Flatlands

Hur ljuder Gastons ”Elefantofon”?

Gaston är en välkänd serie om den late men charmige kontorsvaktmästaren med samma namn. ”Elefantofonen” liknar ett ymnighetshorn modell större med strängar i den svängda formen som en harpa. Gaston är uppfinnare och hans instrument låter ”Grooing” i textbubblan när strängarna slås an.

Jani Ruscica har inte byggt den än, men det är fullt möjligt att han gör det i framtiden. Den passar nämligen hans konstnärliga arbete perfekt. På årets OpenArt visar han tre realiserade instrument ur den film- och serievärld där han hämtar dem, eller kanske räddar dem, ur sin tystnad.

I den tredimensionella tolkningen blir de utlyfta i vår fysiska verklighet. Det gör dem till något som inte längre är fiktivt. Vår inre föreställningsvärld länkas med det fysiska rummet. Den konstnärliga handlingen att konstruera och bygga dem är en fri konstnärlig tolkning av hur de kan/ska låta. Genom att förvandla det fiktiva till fysiskt objekt, blir den konstnärliga processen en lång rad av val kring materialitet, faktiska materialval, textur, klangbilder och hanterbarhet.

Ett konstobjekt kan särskilja sig från ett skapat för en viss funktion som att spelas i en orkester: Det kan ta ut svängarna precis som karikatyrens ursprungligt fiktiva. I förvandlingen till ett tredimensionellt objekt blir svårigheten att förena den gränslösa formen med ett objekt som faktiskt går att spela på ur konstnärens beslut och konstruktion att det skall fungera. Här investerar Ruscica sin konstnärliga potential när han skapar sina instrument/skulpturer.

Bakom hur instrumenten i fiktionen väljs ut för att realiseras ligger även politiska och kulturella undertoner som kritik av sovjetisk byråkrati och förtryck av konstnärliga genrer och uttryck, kolonial utsugning och kulturell marginalisering.

Instrumenten har dessutom en fri tolkningshorisont vilket betyder att inget sätt är rätt att hantera och spela på dem, det är upp till den som trakterar dem.

Text: Stefan Nilson