Redet

Finns det något som väcker en sådan omedelbar spontan beskyddarinstinkt som ett obevakat fågelbo med ägg i? Den omedelbara känslan av själva boets omsorg med äggen ordnade tillsammans och insikten att världen är full av små och stora filurer som gärna skulle kunna tänka sig att röva bort innehållet. En tvetydigare anblick är förstås det tomma boet eftersom det kan betyda både plundring och en lyckad ruvning – livet återfött!

Raija Evelins installation ”Redet” på den lilla holmen i Svartån ser på en gång skyddat ut från mänskliga plundrare men samtidigt oroväckande utlämnat. Hennes verk är ju i en mening en skulptur gjord av betong (äggen) och organiskt material i själva det omsorgsfullt flätade boet, men i sin konstnärliga helhet det man konsthistoriskt brukar kalla land art, eller jordkonst.

Jordkonsten var stor i vårt land under främst 1970-talet men har rötter i flera andra länder och främst då USA. Robert Smithson med sin ”Spiral Jetty” i en saltsjö är en av de mer kända men det finns fler som försökte knyta an samtidens konst till den arkaiska och ursprungliga liksom naturfolkens konstvärld.

Det var och är även ett sätt att överbrygga klyftan mellan människans kultur och den natur som är vår vagga. Konsten implementerades på olika sätt i landskapet. Blev en del av det eller formades till en utsaga om den konflikt som ligger inbyggd i förhållandet människa- natur, bevarande – förbrukning.

Raija Evelin utgår i sin konst från naturupplevelser och en undersökning av subjektets plats i tillvaron. I hennes arbeten är hennes egna upplevelser viktiga incitament i den konstnärliga processen liksom mötet med naturen på olika sätt. Här finns en vacker tanke om oskuld och obrutna länkar till ett naturligt tillstånd som hör hemma i det sena 1800-talets naturfilosofer som Henry David Thoreau och hans samtida.

Hos Raija Evelin är ägget också en återkommande form, en av de grundläggande i naturen med stark symbolik till livets början, dess kraft och skörhet. Endast en önskan återstår för att fullborda konstverket: att ruvaren återvänder och fortsätter att värma fram livet.

Text: Stefan Nilson