"Skulle önska att alla pedagoger fick uppleva en sådan uppmuntran" – vinnaren Anna-Lena Anhammer om Pedagogiskt pris

Jag känner mig väldigt hedrad över att först ha nominerats och sedan tilldelats detta fina pris, även om det kom som en total överraskning när klassrummet invaderades av politiker, representanter för Pedagog Örebro samt Norrbyskolans biträdande rektor. Det känns fint att priset delas ut till en helt vanlig klasslärare som brinner för sitt yrke och fortfarande efter många år i yrket tycker att det är världens bästa och roligaste arbete. Det var otroligt rörande och lite overkligt att ta del av den fina nomineringstexten och jag skulle önska att alla pedagoger fick uppleva en sådan uppmuntran.

Anna-Lena Anhammer, förstelärare på Norrbyskolan.

Detta pris skulle jag helst vilja dela med all skicklig skolpersonal som under en lång tid kämpat och vänt ut och in på sig själva under väldigt tuffa villkor. På Norrbyskolan ser jag varje dag hur mina kollegor ställer upp för varandra, delar med sig av tips och idéer och finns där för varandra i med- och motgång. Den kollegiala gemenskapen är stark och gör att man som enskild lärare slipper att känna sig ensam.

Jag känner mig aldrig riktigt färdig som lärare, trots att jag nu har jobbat mer än 20 år i yrket. Det finns hela tiden saker att utveckla både i min roll som klasslärare och som förstelärare på Norrbyskolan. Jag anser att det är viktigt att hela tiden utvärdera sin egen pedagogik, fundera över nya lösningar, utgå från den klass och de elever man har och se till att mesta möjliga lärande sker utifrån de förutsättningar man har.

Jag och mina kollegor på Norrbyskolan har märkt att inslag av Kooperativt lärande fungerar väldigt bra för att få till mesta möjliga inlärning i de klasser vi arbetar med. Eleverna lär sig genom att läraren modellerar och förklarar, de får tid att tänka efter och testa själva och sedan använder de sin kunskap och befäster den när de samtalar, undersöker och diskuterar med varandra under strukturerade former i sina lärpar och lärgrupper. Lärandet sker i samspel med varandra och blir mer lustfyllt och inkluderande.

Min strävan är alltid att eleverna i mina klasser ska känna sig trygga, må bra och trivas i skolan. Det anser jag vara grunden till att eleverna ska kunna utvecklas och ta in den kunskap som de behöver. Jag försöker att bygga relationer med alla elever och få till ett bra samarbete med deras vårdnadshavare. Det gäller att lyssna på elevernas egna tankar om deras skolgång, ofta sitter de inne med de bästa lösningarna för hur det ska fungera för dem i klassrummet. Det är även viktigt att lyssna in vårdnadshavarnas tankar för att lära känna hela eleven. Under pandemin har jag verkligen känt att jag saknar den vardagliga kontakten och de fysiska mötena med vårdnadshavarna som förr skedde naturligt.

Under många år har jag kontinuerligt tagit emot VFU-studenter från Örebro Universitet. Det är ett fantastiskt privilegium att få ta del av alla studenters nya fräscha tankar, idéer och kunskaper. Att se studenterna utvecklas, våga ta för sig och till slut ge sig ut som färdiga lärare är en ynnest. Flera av de kollegor som jag nu arbetar med närmast har tidigare varit VFU-studenter hos oss på Norrbyskolan. Jag hoppas att fler pedagoger ser fördelarna med att ta emot studenter och utbildar sig till handledare.

Slutligen, om jag skulle få önska mig något till alla pedagoger, förutom ett slut på denna pandemi förstås, så skulle det vara mer tid till pedagogiska diskussioner, tid att reflektera över sin undervisning och tid att planera lärorika, lustfyllda lektioner. Ta hand om er allihop, tillsammans är vi starka!

/Anna-Lena Anhammer, klasslärare och förstelärare på Norrbyskolan

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!