Månadens forskare: Karin Sjödin

Eleverna möter naturen allt mindre i skolan och dessutom fokuseras undervisningen allt för mycket på idrottsliga värden istället för fokus på upplevelse, relation och meningsskapande med naturen. Konsekvensen blir minskad känsla och engagemang för naturen, vilket i sin tur försvårar samhällets gröna omställning. Månadens forskare Karin Sjödin menar att naturkontakten behöver återskapas och uppvärderas och skolan har en nyckelroll i det arbetet.

Karin Sjödin är månadens forskare.

Naturen och naturmötet får allt mindre utrymme i skolan. Idag finns inte mycket skrivningar om naturen i styrdokument och naturmötet är nästan enbart kopplat till friluftsliv i ämnet idrott och hälsa.

Och vilka motiv finns egentligen för friluftsliv? Karin Sjödin upplever sin forskning att det finns ett spänningsfält mellan idrottsliga värden och friluftslivets värden. Friluftsliv är egentligen ett naturmöte men har stoppats in i ett ämne där fysisk aktivitet, svett och ansträngning står i fokus.

– Jag ser att friluftslivet ofta kopplas till prestation och aktiviteter som mer avprickas till exempel sätta- upp ett tält eller ihop ett triangakök. Friluftslivet och idrotten behöver särskiljas och fokusera mer på upplevelse och relationsskapande, menar Karin Sjödin.

Naturmötet måste uppvärderas

Karin menar att naturmötet och upplevelserna vi får där, behöver uppvärderas. En helhetssyn behöver ersätta dagen detalj och snuttifierade undervisning. lärare behöver hjälp och stöttning för att fokusera mer på upplevelsen i friluftsliv och få till ett relevant undervisningsinnehåll. Här har lärarutbildningen en viktig uppgift men även kompetensutvecklande insatser är viktiga.

Varför är det så viktigt?

– Naturen kan användas till mycket till exempel för rekreation och kulturinslag men också för att öka engagemang för miljöfrågor. Jag ser i min forskning också att naturen kan bidra till ett relationsskapande mellan elev och natur. Att eleverna ser att olika handlingar får betydelse för naturen och det som finns där, säger Karin och fortsätter:

– Många har idag tappat naturkontakten och då tappar man också känslan för naturen och hur viktig den är. Det blir en paradox när vi i samhället behöver bry oss mer om naturen för att få till en mer hållbart samhälle och en grön omställning.

Lärare behöver förklara friluftslivets värde

Skolan har en viktig roll i detta då man möter alla elever och kan jobba utjämnade och likvärdigt när det gäller naturmöten. Mycket av det skolan gör inne går att gör ute för att kunna uppleva naturen mer och skapa ett meningsskapande i mötet med naturen. Ett ökat samarbete krävs mellan ämnena och att idrottslärare förklarar för eleverna att friluftslivet har värden som inte behöver vara idrottsliga utan beröra relation, upplevelse och naturkontakter.

Karin ger ett konkret exempel: En lektion kan handla om att göra upp eld och grilla korv inte vem som gör upp eld snabbast eller vem som äter flest korvar.

Om naturen får mer plats i skolan och att naturmöten mer kommer i fokus kan den känslomässiga aspekten ta mer plats och den antropocentriska synen, där naturen finns för människans skull, bli mindre framträdande.

– Skolor kan använda närområdet mer men också de naturskolor som finns. Örebro har till exempel Örebro naturskola som tar emot besök. Det finns massa möjligheter att skapa naturmöten. Men där måste också vi vuxna våga ge relationsskapandet och elevernas omsorg om naturen mer plats, menar Karin.

Faktakunskaperna tar över

Karin ser i sin forskning att när naturmöten summeras av läraren med sin klass, så tar faktakunskaperna ofta över. Dagens målstyrda skola ställer krav på mätbarhet och andra värden värderas därför inte lika högt. Signalen till eleverna blir därför att omsorgen om naturen och allt levande som finns där, inte är lika viktiga som faktakunskaperna.

Frågan på provet blir: Vilken färg hade hoppkräftan som vi fångade i håven? Istället skulle läraren kunna ha en diskussion där reflektion och slutsatser dras kring hoppkräftan, för att ändra perspektiv.

– Naturvetenskapen i sig öppnar verkligen upp för relationsskapande i naturen, till exempel om en uppgift ges om att håva djur i dammen, att noggrant undersöka med lupp på magen. Det är något vi ska utveckla ännu mer och inte så lätt hamna i det strikt i det institutionaliserande fyrkantiga och detaljstyrda, säger Karin Sjödin.

Naturen behöver ta mer plats

Karin önskar också att naturen får en större plats i fler ämnen. En titt på styrdokument från 60-talet och tidigare i Sverige visar att naturen och naturmötet fick en mycket större plats tidigare i flera ämnen. Förr fans det skrivningar om iakttagelser och möten i naturen medan pendeln nu svängt till mer detaljstyrd kunskap om till exempel allemansrätten.

– Det finns så mycket potential i friluftsliv och naturmöten. Sverige har något unikt och vi måste använda den mer. Naturmötet i skolan får inte begränsas av busstider, schemaläggningar och gruppindelningar eller utövas med idrottsliga motiv som grund. Omsorgen och känslan för naturen behöver ta större plats i skolan bland annat för att underlätta för den gröna omställning som samhället står inför, avslutar Karin Sjödin.

/Mikael Kindgren, Pedagog Örebro

Fakta om Karin

  • Började år 2000 på Örebro Universitet som amanuens
  • Karins doktorsavhandling "Friluftsliv och naturmöten i utbildningspraktik", påbörjades 2018 och spikades under 2024
  • Är doktorand i Forskarskolan i idrottsdidaktik för lärarutbildare och programansvarig för Ämneslärarutbildningen i idrott.
  • Bakgrund som lärare i matematik och idrott och hälsa
  • Har en bakgrund som elitorienterare och är numera ungdomsledare i OK Tisaren.

Läs mer om Karin på Örebro universitets sajt

Senast uppdaterad:

Publicerad: