Tårtkalas och intyg markerade avslutet på ”Språkför” – förskolornas utvecklingsresa firades

Utveckling genom samverkan

– Att medverka i ett FoU-program som sträcker sig över flera år skapar möjlighet att fokusera och utvecklas inom ett område och att göra det tillsammans med flera huvudmän och forskare är berikande. Det är med stolthet som de medverkande pratar om sin undervisning, hur de utvecklats och de resultat de ser. Engagemanget har varit stort och de beskriver så fina effekter i barnens förändrade kunnande, säger Åsa Svahn, verksamhetschef.

Programmet har drivits av iFous i samarbete med forskare från Mälardalens universitet och Göteborgs universitet. Genom aktionsforskning och filmning, kollegialt lärande samt utveckling av sitt analysarbete har deltagande förskolor utvecklat arbetssätt som stärker barns språk i lek, rörelse och vardagsrutiner.

Gunilla Eriksson Bergström, lokal processledare för Örebro kommuns deltagande förskolor, har haft som uppgift att hålla i de gemensamma träffarna för deltagarna i Örebro och där ge förutsättningar för erfarenhetsutbyte och kollegialt lärande. När hon berättar om deltagarnas resa – och hur de själva beskriver att de blivit mer tillåtande i sitt bemötande – är det tydligt att det har gjort intryck.

– Man blir varm i hjärtat. Jag känner att det här kommer att bli bra och att det gynnar våra barn. Att man uttrycker att man har blivit mer tillåtande till barns alla språk och till deras transspråkande tycker jag är ett fantastiskt resultat, för det innebär att det kommer att göra skillnad för barnens språkutveckling.

Intyg som markerar avslut – men arbetet fortsätter

Avslutningen blev en festlig stund med samtal och utdelning av intyg – men också en påminnelse om att arbetet fortsätter. Förskolorna tar nu med sig kunskaperna in i framtiden, med stärkt självförtroende och nya verktyg för språk- och kunskapsutvecklande undervisning.

Film som verktyg för reflektion och förändring

Ett av de verktyg som förskolorna tar med sig i det fortsatta arbetet är film. På Norrstjärnans förskola har pedagogerna börjat använda film som ett sätt att utveckla sitt förhållningssätt till barnen. Genom att rikta kameran mot sig själva – inte mot barnen – får de syn på hur de kommunicerar, bemöter och interagerar i vardagen. Det har blivit ett kraftfullt verktyg för reflektion och lärande.

– Man tror att man vet vad man gör och säger, men när man ser sig själv på film blir det så tydligt, berättar Linda Wid, förskollärare och deltagare i utvecklingsarbetet.

Hon beskriver en särskilt lärorik scen där hon hjälper ett barn med kläderna samtidigt som ett annat barn försöker få hennes uppmärksamhet.

– Hon sa 'fröken, fröken' till mig säkert tjugo gånger, men jag hörde det inte alls. Det blev så tydligt på filmen. Jag insåg att jag borde ha sagt något i stil med: 'Är det något viktigt du vill just nu? Eller kan du vänta lite, så att jag får hjälpa det här barnet färdigt först?'

Linda berättar att just den sekvensen hjälpte henne att se en tydlig förbättringsmöjlighet, men också att filmen visade något positivt:

– Jag såg att jag satte mig på knä och pratade med barnet i ögonhöjd medan jag hjälpte till. Det hade jag inte ens tänkt på att jag gjorde, men det visar att jag gav barnet min fulla uppmärksamhet. Sådant vill vi göra mer av!

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro