"Alla gör rätt men ändå blir det fel" – ökad samverkan krävs för att hjälpa barn och elever

TABB-projektet (Tillsammans för alla barns bästa) är på upploppet och målgång sker i juni. En central fråga som identifierats i projektet är hur olika verksamheter som arbetar med barns hälsa och välmående kan utveckla sitt samarbete. Mats Thyrstrup, docent på Handelshögskolan i Stockholm, gav vägledning i ämnet och projektdeltagarna diskuterade vidare hur de organisatoriska mellanrummen mellan våra verksamheter kan överbryggas.

Mats Thyrstrup (vänster) Fatane Salehi (övre, höger) och representanter från Örebros delprojekt (nedre, höger).

Fakta: TABB och delprojekt

Samverkansprojektet i Örebro är ett av fyra delprojekt inom TABB, alla med inriktning Skottlandsmodellen. Huvudprojektet leds av regionen och övriga kommuner som ingår är Nora, Degerfors och Askersund. Det är ett treårigt utvecklingsarbete som syftar till att förbättra samverkan mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvården så att barn och unga får tidiga och samordnade insatser. I den nationella satsningen som leds av Skolverket och Socialstyrelsen finns 35 utvecklingsarbeten.

Alla gör rätt men ändå blir det fel, konstaterar Mats Thyrstrup inledningsvis. Olika verksamheter följer sina riktlinjer men ser inte alltid helheten och barnets perspektiv. Det finns en risk att barn kan hamna i kläm i ett system som inte fungerar och kan innehålla fler stuprör och mellanrum än samverkan och samarbete. Här behövs något göras – för alla barns bästa!

Organisatoriska mellanrummen en nyckelfråga

I juni 2023 är det målgång för de fyra delprojekten inom TABB. Arbetet har flutit på bra och förändringar syns både i verksamheterna och på organisationsnivå. En nyckelutmaning finns dock:

– Något vi identifierat som en utmaning i projektet är frågan hur vi kan organisera oss och hantera de mellanrum som finns mellan myndigheter, säger Daniel Berglund, projektledare Region Örebro län.

– Man får helt enkelt inte till helheten utan ser bara till sin egen del. Det är ett stort problem och något vi vetat om länge, ändå har det inte gjorts något. Alla gör rätt men det blir ändå fel. Det är så mycket välfärd och hälsa som går förlorat i de organisatoriska mellanrummen. Vi måste helt enkelt knäcka detta, menar Mats Thyrstrup.

"Behöver koordinera oss som system"

Thyrstrup lyfter systeminnovation, att utgå från det som redan finns och koppla ihop det på ett bra och effektivt sätt, som en lösning på problemet och menar att vi måste gå utanför systemet för att hitta lösningar som passar varje individ.

– Idag ligger mycket fokus på organisation. Hittar vi ett fel så skapar vi en ny enhet istället för att foga samman och utveckla samordnande relationer. Vi skapar enheter som har ansvar när vi skulle behöva utveckla samordnande relationer, säger han och fortsätter:

– Det är när vi kan koordinera oss som system som vi kan erbjuda barn det de behöver i form av fritids, skola och stöd, beroende på vilka behov barnen har utifrån exempelvis neuropsykiatriska diagnoser eller liknande.

Mats Thyrstrups fem steg mot samordningsinnovationer på systemnivå

Perspektivvalen

– ur vilkas perspektiv betraktar och söker vi efter det relevanta systemet i anslutning till problem/utmaningar?

Intressenterna

– vilka påverkar de situationer eller effekter vi vill förändra – hur och på vilka bevekelsegrunder?

Relationsskrädderiet

– bygg nätverk över gränser, till exempel organisatoriska, professionella och kulturella.

Systemkunskaperna

– sök vägar utanför de formella aktörerna, exempelvis studiebesök och workshops utanför ordinarie "ärenden" – och även med andra än de formella aktörerna.

Värdevisionen

– vilket är löftet vi som system ställer ut och till vem eller vilka? Det som ska infrias genom systeminnovationen!

Vi frågade tre personer i Örebro-gruppen vad de tyckte om/tar med sig från Mats Thyrstrups föreläsning:

– Man känner ju igen det han pratar om. Men det är ändå inspirerande att prata om det och vad vi kan göra åt det. /Sofie Tholander, socialsekreterare.

– Exemplen som han ger är lite sorgligt träffande. Jag önskar att vi inte kände igenom oss, men det här är vardagen. /Henric Elgstrand, gruppledare, Socialtjänsten.

– Jag tror att vi måste tänka om. Sätta barnen i centrum och anpassa oss efter dem snarare än tvärtom. Och kanske inte prata så mycket om hur organisationen mår utan istället prata om hur barnen mår och hur vi ser dem. /Annie Wärnelid, enhetschef på förebyggande enheten, Socialtjänsten.

Workshops om fortsatta arbetet

Under ledning av Fatane Salehi, sociolog/socionom och projektledare för utveckling av Cancerrehabilitering i Uppsala, ägnades eftermiddagen åt workshops i de olika delprojekten. Diskussionerna kretsade kring två saker: (1) Barnperspektiv kontra barns perspektiv – hur man i högre utsträckning kan ta fram barnens perspektiv på riktigt, snarare än vuxnas barnperspektiv i det samordnande arbetet – och (2) Arbetets fortlevnad efter halvårsskiftet – hur man säkrar upp att det samordnande arbetet fortsätter även när TABB-projektet formellt är avslutat.

Med i Örebro-gruppen fanns representanter från socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården. Att vidga användandet av de verktyg som tagits fram – Barnens bästa-hjulet och Trappan – och att på något sätt fortsätta arbetet med samverkan var några saker som lyftes fram. Under våren pågår ett arbete med att utvärdera och analysera vad projektet kommit fram till och identifiera hur fortsättningen kan komma att se ut. Delprojekten kommer sedan att tillsammans med huvudprojektet skriva en rapport på utvecklingsarbetena som överlämnas till regeringen.

– Det tar tid att bygga upp hållbara strukturer för samverkan och samordning. Verksamheterna som deltar är främst organiserade för att arbeta inom gränser och inte över gränser. Arbetet har till stor del handlat om att identifiera var de organisatoriska mellanrummen kan uppstå och försöka hitta sätt att samverka för att minska mellanrummen. Några av de viktiga lärdomar som dragits i det arbetet är vikten av kunskap om och förståelse för varandras uppdrag och kompetens, samsyn kring språk och begrepp och hur verktygen samt en modell för arbetet skapat bättre förutsättningar för samverkan i projektgruppen. Vi har nu provat i liten skala och ser att det finns olika vägar och möjligheter för arbetet framåt. Det känns lovande, säger Annika Walter, projektledare för Örebros delprojekt.

/Mikael Kindgren, Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad: