Skicka vidare! Lydia Kreij

I intervjuserien Skicka vidare! är det denna gång Lydia Kreij, förstelärare på Engelbrektsskolan, som svarar på tre frågor från Malin Nilsson.

Lydia-Kreij, förstelärare-på-Engelbrektsskolan

Lydia Kreij

Hej Lydia! Berätta lite om dig själv.

Halloj!
Lydia Kreij heter jag och jobbar som förstelärare på Engelbrektsskolan i Örebro. Jag har jobbat som lärare sen 2010 och jag undervisar i SO och Svenska på mellanstadiet och är mentor för VÄRLDENS bästa femma! Jag är också med och driver skolans kollegiala lärande i Engelbrektslyftet.

1) Berätta om något som du just nu utvecklar i ditt arbete med dina elever.

Det absolut mest fundamentala i arbetet med eleverna och det jag ständigt strävar efter är att klassrummet ska vara ett klassrum för alla. Oavsett hur du lär dig bäst så ska du få möjlighet att lyckas utifrån just dina förutsättningar. Undervisningens måste vara präglad av både ledning och stimulans för att öka tillgängligheten för alla. Det vi gör måste vara förutsägbart men ändå stimulerande. Om vi med hjälp av tydliga stödmodeller och återkommande arbetssätt kan fokusera på VAD vi ska lära oss istället för HUR vi ska lära oss något skapar vi tillsammans ett klassrum präglat av trygghet, arbetsro och kunskapsutveckling. Det är en konstant utvecklingsfas på såväl individ- som gruppnivå.

Engelbrektslyftet

I Engelbrektsskolans systematiska kvalitetsarbete har vi sedan två år tillbaka ett kollegialt utvecklingsarbete som vi kallar Engelbrektslyftet. Via lyftet ges vi möjlighet att utöka samarbetet och samsynen på skolan men också inspireras och berikas av såväl forskning som varandra och på så sätt öka vår egen kompetens och måluppfyllelsen på skolan.

En lärande lektion

Tidigare har vi jobbat med det övergripande temat en LÄRANDE LEKTION då vi har arbetat fram ett gemensamt förhållningssätt till lektionsstruktur, lektionsdesign och variation i undervisningen. Under vårterminen kopplade vi även på kooperativt lärande. Vi är just nu i full gång med att lära oss mer om, testa och implementera kooperativa inslag och strukturer i vårt dagliga arbete med eleverna. Det är magiskt att se vad som händer när vi gemensamt ger eleverna förutsättningar i form av tydliga strukturer för inlärningsprocesser och sedan själva tar ett steg tillbaka och låter eleverna jobba mer OCH tillsammans. När vi med hjälp av strukturerade former låter eleverna tänka, diskutera och reflektera mer självständigt ökar det inte bara känslan av delaktighet och engagemang hos eleverna utan leder även till en mer hållbar kunskapsutveckling.

Syftet och målet med DEN KOOPERATIVA LÄRANDE LEKTIONEN är att eleverna ska fungera mer som aktiva lärresurser än kombattanter i klassrummet. Den kooperativa lärandeprocessen synliggör också det faktiska lärandet i högre grad samt ger eleverna förutsättningar för att berika varandra. På så sätt kommer vi ännu längre tillsammans. Så otroligt spännande och utvecklande för både elever och lärare.

2) Kan du berätta om något som du som lärare gör för att alla dina elever ska känna att de lyckas i skolan?

Jag drivs av en stark tro på känslosmitta och att min förmåga att entusiasmera är en viktig faktor för att skapa lust till lärandet. Med intensiv uppmuntran, där den positiva förstärkningen spelar en nyckelroll, tar vi oss lättare an vårt gemensamma arbete. Med tydliga mål och frekventa avstämningar och utvärderingar får vi snabbt syn på att vi faktiskt lär oss en massa saker i skolan.

Det måste kännas meningsfullt att vara i skolan och på lektionen. Jag försöker alltid att konstruera lektioner som jag själv skulle vilja gå på som är innehållsrika och uppbyggda med varierande moment för att bibehålla intresset. Moment som är lite tristare behöver extra mycket konfettikänsla.

Det är också väldigt viktigt att vara lyhörd inför elevernas tankar, upplevelser och önskemål för att kunna anpassa, stimulera och vägleda eleverna. Att våga lyssna och ta till sig av elevernas upplevelser kan vara lite otäckt men viktigt och nödvändigt för att eleverna verkligen ska känna att vi gör det här tillsammans. Det viktigaste är att de känner att jag står på deras sida i kampen om kunskapsutvecklingen. Jag strävar efter att alla ska känna att JAG STÅR PÅ DIN SIDA. I alla lägen. Det är inte hela världen att det där testet eller texten inte lyckades hela vägen DEN HÄR GÅNGEN. Att ett F betyder FORTFARANDE LITE KVAR och att man alltid får en andra chans och ytterligare en om så skulle behövas. Att alltid svara den elev som inte tror sig klara en uppgift att DU KAN INTE DET HÄR ÄN eller JUST NU TYCKER DU ATT DET HÄR ÄR SVÅRT. Att tillsammans fixar vi allt.

3) Dela med dig av ett gyllene ögonblick ur din vardag.

Det finns så många gyllene ögonblick i vardagen! Tillvaron är full av dem om man alltid håller utkik.

Den gemsamma nämnaren är att samtliga gyllene ögonblick kretsar kring något som eleven eller klassen lyckas med mot alla odds. Att ständigt få bevisat att allt är möjligt.

Det kan handla om allt från eleven som tagit sig över ett tidigare upplevt hopplöst hinder och klarat ”det omöjliga karttestet” eller en undervisningsgrupp som vänder en trend och hittar konstruktiva former. Två tidigare ”bittra fiender” som plötsligt tar sällskap till matsalen, en elev som överkommer en social svårighet eller varför inte när det där museibesöket man grämt sig lite för fortlöper magnifikt och gör en så där sjukt megastolt. Det är vardagsmagi.

Det är så viktigaste att fokusera på just de där lite magiska gyllene ögonblicken.

Hur ansträngande en dag än varit så finns de ju alltid där.

Jag vill skicka vidare tre frågor till den fantastiska Anna–Lena Anhammer på Norrbyskolan.

  1. Vad inspirerar dig i läraryrket?
  2. I ert kollegiala utvecklingsarbete på Norrbyskolan har ni arbetat med kooperativt lärande under en längre tid. Vilka effekter har du sett hos elevernas kunskapsutveckling och vad har det gett dig som pedagog?
  3. Hur ser det fortsatta utvecklingsarbetet ut på skolan? Vad fokuserar ni på läsåret 2020/2021?

Senast uppdaterad:

Publicerad: