Förändra, förnya, förbättra

Anders Österberg tar emot Pedagogiskt Pris

I höstas fick jag den stora äran att ta emot det pedagogiska priset i kategorin grundskola och motiveringen till detta löd så här:

"Du har målmedvetet och föredömligt skapat egna pedagogiska plattformar och digitala metoder för att bortom det givna nå dina elever före, under och efter lektionerna. Du har med stor glöd tagit dina ämnen matematik och idrott och hälsa flera steg in i framtiden. Genom att utmana, variera och individanpassa får du eleverna att utveckla egna strategier för att nå sin fulla potential. Du väcker nyfikenhet, stolthet och lust att lära och inspirerar såväl lever som föräldrar och kollegor."

I denna lite spretiga artikel tänkte jag ta chansen att ge min syn på hur man kan skapa tid för förändring, samt även beskriva hur jag ser på mina båda ämnen.

Att våga förändra

För mig är förändring och förnyelse naturliga delar av min undervisning. Jag arbetar efter devisen att allt går att förbättra, även sådant som redan fungerar. Min erfarenhet är att förändringsarbete i hög grad är det som skapar nya frågor och gör att man ser saker i nytt ljus. Förnyelse är också en av de många faktorer som berikar mitt yrkesutövande.

Att förändra handlar inte om att göra mer, utan om att göra annorlunda. För att få tid att testa nytt så är det enligt mig nödvändigt att släppa en del gammalt. I mitt fall valde jag att frångå exempelvis läxor och traditionella läromedel och istället bygga en undervisning efter min egen bild av hur det centrala innehållet ska paketeras och framställas på bästa sätt. Nedanstående frågor kan sägas utgöra grunden för mitt sätt att förändra, förnya och förbättra min undervisning.

  • Når min undervisning sitt syfte?
  • Varför gör jag som jag gör?
  • Finns det saker jag gör i onödan, av gammal vana?

Att hitta sina 20 procent

Paretoprincipen, eller 80/20-modellen, bygger på antagandet att 20 procent av orsakerna ofta står för 80 procent av verkan, och vice versa. Översatt till min yrkesroll skulle det kunna innebära att 20 procent av min nedlagda tid genererar 80 procent av effekten, och omvänt att 80 procent av tiden läggs på sådant som genererar blygsamma 20 procent av resultatet. Även om procentsatserna naturligtvis bör tas med några rejäla nypor salt så tror jag att man kan lära sig mycket av att ”tänka 80/20”.

Vad i min undervisning utgör de fyra ineffektiva femtedelarna och vad utgör den magiska femtedelen som genererar mest? Kan det vara så att 80 procent av min planerings-, och bedömningstid läggs på sådant som endast har marginell effekt för elevernas kunskapsutveckling och måluppfyllelse?

Dessa frågor ställer jag mig ofta och mot bakgrund av dem utvärderar jag mina metoder och mitt innehåll. Ett moment som jag för tillfället placerar in i mina verkningsfulla 20 procent är inspelningen av Youtube-genomgångar, ett annat är kamratbedömning vid prov och inlämningsuppgifter och ett tredje är skapandet av min websida matematic.se.

Lär av varandra

Kollegialt lärande är enligt mig en nyckel till framgång. Precis som eleverna så har vi lärare mycket gott att hämta i samspelet med våra kollegor. För mig har Facebook varit en plats där det kollegiala lärandet verkligen har blomstrat. Via länkar, artiklar, diskussionstrådar och uppslag från kollegorna i facebookgrupperna så har jag lärt mig massor och hämtat många idéer. Ett lyckat förändringsarbete kräver inte nödvändigtvis så mycket skapande av eget material, det handlar enligt mig mer om att bli bra på att plocka russin ur så många kakor som möjligt och sedan våga testa det som verkar intressant.

Min syn på…

…matematik – en verktygslåda för framtiden

Någon begåvad person lär ha sagt att ”matematik inte handlar om att hitta svaren, det handlar om hur du agerar när du inte hittar dem”. Denna devis stämmer väl överens med min syn på varför matematik är så viktigt.

Matematik handlar enligt mig om att hitta strategier och verktyg för att kunna lösa problem. Genom matematisk träning kan man bygga upp en god problemlösningsförmåga och denna förmåga kan sedan användas till att lösa även icke-matematiska problem. Min ambition är att få alla elever att trivas i situationer där de stöter på problem som till en början verkar svårlösta. Ungdomar som inte backar för komplexa problem, och dessutom är rustade med effektiva strategier för att hantera dessa, har enligt mig goda förutsättningar på en framtida arbetsmarknad.

…idrott och hälsa – ett livslångt projekt

Avslutningsvis vill jag belysa mitt andra ämne, idrott och hälsa. I takt med att vi blir allt mer inaktiva och att vår stillasittande livsstil påverkar vår hälsa så blir ämnet allt viktigare ur folkhälsoperspektiv.

Debatten kring idrott och hälsa handlar ibland om att eleverna behöver röra sig mer under lektionerna. Jag hävdar dock att det är än viktigare att vi inom ramen för ämnet ger eleverna de kunskaper som krävs för att de ska bli aktiva även utanför lektionstiden. Genom att förse eleverna med goda kunskaper gällande sambandet mellan livsstil och hälsa ökar man, enligt mig, möjligheten för eleverna att göra kloka val i framtiden. Rörelse och aktivitet är naturligtvis positivt, men detta måste då ske genom ökad undervisningstid i ämnet, annars riskerar det att stjäla tid från ämnets mycket viktiga teoretiska delar.

Träning är inget man enbart kan ägna sig åt under några timmar i skolan under ungdomsåren, det är ett livslångt projekt och det är det vi måste lägga grunden för under lektionerna i idrott och hälsa. Kan skolan sedan öka elevernas aktivitetsnivå genom exempelvis morgonträning eller hjärnstärkande pulsaktiviteter utanför idrottsämnets timplan så kan man nå dubbel effekt, tror jag.

Tack för mig!

/Anders Österberg, Gumaeliusskolan


Senast uppdaterad:

Publicerad: