Bokblogg: Rum i förskolan – för barns lek och lärande

Jag fick glädjen att läsa ”Rum i förskolan – för barns lek och lärande” en bok som främst riktar sig mot pedagoger i förskolan men kan med fördel också läsas av skolpersonal och av den som ritar eller designar förskolor.

Författare: Mia Heikkilä, Jennie Andersson Schaeffer, Karin Saler, Anne Lillvist, Malin Lindberg, Jens Engman

Boken är ett resultat av ett treårigt forsknings- och utvecklingsprojekt: Normmedvetna rum för lek och lärande, som författarna har arbetat i.

Många inspirerande infallsvinklar

Redan efter de första sidorna var jag fast i boken. Vill du läsa en bok som ger dig nya tankar kring rum i förskolan och hur de kan utformas så är det här boken för dig! Är du intresserad av att utveckla ditt tänkande kring normer och hur du kan utforma normmedvetna rum i förskolan så är de också en bok för dig! Vill du få idéer om hur barnen kan involveras i rummens utformning, ja då är det också en bok för dig!

Jag fastnade som sagt redan i inledningen för boken, det är roligt att läsa en bok som ger fördjupade kunskaper i områden som är så viktiga i dagens förskola. Att vara en normmedveten och normkreativ pedagog är idag viktigt utifrån läroplan och hur samhället ser ut. Hur ska vi få alla barn att känna sig välkomna i den miljö där de flesta tillbringar så mycket tid? Här kan boken hjälpa till med att ge både tankevurpor och tips på hur vi kan tänka och göra.

Förskolans rum är bärare av kultur och av föreställningar om de som verkar i förskolan, både gällande vuxna och barn. Rummen är också bärare av traditioner som rotat sig i föreställningar om hur förskolan har varit, hur den är och också hur den borde vara.

Det här är ett citat som jag verkligen tagit med mig och som jag känner ligger i tiden och den förändring som förskolan ständigt står i. Det finns många traditioner i hur en förskola ska vara utformad; när jag började arbeta hade många förskolor en hemvrå, ett byggrum, ett målarrum och kanske ett kuddrum. Materialen i rummen var kodade och vad de skulle användas till var av deras utformning redan förutbestämt – dockor och bilar ensamma blir väldigt enahanda leksaker. Detta har dock förändras och mer okodat material tar sin plats i förskolan för att främja fantasi och motverka normer. Därför är det uppfriskande med en bok som kan utmana ens tänkande och utveckla verksamheterna åt ett annat håll.

I boken finns det också små rutor med konkreta råd för arbetslagen att ha med sig när de förändrar och utvecklas verksamhetens rumsliga utformning och innehåll:

Råd 2: Skapa så få platser för bestämda lekar som möjligt

Om platser förutsätter en viss typ av lek blir de begränsande.

Ju mindre bestämda lekar som en plats bär, desto fler möjligheter rymmer den. Bestäm därför så lite som möjligt på förhand vad barnen ska leka på vissa platser i rummen.

Att låta barnen leva i en värld fylld av olika möjligheter på alla nivåer gör dem mer öppna inför det livet kan ge. Eller omvänt – om vi presenterar världen som stängd och given blir barnen mer slutna inför allt som de kan bli och vara.

Värdefullt med konkreta råd

Att få konkreta råd är så värdefullt för mig som läsare – de blir som en sammanfattning av den övriga texten och något som jag kan använda som diskussionsunderlag tillsammans med mina kollegor. Eller skriva ut och sätta upp som dagliga påminnelser inne på avdelningen. Att jag valde just ovanstående råd att dela med mig är för att jag tycker att det fångar bokens innehåll på bästa sätt: Hur vi skapar förutsättningar för barnen att utvecklas till sitt bästa jag? Men det ger mig också en av de största tankevurporna: att låta barnen flytta material mellan rummen för att följa leken och låta världen vara öppen samtidigt ha ordning och reda bland det material vi erbjuder. Hur gör vi det? Varken jag eller boken har några svar men ett citat var extra intressant ur detta perspektiv:

Ordning och reda var en väldigt tydlig norm på de flesta ställen. Det finns en logik i att vilja ha koll på var leksakerna finns, men när det gäller gränser och maktförhållanden mellan barn och vuxna blev ordningsskapandet något där detta syntes. Vuxna vill ha städat, barn verkar inte störas av stök lika mycket.

En skrivning som både provocerar och inspirerar tycker jag och väl värt att diskutera i arbetslag överallt! Vad händer med barnens lek om vi släpper på ordningen lite?

Avslutningsvis så vill jag säga att det här är en bok som jag tycker att alla som arbetar i förskolan ska läsa! Jag hoppas den hamnar som studentlitteratur på förskollärarutbildningar och barnskötarutbildningar. Den inspirerar samtidigt som den utmanar mig i mitt eget tänkande och det är då en bok blir riktigt användbar tycker jag och framförallt är den viktig för ett normmedvetet och normkreativt arbete i förskolan.

/Mia Lingåker, förskollärare/utvecklingsledare Södra Gårdens förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!