Kristi himmelsfärds dag eller Första metaredagen

Skogsväg genom vitsippebevuxna backar.

Domarbacken, Hackvad.

Följande är hämtat från ”Folkminnen från Örebro” som är upptecknat av Landsmåls- och Folkminnesarkivet i Uppsala i början av 1940-talet. Att ta tillvara folkminnen och bevara hembygdens seder och bruk låg i tidens anda. Folkminnena kom till på det sättet att man intervjuade gamla örebroare om deras minnen i syfte att bevara glimtar av stadens kulturella och sociala liv till eftervärlden.

Stadsfullmäktige i Örebro tilldelade Landsmåls- och Folkminnesarkivet 400 kronor i anslag inför arbetet. Då man avslutat intervjuandet, tänkte man gå vidare med att mer i detalj gå in på vissa ämnesområden som t.ex. näringar och arbetsliv, levnadssätt och hushållning, sociala förhållanden och olika hantverk som varit företrädda i Örebro. Men tyvärr blev det ingen uppföljning och fördjupning, utan det stannade vid denna inventering ”Folkminnen från Örebro” som nu finns på stadsarkivet.

Första sommardagen

”Kristi himmelfärds dag höll man för den första sommardagen för året. Det var den första dagen, man skulle vara ljust klädd och ha hatt på huvudet. Den dagen skämdes ingen att ta på sig hatten, men förut ville ingen ta den på.

Och till kyrkan skulle man gå den dagen, och då var man sommarklädd. Också från landet kom sommarklätt folk till kyrkan, mest ungdom. Jag minns en Kristi himmelsfärds dag för länge sen. Tio flickor i rad kom in i kyrkan. De gick par om par, och så satte de sig bra långt fram i kyrkan. Det var landsflickor och de bar lika dräkter. Detta var i Nikolai kyrka för en 35-40 år sedan.

Första metardagen

Kristi himmelfärds dag var första metardagen. Då satt gubbe vid gubbe vid slussen och metade. Det var vanligt för 60 år sedan. Den dagen skulle man också ut i skogen och ta kåda. Den kokades ihop med fett fläsk till plåster. Det plåstret dög mot förkylning och allt ont.

Barn och vuxna metar.

Modernare metare vid slussen.

Källdrickning

Kvällen före Kristi himmelfärds dag gick man till en källa, som hette Jällebrunn inemot Mosås. Vidare fanns en källa vid Bärsta, som de brukade gå till. Somliga åkte och somliga gick. Ungdom samlades och gick till någon av dessa källor och, som det hette, drack brunn.

Man drack av vattnet så mycket man orkade få i sig, för vi hade koppar med oss. Så vi tog med oss vatten hem i buteljer för att vi skulle ha att dricka. Man fick hälsa av att dricka vatten ur dessa källor den kvällen. Om man vart sjuk, så drack man av det vatten, som man tagit med hem från källan.

Det var alltid så roligt vid dessa källor. Där ställde man till med lekar. Jag minns att vi lekte ringlekar, och så sprang vi änkeleken till bortöver midnatt. När vi gick hem, så gick vi arm i arm och sjöng glada visor.

Offrade vid källan gjorde vi inte, för sådant var bortlagt då. Vidare var det förbjudet att orena i källan.”


Sagesmän:
Lovisa Ljungstedt, född 1865 i Hidinge. Kom till staden vid pass 15 års ålder.
Anna Olsson född 1861 i Örebro.
Diversearbetaren Johan Olsson född 1878 i Dingtuna. Bosatt i staden sedan barndomen. Fadern född 1844 i Örebro.


Text: Eva Lundberg

Ursprungligen publicerad som Månadens dokument maj 2002.

Senast uppdaterad:

Publicerad: