”Jonas, vi gör äntligen något som angår oss unga”
Citatet är hämtat från en lektion i årskurs nio för någon vecka sedan. Vi jobbade med teknik på temat internet och hur vi som bor i Sverige använder internet. Samtalet kom inte helt oväntat in på sociala medier. Och det var då som eleven sa: ”Jonas, vi gör äntligen något som angår oss unga.” Det gav mig tankeställare nummer ett. Leder vi våra elever in i framtiden med rätt lärande? Får de vad de behöver för de utmaningar vi står inför – såsom klimathot, skenande digital utveckling och ökade spänningar mellan världens länder?
Och några veckor senare kommer tankeställare nummer två.
”Jonas, vi skriver och övar och pratar om valenselektroner, grupper och perioder, men jag lär mig – ingenting.”
Jag gick hem och tänkte på detta länge. Jag har skrivit en bok. Den heter Undervisa för framtiden – med hållbar utveckling i fokus. Kort handlar den om att mänskligheten ska få en rimlig framtid med en hel planet, teknologi som vi bemästrar och människor som håller sams och delar på resurserna.
Och jag står där och ritar valenselektroner på min whiteboard.
Vi måste skapa relevanta berättelser för eleverna
Nyligen fick jag möjlighet att delta vid ett utbildningspolitiskt seminarium. Mitt huvudsakliga budskap var att vi som är lärare måste bli bättre på att fånga in och förmedla berättelsen, storyn, i det undervisningsinnehåll som vi erbjuder de unga och bedömer dem på. Att fängsla, skapa nyfikenhet och engagemang. Och då måste vi få in valenselektronerna i en berättelse, som är relevant och har ett syfte för eleverna. För valenselektronerna är viktiga de också, i rätt sammanhang.
Svårt! Ja, och svårt i många skolämnen.
Jag brukar påminna mig om en av de första meningarna i kursplanerna för NO i grundskolan: ”Undervisningen i ämnet ska syfta till att eleverna utvecklar nyfikenhet på och intresse för att veta mer om sig själva och omvärlden.” Det är en mening som återfinns högst upp på kursplanerna i flera skolämnen.
En kväll kort därefter sitter jag med min 15-åriga dotter och nöter NO i årskurs nio. Det är svårt och omfattande. Sedan kommer ett SO-prov i samma stil. Hon känner stark stress. Jag undrar igen. Är detta framtidens undervisning? När min dotter knappt kan andas på grund av skolans krav. Nyfikenhet och intresse blir det helt klart inte – snarare plikt och stress. När vi mäter skolans förmåga att öka elevernas lust till lärande, så har vi sen flera år sjunkande siffror i Sverige.
Nej, jag måste än en gång ta mig en rejäl funderare på hur nyfikenhet och intresse för skolans ämnen ska komma i första hand. Och en av de första sakerna i det arbetet måste vara att eleverna känner sig psykologiskt trygga. Och motiverade. Sedan kan vi påbörja resan som leder våra elever in på kunskap om en framtid som vi alla vill ska vara hållbar – med goda sociala relationer, en rättvis ekonomi och en natur som vi samexisterar med.
Så, vi lärare måste vara mästare på att skapa en trygg miljö och locka fram elevernas nyfikenhet och intresse.
En hållbar framtid står och faller med det.
/Jonas Edlund, Navets skola 7-9
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
