Bokblogg: Leda och lära tillsammans - medledarskap i förskolan

Det var med stor nyfikenhet jag började läsa Leda och lära tillsammans – medledarskap i förskolan. En bok som enligt baksidestexten handlar om hur man skapar ett bra samtalsklimat och en reflekterande kultur i och mellan förskolans arbetslag, för det här är väl något som de flesta eftersträvar på sina förskolor; ett öppet och tillåtande samtalsklimat.

Bokblogg

Boken är skriven av Ann-Charlotte Jönsson och Malin Rydhög som båda är förskolechefer i Halmstads kommun som beskriver det utvecklingsarbete de gjort i sina verksamhetsområden för att främja de pedagogiska samtalen och skapa en tydligare utvecklingsorganisation.

Boken riktar sig främst till förskolechefer som vill starta ett förändringsarbete på sin förskola och då bör även utvecklingsledare läsa boken så att man arbetar tillsammans med samma utgångspunkt.

Om man letar efter en ”quick-fix” för att förändra samtalsklimatet på en förskola så är det här inte boken man ska läsa. Är man däremot intresserad av ett utvecklingsarbete som får ta tid och där man vill ha en tydlig och bra struktur för det arbetet så är det boken för dig!

För precis som boken beskriver så är detta ett arbete som tar tid. I boken får man veta hur de har organiserat olika möten på förskolorna som till exempel pedagogiska forum, vilka olika material de har använt i de olika mötena (exempelvis reflektionsprotokoll), teoretiska bakgrunder och texter som pedagogerna har fått läsa samt pedagogernas reflektioner och arbeten. Det är med andra ord en gedigen genomgång av arbetet.

”Utgångspunkten har varit att det är pedagogerna som är närmast verksamheten som vet vad som kan fungera.”

Det här tycker jag är en intressant del i förändrings -och utvecklingsarbetet. Författarna har försett sina medarbetare med teoretiska modeller och tankesätt men det är pedagogerna som är nära verksamheten som har fått frihet att kombinera dessa metoder.

”När vi organiserar för att pedagogerna ska ta del av varandras underlag i de pedagogiska forumen, blir olikheter en rikedom och källa till lärande, samtidigt som den lärande gemenskapen stärks.”

Alla möten som beskrivs i boken är inte inom arbetslagen utan man har även organiserat möten där man möts mellan arbetslagen och delger varandra sina arbeten och där man även ger respons på de andra arbetslagens arbeten, bland annat genom att läsa varandras utvärderingstexter. Det här blir ett sätt att verkligen få ta del av varandras arbeten och få lära sig av varandra men även att få möjlighet att utveckla sitt skrivande i just sådana fall och för mig blir det här även ett sätt att skapa ett gemensamt språk för förskolan vilket kan gör att vi förstår varandra bättre och det i sig kan skapa ett godare samtalsklimat.

Avslutningsvis vill jag säga att det här är en bra bok att läsa om man vill starta ett systematiskt utvecklingsarbete på förskolan. Man bör dock läsa boken från början till slut och även diskutera den i tillexempelvis ledningsgrupper under läsningens gång så att man verkligen förstår arbetet som den beskriver. Är man beredd på att göra förändringar och låta arbetet ta lång tid så är denna bok en god handledning. Att lyfta delar ur boken är svårt då den beskriver en helhet och jag upplever att den behöver samtalas om och reflekteras för att den ska komma till sin rätta.

/Mia Lingåker förskollärare/utvecklingsledare, Södra Gårdens förskola.

Senast uppdaterad: 14 december 2018

Publicerad: 14 december 2018
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?