Spridningskonferens med lärarledarskapet i fokus

"Hur gör alla andra?"

Frida Grimm har själv varit förstelärare. Hon berättar att hon ibland upplevde svårigheter att nå fram till sina kollegor och funderade mycket på varför det inte gick som hon önskade. Det finns cirka 15 000 förstelärare runt om i landet, de flesta med ett uppdrag att leda andra lärare. Så hur gör alla andra?

– Det var detta jag ville undersöka när jag fick möjligheten att skapa mitt eget forskningsprojekt. Hur agerar förstelärare när de leder sina kollegor? Vad händer i dessa situationer? säger hon.

Lärarledare – allt vanligare

2023 doktorerade Frida med avhandlingen "Ledarskap för lärares lärande: förstelärare som lärarledare". Hon påpekar att det blir allt vanligare med lärare som leder andra lärare i skolutvecklingsarbetet och använder begreppet lärarledare för att beskriva fenomenet.

– Lärarledare är ett slags hybridroll och avser lärare som fortsätter att undervisa men som även har ledarskapsuppdrag, till exempel att leda lärares profesionella lärande (kollegialt lärande) eller att leda arbetslag, förklarar hon.

Viktigt med tydligt syfte

Frida Grimm framhåller vikten av att ha ett tydligt syfte för lärarledarens roll och att detta bör diskuteras på alla nivåer inom organisationen.

– I min värld ska syftet med lärarledare alltid vara att främja barnens och elevernas lärande, men vi behöver komma fram till hur detta ska gå till. Om vi har ett tydligt syfte med varför vi vill ha lärarledare i våra verksamheter blir det också lättare att skriva tydliga uppdrag och kommunicera dem i verksamheten.

Samtidigt påpekar hon att bara för att ett uppdrag finns och är tydligt förankrat, är detta ingen garanti för utveckling. För att det ska fungera krävs ett medvetet ledarskap på alla nivåer, och det måste ske tillsammans.

Fördel att vara "i mitten av allt"

Tidigare forskning visar tydligt att lärarledare kan göra stor skillnad. En anledning är att lärarledare leder på ett annorlunda sätt: istället för att vara chef leder de mer horisontellt än uppifrån. Lärarledaren har också en närmare relation till lärarna än vad rektorer ofta har. Dessutom är de själva lärare och därmed närmare undervisningen. Som lärarledare befinner man sig i mitten av allt – man har elevens perspektiv från undervisningen, lärarperspektivet och ofta även vårdnadshavarnas perspektiv. Dessutom får man också med sig ett rektorsperspektiv eftersom man i regel träffar rektor oftare och i fler sammanhang än vad andra lärare gör. Därmed kan lärarledare fungera som draghjälp i det systematiska kvalitetsarbetet, en brygga mellan olika funktioner i en organisation med distribuerat ledarskap.

Finns utmaningar

Frida lyfter fram några utmaningar som lärarledare ställs inför. En av dem är att få tiden att räcka till. En annan är att ha en tydlig riktning i uppdraget: alla förstelärare som hon intervjuade för sin studie bekräftade att de hade ett skriftligt uppdrag men kunde ofta inte redogöra för vad som faktiskt stod i uppdragsbeskrivningen. I det läget har uppdraget blivit en ren pappersprodukt, som visserligen kan se fin ut och innehålla bra saker men som inte är levande och något som följs upp. Då saknar man som lärarledare riktning i sitt uppdrag.

– Här behöver rektorerna följa upp att man är på rätt väg. Att kommunicera kring detta är superviktigt, betonar Frida.

Som exempel pekar hon på att många av de lärare hon intervjuade – förstelärarnas kollegor – inte visste vilka uppdrag förstelärarna på deras skola hade, eller ibland inte ens vilka som faktiskt var förstelärare. Detta är något vi kontinuerligt behöver påminna oss om, så att det inte bara nämns vid läsårsstarten och sedan glöms bort.

Viktigt få nätverka med andra

En annan sak som tidigare forskning tydligt visar är vikten av att lärarledare har tillgång till nätverk med andra lärarledare, där de kan träffas och utbyta erfarenheter. Det är också viktigt att det finns en tidsmässig arkitektur för att säkerställa att möten inte krockar och att arbetsbelastningen blir hanterbar.

Kulturella aspekter glöms ofta bort

De kulturella aspekterna är något det ofta pratas för lite om i verksamheten, tycker Frida.

– Har vi goda relationer med varandra, med tillit, eller finns det legitimitetsproblem för de lärarledare som finns i organisationen? Sådant är viktigt att jobba med för att lärarledarskapet ska kunna bli framgångsrikt. Hur hierarkier fungerar och vilka röster som får höras i organisationen påverkar också, liksom i vilken grad vi är vana att lära tillsammans. Arbetar vi var och en för sig eller tillsammans? Det spelar roll för vilket lärarledarskap vi får i organisationen. Att våga vara ledare, se sitt ansvar och ta rollen är avgörande, säger hon.

"I första hand lärare"

Många av förstelärarna i studien identifierade sig främst som 'lärare' och hade svårt att kalla sig själva ‘förstelärare’. Men att bygga en ledaridentitet är också en viktig aspekt, menar Frida.

– Det är viktigt att reflektera över vem man är som ledare, eftersom man är både lärare och lärarledare. Förmodligen är läraridentiteten mycket starkare, medan lärarledaridentiteten är något man behöver arbeta mer med.

Elefanten i rummet

Karriärreformens formuleringar om förstelärare som särskilt skickliga signalerar en hierarki som ofta går stick i stäv med vad såväl förstelärarna själva och deras lärarkollegor faktiskt upplever. I Fridas intervjuer framkom tydligt en egalitär norm, vilket innebär att alla anses vara lika och att ingen är bättre än någon annan. En autonom norm var också vanlig, vilket innebär att förstelärare inte kan bestämma över vad lärarkollegorna ska göra.

Frida Grimm pratar här om förstelärararen som "elefanten i rummet" och noterar att förstelärarna ofta osynliggjordes på de två skolor hon studerade. Bakgrunden till detta är att reformen fortfarande är en känslig fråga. Ett sätt att kringgå detta har blivit att kalla förstelärarna för andra titlar när de leder sina kollegor, såsom processledare, seminarieledare och arbetslagsledare. Dessutom nämndes inte förstelärarna alls i SKA-arbetet, utan de grupperades ihop med de övriga lärarna.

På de skolor som Frida följde handlade förstelärarnas ledarskap mestadels om att på ett demokratiskt och inspirerande sätt stödja och underlätta olika processer. I praktiken innebar det till exempel att ansvara för dagordningar, komma med idéer om vilken litteratur som skulle läsas, hålla koll på tiden och se till att man höll sig till ämnet samt att alla fick komma till tals. Att få kollegorna att prova specifika metoder ingick också i ledarskapet – att ha en lärarledare som har provat saker i den egna skolans kontext lyftes som positivt.

Utmanande frågor prioriteras ofta bort

En sak som saknades i de grupper Frida träffade var att förstelärarna inte riktigt utmanade de befintliga perspektiven i verksamheterna. Ofta hade förstelärarna planerat att ställa utmanande frågor för att få kollegorna att reflektera över om man borde göra saker annorlunda eller tänka i nya banor, men detta prioriterades ofta bort i slutändan. Likaså saknades många gånger ett undersökande förhållningssätt – när man till exempel testade en ny metod, undersökte man inte systematiskt om det nya sättet faktiskt förbättrade elevernas lärande jämfört med tidigare.

– Risken med det är att man konserverar de sätt man redan undervisar på i stället för att förbättra dem, säger Frida.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro