Det kollegiala lärandet viktigt när Norrbyskolan växer

På Norrbyskolan har man sedan förra året lagt stort fokus på att stärka det kollegiala lärandet, med finansieringsmedel från Topp 20 2025. Läs om deras framgångsrika arbete med att implementera ett kooperativt förhållningssätt i klassrummen.

Norrbyskolan är en växande skola – på kort tid har elevantalet i det närmaste fördubblats och personalstyrkan har också ökat kraftigt. Vid starten av höstterminen 2017 började 21 nya lärare arbeta på skolan och det var i samband med detta som man insåg att det kollegiala lärandet behövde stärkas.

– Det handlade om att försöka skapa ett gemensamt synsätt med trygga ledare och likvärdighet i klassrummen, säger Anna-Lena Anhammer, som tillsammans med förstelärarkollegorna Emma Lindblom och Helena Asplund har lett arbetet.

– Det skulle inte spela någon roll om det fanns en lärare med 20 års erfarenhet i ett klassrum och en helt ny lärare i ett annat. Då var vi tvungna att hitta ett gemensamt synsätt, en gemensam grund att jobba vidare med.

Och det var där som det kooperativa lärandet kom in i bilden. Det visade sig att flera kollegor hade läst boken Grundbok i kooperativt lärande – Vägen till det samarbetande klassrummet, av Niclas Fohlin, Anneke Merkerken, Lisa Westman och Jennie Wilson, och att det verkade finnas ett allmänt intresse att gå vidare med detta tillsammans. Man bestämde att lektionerna skulle ha en gemensam struktur, med en startuppgift, tydliga lärandemål på tavlan och ett tydligt avslut med hjälp av Exit tickets. Med detta i ryggen sökte skolan pengar från Topp 25 2025 och kunde med tilldelade medel jobba vidare på den inslagna vägen.

Bilden föreställer en bok som heter Grundbok i kooperativt lärande.

Vad kännetecknar det kooperativa lärandet?

– Kortfattat handlar det om att läraren inte ska vara i fokus så mycket, utan att eleverna istället ska samarbeta och lära sig av varandra, att komma bort från handuppräcking där det finns ett rätt svar och sen går man vidare, förklarar Emma.

– Eleverna blir mycket mer delaktiga, fortsätter Anna-Lena. Det är ingen som kan smyga undan och inte vara delaktig utan alla måste samarbeta, alla får sin roll. Det blir väldigt tydligt att var och en har sin uppgift.

– En person är tidshållare, en annan observatör som sitter och lyssnar på när de andra pratar, säger Helena. Dessa roller kan man byta ofta och det är något som eleverna tycker är jättespännande, man får känna att man har en tydlig roll. Någon ser till att alla i gruppen får prata. Alla känner sig otroligt viktiga och behövda.

Läslyftet gav formen

Tidigare hade lärarna på skolan jobbat med Läslyftet och från det arbetet fanns redan en inarbetad struktur för att läsa, diskutera, planera och jobba med kollegialt lärande i lärgrupper. Det var ett arbetssätt som hade fungerat bra och därför bestämde skolan sig för att jobba vidare på ett liknande sätt med det kooperativa lärandet.

Alla lärare och förskollärare fick ett exemplar av boken och en av medförfattarna, Jennie Wilson, bjöds in att föreläsa vid två tillfällen för skolans lärare, förskollärare i förskoleklass, specialpedagoger och speciallärare. Varje torsdag har det sedan avsatts tid för gemensamt utvecklingsarbete, ett arbete som förstelärarna planerat. Inom ramen för kompetensutvecklingstiden – en timme per vecka – har personalen fått läsa ett kapitel i boken inför varje mötestillfälle och med månadsvisa intervall har alla också fått en uppgift i läxa, exempelvis att testa en ny teknik i klassrummet. Varje månad har även rektorerna deltagit i förstelärarnas planeringsarbete för projektet.

– Det är en styrka att få arbeta tillsammans, säger Anna-Lena. Att alla förstelärare har fått möjlighet att jobba tillsammans med detta har varit värdefullt. Sedan är ju viktigt att man har med sig skolledningen i arbetet.

– Det här projektet har fått ta stor plats. Ledningen har varit med, lyssnat och läst in sig, säger Helena.

Lätt att få kollegorna delaktiga

Förstelärarna tycker sammantaget att projektet har gått lätt att genomföra och att det har varit en väldigt positiv stämning på konferenserna. En trolig anledning till detta är att materialet som har presenterats är enkelt att omsätta i praktiken, att det går snabbt att komma igång med att pröva de olika kooperativa teknikerna ute i klassrummen.

– Det är lite som med eleverna, säger Helena, att pedagogerna tillsammans har fått testa i en trygg miljö och därefter känt att de själva vågar använda upplägget ute i klassrummen. Man såg snabbt att det funkade och det märker vi är ett vinnande koncept.

– På en skola dras det igång många projekt, men det här har vi verkligen känt har fallit väl ut, att kollegorna har svarat upp bra på det, säger Emma. Det gör att det har känts ännu roligare att jobba vidare med det.

I de utvärderingar som skolan har gjort är det många som har lyft fram det positiva i att arbetet så tydligt har fokuserat på uteslutande pedagogiska frågor. Tidigare har det ofta hänt att praktiska frågor har fått störst utrymme på dagordningen, men numera ägnas mer tid åt pedagogiska diskussioner och samplanering.

– Nu har vi avsatt tid på våra konferenser till pedagogik och didaktik och det är många kollegor tacksamma över, säger Anna-Lena.

Resultat snabbt

Skolan kan nu se hur arbetet också återspeglas positivt på elevernas resultat, något som tydligt framgick i samband med att de nationella proven i åk 6 genomfördes nyligen:

– Tidigare har många elever i sexan varit väldigt rädda för att prata inför grupp och lärarna har då fått göra olika speciallösningar, berättar Anna-Lena. Den här gången vågade alla prata och alla blev godkända på de muntliga delarna av nationella proven, i såväl matematik, svenska som engelska.

Provresultaten visar dessutom att det nu var betydligt fler elever som nådde de högre nivåerna jämfört med tidigare. Detta tror lärarna som undervisar i åk 6 beror på att man har jobbat så mycket kooperativt i undervisningen – eleverna är helt enkelt tryggare med att redovisa för varandra, vilket gör att de snarast upplever provsituationen som en vanlig kooperativ övning.

I åk 3 har ännu inga nationella prov genomförts men förhoppningen är givetvis att satsningen ska ge goda resultat även där.

Närmast planerar skolan för att också få med sig fritidspedagogerna i projektet. Fler böcker ska beställas och under vårterminen kommer det att arrangeras mötestillfällen där även fritidspedagogerna får möjlighet att anamma ett kooperativt förhållningssätt.

Tre förstelärare på Norrbyskolan: Helena Asplund, Emma Lindblom och Anna-Lena Anhammer.

Helena Asplund, Emma Lindblom och Anna-Lena Anhammer.

Förutom Grundbok i kooperativt lärande, har ni något tips till andra som vill börja arbeta på detta sätt?

– Det finns en Facebook-grupp kopplad till grundboken och där man kan lära sig en del, tipsar Emma.

Vidare låter de tre förstelärararna hälsa att de gärna står till förfogande om någon vill kontakta dem direkt för ytterligare frågor om arbetet.

 

Kontaktuppgifter

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad: 29 januari 2019

Publicerad: 29 januari 2019
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?