär” av växter, gestaltar ett sorts tidlöst fokus, en ursprunglig utgångspunkt av förändringsprocessen. Granitkroppen sluter sig i sig själv men öppnar ändå upp för ett betraktande.

Ilija Wyller är utbildad i måleri och använder sig av det på ett traditionellt sätt. Samtidigt har hon utvecklat ett skulpturalt formspråk som på ett experimentellt sätt överlappar de två medierna. Måleriet flyttar in i skulpturen och tvärtom. Hon använder sig även av alternativ till traditionell färg. Hon målar exempelvis med mjölk på träytor där ”färgen” är föda, samtidigt som det är en estetisk förhöjare av de material hon använder sig av.

Så hennes konstverk på Gamla gatan, i sin antika referens i materialet granit, får ett sorts filter av samtidens komplexitet, ett tids- och historiskt lager, i bemålningen. Ytterligare en klangbotten uppstår i de omgivande växterna som blir den ”rena” natur ur vilken hela vår verklighetsbild formas.

Text: Stefan Nilson