Jag anpassar men eleven vill inte veta av det!

Det här temat kommer upp ibland i konsultationer och flera kollegor känner igen sig. Vad gör vi när vi tycker oss veta vilka extra anpassningar en elev behöver, men eleven inte vill veta av dem? Det finns många aspekter av frågan, kanske vill eleven inte avvika från de andra eleverna eller kanske förstår eleven inte syftet med anpassningarna. Här är en enkel trestegsmodell för att gå vidare.

1. Tänk ledning och stimulans

Om du har en lista på lämpliga anpassningar är det första att fundera på vilka som går att genomföra i helklass utan att bemöta elever på olika sätt. Behöver eleven en extra tydlig genomgång med bildstöd? – Inled lektionen (kort) med att göra detta för alla. Behöver eleven öva lite extra på studieteknik, kanske en specifik aspekt av studieteknik? – Gör det för hela klassen, det finns sällan någon som missgynnas av att repetera lite studieteknik. Det här är faktiskt ett utmärkt tillfälle att se över ledningen och stimulansen för hela klassen och kanske uppgradera den eftersom det finns en elev med behov i klassen.

Ett enkelt sätt att ”jobba runt” motstånd mot anpassningar är att göra olika för alla. Ska en uppgift göras enskilt för att sedan redovisas i helklass så går det faktiskt att ge olika frågor till alla i klassen, frågor som sedan kompletterar varandra när de redovisas för hela gruppen. Uppgiften kan då vara anpassad utan att någon märker det, alla gör ändå olika delar av klassens uppdrag.

2. Utmana dina egna föreställningar

Är de föreslagna extra anpassningarna egentligen så värst bra? Kanske har elevens motstånd en rationell grund. Timstock, bildstöd och fidget spinners, allt på en gång blir en överbelastning av information för någon som egentligen behöver fokusera på skolarbetet. Har de som tagit fram förslagen varit i skolan och undersökt lärmiljön, eller är de utredare på distans? Har eleven varit delaktig i att utforma anpassningarna? Detta innebär inte att du kan strunta i att anpassa, snarare har du mer att göra då du måste skräddarsy dem ännu mer, kanske med hjälp av elevhälsoteamet.

Har du verkligen presenterat anpassningarna och syftet med dem för eleven? Ska någon få en egen, anpassad situation bland de andra så kräver det en fas av motivation och inarbetning. Prova att utforma anpassningarna tillsammans med eleven. Eleven kan också behöva vara delaktig i löpande utvärdering, inom ramen för sin mognad och förståelse.

3. Utmana elevens föreställningar

Tydliggör för eleven att det faktiskt inte går att nå de mål vi har satt i det läge som är nu. Vi måste göra något annorlunda tillsammans för att det ska lyckas. Det här kan leda till reaktioner, kanske skamkänslor. Därför är det viktigt att prata om i enrum med gott om tid att ta hand om reaktionerna. Du får tillfälle att höra varför eleven inte vill ha anpassningarna, om det handlar om att se avvikande ut inför kamrater eller kanske något helt annat. Kanske den blotta tanken på att själv inte klara av det som de flesta andra klarar av väcker negativa känslor som anpassningarna påminner om. Ett empatiskt bemötande är viktigt för att få hjälpa till med självbilden.

Prova att tillsammans med eleven utforma en nivå av anpassning som är acceptabel. Utvärdera efter en kort tid. Har det blivit bättre eller sämre? Var uppmärksam på feltolkningar som eleven kan göra av sin egen situation och hjälp till att tänka realistiskt.

/Michael Dahlman, psykolog Örebro kommun

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!