Nuläge och nästa steg – träff för likvärdig barn- och elevhälsa

– Det är verkligen inspirerande att se så många blandade kompetenser samlade härinne, sa Marcus Boljang, avdelningschef på Kvalitetsavdelningen, när han välkomnade deltagarna till träffen på Conventum Kongress.

Han framhöll att träffarna inte bara ska vara informationsmöten, utan också skapa utrymme för samverkan och möten med personer man annars sällan möter. Därför hade både enheter och professioner blandats runt borden i lokalen.

Så ser nuläget ut – i siffror: presentation av aktuell statistik

Därefter presenterade Daniel Lundmark, kvalitetsledare på Uppföljningsavdelningen, aktuell statistik som gav en gemensam bild att utgå från. Han belyste både nationella trender och lokala förhållanden och visade hur analysarbetet ser ut på huvudmannanivå.

Vårens analysarbete inom barn- och elevhälsa visar flera mönster som påverkar likvärdigheten i Örebros skolor. Efter pandemin har flickor med svensk bakgrund fått sämre betyg, medan utlandsfödda elever visar förbättrade resultat – en utveckling som delvis förklaras av tidigare skolstart i Sverige. Samtidigt framträder stora socioekonomiska skillnader, både i skolresultat och närvaro i förskolan. I vissa områden skiljer närvarotiden upp till tio timmar per vecka, vilket påverkar barns lärande redan tidigt.

I de kommunala skolorna bedömdes 88 procent av eleverna som läskunniga, men andelen minskar. I årskurs 6 var 76 procent godkända i basämnen, många på E-nivå. Pojkar presterade bättre i matematik, flickor i svenska. I årskurs 9 var 77 procent behöriga till gymnasiet, med ett genomsnittligt meritvärde på 209 – flickor 223 och pojkar 197.

Med hänvisning till dessa resultat underströk Daniel Lundmark vikten av att använda analysen som grund för riktade insatser:

– Ju bättre analyser vi gör på alla nivåer, desto träffsäkrare blir insatserna. Det är där vi vill vara: att arbeta främjande och förebyggande och stärka kedjan så att fler barn lyckas i skolan.

Kartläggning visar styrkor och utvecklingsområden

Anna Nevelius Hallenberg, barn- och elevhälsostrateg på Kvalitetsavdelningen, presenterade den kartläggning av barn- och elevhälsoarbetet som genomförts under våren och sommaren i kommunens förskolor och grundskolor. Syftet var att få en samlad bild av nuläget och identifiera behov av insatser på huvudmannanivå.

Kartläggningen visar på en stark struktur med kontinuerliga teammöten och engagerade professioner, men också ett behov av att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

– Vi är för lite i det främjande och förebyggande arbetet. Ofta hamnar vi i det åtgärdande, säger Anna.

Resultaten pekar på skillnader i arbetssätt, samverkan och dokumentation mellan förskola och grundskola, liksom utmaningar vid övergångar mellan stadier. Enkätsvaren lyfter vikten av tydliga roller, gemensamma rutiner och fortsatt dialog för att skapa en mer likvärdig och hållbar barn- och elevhälsa i hela kommunen.

Anna Nevelius Hallenberg konstaterade att mycket gott arbete görs, men att det inte följs upp tillräckligt. Hon lyfte även vikten av att elevhälsan ses som en gemensam uppgift.

– Elevhälsan är hela skolans ansvar. För att lyckas behöver vi få med oss all personal i arbetet.

Det fortsatta arbetet kommer att fokusera på att förtydliga roller, stärka nätverk och skapa samsyn kring begrepp som hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande insatser. Samtidigt kommer förvaltningen att analysera resultaten från kartläggningen vidare och föra dialog kring vilket stöd som kan vara värdefullt framöver.

Relationer som grund – inte ett hinder

Nätverksträffen avslutades med en föreläsning av Jennifer Amin, skolpsykolog och doktorand i kommunikation och psykologi vid Örebro universitet. Det var en fortsättning på förra träffens tema "Ser vi alla barn/elever? – Relationer som bär."

– Relationer är inte ett hinder för lärande. Det är en förutsättning, betonade Jennifer Amin.

Hon visade hur forskning pekar på att elever lär sig mer, mår bättre och presterar högre i skolmiljöer där det finns tillit, trygghet och respekt.

I en tid då relationers roll i skolan ifrågasätts i debatten uppmanade hon barn- och elevhälsan att stå upp för det relationella – inte bara i ord, utan i handling.

– Det är i mellanrummet mellan våra perspektiv som möjligheten att förstå barnet bättre bor, sa hon och vände på föreställningen om att samsyn alltid är målet.

Tvärtom menar Jennifer Amin att det är just olikheterna mellan professionerna – kurator, psykolog, specialpedagog och skolsköterska – som i ett välfungerande elevhälsoteam skapar djup och bredd i förståelsen.

– Oenighet är inte en spricka, utan en resurs för utveckling.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro