Nandita Mukand, 1975, Indien
Poesin har sin melankoliska blå blomma. Är bildkonstens motsvarighet en vissnad? Kanske, åtminstone i många av Nandita Mukands arbeten. Till kärnan handlar det om livets cykel av födelse och död. Men också att livet på jorden återhämtar sig och segrar över destruktiva krafter.
I den urbana miljön blir saker extra tydliga där stadens liv lämnar spår och material efter sig. Nandita Mukand använder sig av dessa lämningar i konstnärliga installationer.
Torkade växterdelar, löv och frön – de som vuxit och frodats men vissnat ned – ges i hennes arbeten ny skulptural kropp. Här framträder en paradoxal väv som ett intressant estetiskt samspel mellan konstnärligt uttryck och ursprungsmaterialet. Så segrar naturens förnyande kraft över de destruktiva i installationerna. Ja de väcker känslor inom oss.
Text: Stefan Nilson
Senast uppdaterad:
Publicerad:
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
Telefon: 019-21 10 00
Öppettider: Vardagar kl. 8–16.30
Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10
Öppettider: Vardagar kl. 10–16
E-post till servicecenter