Skicka vidare! Ingrid Eisengarten

I intervjuserien Skicka vidare! är det den här gången dags för Ingrid Eisengarten, lärare på Grillska Gymnasiet, att svara på tre frågor från Jenny Sörling.

Hej Ingrid! Berätta lite om dig själv.

Hej! Min arbetsplats är sedan 1,5 år tillbaka Grillska Gymnasiet i Örebro, som lyder under Stadsmissionens Skolstiftelse. Jag är mellanstadielärare från början men har sedan dess också arbetat på högstadiet samt nu gymnasiet. Under åren som gått har jag läst till SVA-lärare samt kurser kopplade till speciallärarrollen som jag har på halvtid idag. Jag kan nog säga att jag utmanas av att lyckas få elever i behov av särskilda insatser att växa i sitt lärande. På Grillska undervisar jag också i svenska och SVA. På fritiden så gillar jag att ha ett aktivt liv. Jag är allätare av olika former av träning, men allra helst så vistas jag utomhus med kloka samtal och god matsäck ihop med familj och vänner.

1) Då du jobbar på en gymnasieskola som snabbt fick växla om till distansundervisning, hur löste ni det?

Jag är lärare vid Grillska gymnasiet där våra ungdomar, precis som andra gymnasieelever är digitalt utrustade. Vår skola har även ett ”ben” med El & Energi samt Estetprogram, där våra ungdomar är vana vid att kommunicera via Discord som är en virtuell text-röst och video, som ett utökat Skype. I Discord kan vi lärare ”möta” eleverna i såväl virtuella klassrum som enskilda grupprum, och det finns också möjlighet att spegla bildskärmen för online-genomgångar.

Det verktyg vi också använt som fungerat fantastiskt bra är Google Hangout Meets. Man startar ett möte och bjuder in via länk. Vår policy har från första skoldagen med elever på hemmaplan varit, att de ska följa sitt ordinarie schema för att efterlikna sedvanliga vardagsstrukturer. Så sammanfattningsvis har det fungerat väldigt bra från dag 1.

2) Vilka utmaningar har ni stött på hos eleverna? Hos er pedagoger? Men också, vad har varit positivt med den här omställningen?

Många elever blev förtjänta av detta. Att slippa ”fixa sig” i timmar för att gå till skolan var en fördel, samt för de som bor långt bort slippa ägna så mycket tid till resande liksom friheten att i stora drag bestämma över sin skoldag. Men jag arbetar som speciallärare på skolan, där jag i mitt uppdrag under denna period ändrats till att vara mer uppsökande än vanligt eftersom många elever som har svårt att planera och strukturera blivit mer ”utkastade i kylan än andra”. En elev sa: ” Det känns alla mina lärare bara öser över mig uppgifter. Jag vet inte vad jag ska börja med”.

Jag arbetar också med språkintroduktionselever som inte har stöd hemifrån och för dessa har inte distansundervisning varit så bra.

Vi på Grillska har varit uppmanade till att om vi är friska jobba på skolan och finnas till hands, i den mån det gått. Men trots detta har det varit svårt för många att få uppgifter inlämnade trots mycket stöd från oss. Så där är på-plats-undervisning att föredra.

I handledning med psykolog om detta så pratade vi om att vi kommer kunna dra mycket lärdom av denna period eftersom den kanske lärde oss hur vi på andra sätt kan närma oss elever med skolvägran (hemmasittare) genom distansundervisning – men också risken i att många kan komma att bli för bekväma efter denna period, att det fungerade alldeles utmärkt, så att det faktiskt genererar i ökad skolfrånvaro framgent. Hoppas inte.

Vi har lärt oss mycket av varandra, och framförallt flera digitala verktyg som vi kanske inte använt fullt ut förut, -men ändå haft tillgång till. Dessutom har vi på ett positivt sätt blivit intvingade i att sambedöma i större utsträckning.

3) Du har varit lärare på mellan-, hög- och gymnasieskolan. Vad ser du för likheter, utmaningar och behov på de olika stadierna?

Jag ser att låg tilltro till egen förmåga är en röd tråd som ställer till det oavsett ålder och stadium. Min käpphäst har därför alltid varit att om vi lärare bygger relationer, så kommer lärandet lättare eftersom tilltro till sig själv är nyckeln. Jag undervisar en klass med bara killar (35 st) där många sa då de började ettan, att de hade en dålig relation till skolan när de kom hit. Idag vill jag säga att kraften i att våga be om hjälp och dra nytta av de anpassningar de har rätt till för att nå sina mål, är en framgångsfaktor. Låter banalt, men ATT FÖRSTÅ ATT MAN INTE FÖRSTÅR är fint. Det kommer man långt med.

Jag vill skicka tre frågor vidare till en före detta kollega på Adolfsbergsskolan 7-9 som sedan våra vägar skildes åt och jag bytte skola numera arbetar som biträdande rektor.

Lilian Nehmé, jag vill ställa tre frågor till dig utifrån de tre ”P:na”

  1. Professionellt – upplever du svårighet med att den juridik du måste hålla dig till som skolledare krockar med pedagogiken? (Svårigheten med att Göra gott inte alltid är överensstämmande med att Göra rätt?)
  2. Personligt – min bild av dig är att du i din lärarutövning är väldigt relationell. Kan du berätta mer om det?
  3. Privat – du har tre barn, en man som reser mycket samt en stor släkt. Vilka är dina bästa tips för att få ihop livspusslet som skolledare/lärare i kombination med familjeliv?

Senast uppdaterad: 27 april 2020

Publicerad: 27 april 2020
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!