Månadens forskare: Bodil Sundberg

Månadens forskare är Bodil Sundberg. Hennes forskning inriktar sig på undervisning i naturvetenskap och vilka förutsättningar och hinder som finns för att lärarna ska kunna genomföra en så bra undervisning som möjligt. En nyckel till god undervisning finns i begreppet förundran – att eleverna får uppleva, reflektera och visa nyfikenhet.

Yngre barn har ofta en stor förundran över naturen och vår omvärld. Massor med frågor kring den komplexa naturen och allt som kan upplevas där. Sen händer något. Undervisningen i naturvetenskap tenderar att ofta bli institutionaliserad, statisk, strukturerad och styrd. Frågor i en bok och väldigt mycket fokus på betyg tar över från den förundran som skulle kunna vara en tillgång i ämnet.

Ett av Bodils Sundbergs forskningsprojekt handlar just om hur lärare i naturvetenskap kan göra plats för mer förundran i sin NO-undervisning.

– Förundran kan inte betygsättas och jag förstår att skolans struktur ibland kan sätta stopp för denna typ av undervisning. I projektet om förundran i skolans NO-undervisning försöker vi, tillsammans med lärare, hitta verktyg för att få in fler dimensioner i undervisningen. Upplägg som ger utrymme för nyfikenhet, upplevelser och förundran över naturen och naturvetenskapliga processer, säger Bodil och fortsätter:

– Det är inte lätt att komma ifrån de här invanda undervisningsmönstret. Jag provade detta i olika workshops med lärarstudenter. Vi jobbade med förundran, stannade upp, reflekterade och såg saker från olika perspektiv. Då kom frågan: "Kommer det här på tentan"? Magin försvinner liksom.

Krävs kompetensutveckling och tid

För att nya perspektiv ska kunna föras in i undervisningen krävs kompetensutveckling och tid.

– Lärare måste få tid att tänka kring sin undervisning, att tillsammans med andra fundera och ta hjälpa av forskare. Det behövs reflektionstid, kompetensutveckling och det behövs bildas nya nätverk för att lärare ska kunna hjälpa varandra, säger Bodil Sundberg.

I ett annat projekt tittar Bodil just nu på hur ritande kan vara ett sätt att förstå naturvetenskap i lågstadiet. I projektet samarbetar lärare, forskare och bildpedagoger med att pröva, utveckla och dokumentera olika NO-aktiviteter där ritande ingår.

– Traditionellt sett visar ju naturvetenskapen mycket med bilder men det är sällan just ritande används som pedagogiskt verktyg. Många lärare känner sig osäkra att rita och det finns dessutom tabu när det gäller att lägga sig i barns ritningar. Jag tror det finns mycket potential i ritandet både för pedagoger och elever. Genom forskningen hoppas jag vi kan ge lärarna ett nytt verktyg och medvetandegöra de positiva delarna med ritande, säger Bodil.

Viktigt med röd tråd mellan stadier och skolformer

Gemensamt för Bodils forskningsprojekt är att den är praktiknära och att den utgår från lärarna och deras verksamheter. Något som hon också tittar på i sin forskning är hur en röd tråd kan skapas mellan olika stadier och skolformer när det gäller NO-undervisningen.

Naturvetenskap finns ofta som en naturlig del i förskolan och är en viktig del i den pedagogiska grundtanken i många förskolor. Forskning har visat att det redan nu finns en stor bredd och uppfinningsrikedom i svenska förskolor arbete med naturvetenskapliga aktiviteter. Men frågan är om dessa erfarenheter fångas upp i senare årskurser? En mängd studier pekar också på att NO-undervisningen i skolan behöver reformeras till att bli mer engagerande, lustfylld och spännande.

Här hoppas Bodil att förundran ska få ta en större plats i undervisningen för att skapa en mer engagerande naturvetenskapsundervisning där nyfikenhet, reflektion och upplevelser står i fokus.

– Naturvetenskap är fantastiskt och något jag verkligen brinner för. Jag hoppas min forskning kan leda till ämnet får nya dimensioner. Kanske kan det vara ett sätt att öppna upp för elevers egna nyfikenhet och därmed ett större engagemang, avslutar Bodil.

/Mikael Kindgren, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad: