Bokblogg: Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta av Emilia Larsson Samoladas och Moa Bäversten

Boken Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta är skriven av Emilia Larsson Samoladas och Moa Bäversten, två pedagoger verksamma på en förskola i Västerås. Precis som jag själv jobbar de i ett socioekonomiskt utsatt område och det gjorde boken extra intressant ur mitt perspektiv som pedagog. Författarna skriver i förordet att de vill dela med sig av de verktyg och strategier som de har jobbat fram och som nu är en naturlig del i att stödja och utmana barnen i deras språkande.

Det tycker jag att de lyckas bra med i boken. Den är fylld av praktiska exempel på hur man kan arbeta och även om exemplen är från en avdelning där de yngre barnen går, har jag fått flera tips som jag tänker att jag kan omarbeta till våra på den förskola där jag jobbar. Vissa saker i boken känner jag igen och jobbar med, men mycket känns nytt och tänkvärt.

”Om vi tänker att barn ständigt är i processen att tillägna sig ett språk, behöver vi skapa en fysisk, social och organisatorisk miljö som stödjer ett språkstimulerande förhållningssätt som sträcker sig över hela dagen.” (sid 60)

Författarna visar på hur vi kan göra detta i boken.

Boken känns lättläst och skulle med fördel kunna användas som ett material att fördjupa sig i tillsammans i ett arbetslag.

Författarna ställer sig frågan ”hur blir man hörd utan ett verbalt språk som barn?” (sid 25) och menar att det är vi vuxna som är ansvaret för att ge barnen verktyg och möjligheter för att kunna uttrycka sig. De sätter t om språkarbetet i förskolan i ett större perspektiv och menar att den grund vi lägger i förskolan för vidare läs- och skrivutveckling i skolan också har en annan dimension, ur ett folkhälsoperspektiv. De lägger in stora delar som Barnkonventionen och ICDP i deras arbete och menar att det går hand i hand med att hjälpa barnen att till ett rikt språk.

I ett kapitel skriver de om barns lek, och diskuterar just det här med ”bara lek”.

”I själva verket är de viktiga samspelssituationer som är avgörande för hela barnets språkutveckling. Att som vuxen få vara en del av denna livsviktiga process ser vi som ett privilegium”. (sid 40)

Just den här andemeningen genomsyrar hela boken. Hur viktiga vi vuxna är för barnen i förskolan och vad mycket vi kan tillföra deras språk om vi är lyhörda och delaktiga i hela barnets dag på förskolan. Vi kan skapa meningsfulla lekspråkande sammanhang under hela dagen.

I flera kapitel får man sen många praktiska exempel såsom magnetiska mötesplatser, textrutor, språkmotorer, språkstimulering i rutinsituationer, plats för väntspråkande, bordssagor, riggade mötesplatser. Praktiska exempel som inte känns svåra att genomföra, utan rätt enkla men som kan tillföra mycket.

I sista kapitlet skriver de också om språklig kartläggning av miljön och pedagogisk dokumentation.

Det första jag kommer skapa på vår förskola är en plats för väntspråkande i hallen medan barnen väntar på sina kompisar. Det är görbart redan i morgon.

/Annia Mandelmo, förskollärare och utvecklingsledare, Kastanjegården/Vivalla förskolor

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!