Centralverkstäderna i Örebro – en okänd värld i staden

I april 2004 hämtade Ingemar och jag cirka 8 plastlådor med 587 glasplåtar och diabilder samt pappersbilder på gamla Centralverkstäderna, nuvarande Euromaint.

Någon entusiast hade redan skrivit texten till vissa av bilderna. 497 glasplåtar är nu inlagda i vår bilddatabas och ett hundratal diabilder återstår.

Bland dessa glasplåtar dolde sig en okänd värld som nog inte många sett förut. Endast anställda, deras släktingar och några få andra invigda hade trätt över dess tröskel.

Lite historia först

Spår har funnits lika länge som hjulet. Järnvägsspår liknande de vi ser idag användes redan på medeltiden för gruvtransporter.

Den första planen på ett sammanhängande järnvägsnät i Sverige upprättades av Adolf Eugène von Rosen. Han hade besökt Storbritannien och vid återkomsten till Sverige år 1845 fick han statens tillstånd att privat, med främst brittiskt kapital, bygga upp ett järnvägsnät som förband de viktigaste städerna med varandra. Samtidigt med att von Rosens planer blev verklighet så beslöt bergsmännen i Nora att bygga järnvägen Nora-Ervalla. Denna bana anslöts till Köping-Hult järnväg, som samtidigt hade byggt sträckan Örebro-Ervalla. Bansträckningen Nora-Ervalla-Örebro öppnades för trafik 5 mars 1856 och blev Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift.

Sträckan Örebro-Arboga blev klar 1857, men Köping nåddes först 10 år senare.

De första loken och vagnarna köptes i Storbritannien och var mycket enkla. Loken eldades först med koks och senare med den billigare stenkolen. Ved användes vid mindre banor och under krigstid. I slutet av 1800-talet började man effektivisera ångloken

Verkstäder för statens järnvägar

Då val av plats för en central verkstadsanläggning diskuterades kom Örebro i blickfånget. År 1900 påbörjades arbetet med en central verkstadsanläggning för statens järnvägar, kallad Centralverkstäderna i Örebro.

Inom området byggdes lokomotivuppsättningsverkstad, vagnreparationsverkstad, smedja, presenningsverkstad, kokhus för asfalt, förrådshus för gjutsand och järn men även marketenteri, velocipedstall och vattentorn.  År 1923 beräknades området vara 30 hektar stort. Till detta fanns 11 hektar mark med koloniträdgårdar som hyrdes ut till personalen i olika lotter. Personalen beräknades samma år uppgå till ca 1200 personer.

Ska vi gå in?

Ånglok utanför hus med stora fönster.

Det första reparerade loket vid CV 1902. Fotot är troligen taget utanför lokomotivuppsättningsverkstaden som låg centralt placerat inom området.

Man med hatt och kostym står vid ett stort hjul. Det ryker ur ett kärl som sitter på hjulet.

Utanför hjulverkstaden reparerar en man ett hjul med ny gjutning. Bilden är tagen 1902.

Män sitter i en sal på bänkar med stora ljusa tygstycken framför sig.

Skräddare i arbete med att sy presenningar. Bilden är tagen 1904 i Presenningsverkstaden.

Takstolar.

1907 byggde man vagnverkstaden. Här ser vi takstolsresningen. Ser ni mannen som står framför den högra takstolskranen?

Man står på klippkäll med borrmaskin. Han är klädd i hatt, skjorta, väst, byxor och stövlar.

Man med bergborrmaskin inom området. Lägg märke till hans stilenliga arbetskläder och hans något dammiga hatt.

Modell av ånglok.

Exempel på modell gjord på CV:s modellverkstad. Det är en modell av ”Förstlingen” Lok nummer 1 – 1917. Förstlingen var Sveriges första lokomotiv och levererades 1853 av Munktells i Eskilstuna. Den kördes 1855 till 1870 på Nora-Ervalla järnväg. Delar av Förstlingen finns på Sveriges Järnvägsmuseum.

Text: Marie Esplund-Lynn

Bildhantering: Ingemar Larsson
Fotografier: GF-150-0044, GF-150-0038, GF-150-0049, GF-150-0097, GF-150-0099, GF-150-0514
Källor: Projekt Runeberg, sökord: Centralverkstäderna.
Minnesskrift, Sv. Järnvägsmannaförbundets avd 327. 50-årsjubileum 1908-1958.


Ursprungligen publicerad som Månadens bild november 2005.

Senast uppdaterad:

Publicerad: