Den ständiga kampen

Åsa Jungnelius kan, i sällskap med föregångare som Eric Höglund och Kjell Engman, räknas till den svenska glaskonstens mest expressiva utövare. En pompös och helt oförskräckt användning av glasets pondus i sammanhang som för tankarna till såväl glassig design som reklamens värld. Många tänker på jättestora läppstift, parfymflaskor och röda läppar när hennes namn nämns. Eller kanske för den delen den ofta förekommande jättesnippan när hon ställer ut.

Snippan finns med när hon nu som en av de svenska deltagarna fått en plats i vattnet. En uppblåsbar vagina i stort format (”Mamman”) flyter runt i vallgraven i lysande färger och går tillbaka på den ”urform” hon återanvänt många gånger tidigare.

Ett deltagande under OpenArt är ofta en avvägning för konstnären gentemot det rum där hens verk skall visas. I Åsa Jungnelius fall har hon valt att förhålla sig till ett befintligt verk i Henry Allards park: Befriaren av Karl Hultström. Där har hon gjort den integrerade installationen ”Den ständiga kampen” som på ett dubbelbottnat sätt tar upp ett hos henne återkommande feministiskt tema, underförstått könskampen. Det är även en adress till en nationalromantisk manlig kultur som var gängse under förra sekelskiftet.

Jungnelius går ett steg vidare från den titan som lyfter blocket och befriar källan i Hultströms gestaltning. Här finns nu en obestämd skulptural gestalt bakom Hultströms ”Titan” som provocerar genom att den så starkt kontrasterar i material och form från den naturalistiska mansfiguren gjuten i brons.

Åsa Jungnelius har genom att uppföra en brunn så att säga tyglat källan i den ursprungliga skulpturen till en samhällsnyttig konstruktion som kommer alla till del. Från brunnen får den köksträdgård med potatis som anlagts intill sitt vatten och i växandets cirkulation kommer också potatisen alla till del som föda.

Här finns ett tydligt ställningstagande som pekar bort från den manlige ensamme titanen till ett mera värnande och för den delen även en kvinnlig positiv kraft som leder vidare.

Text: Stefan Nilson

På Youtube kan du se en film om konstverket.