38 år i kommunens tjänst

Under de 38 år jag har arbetat i Örebro Kommun har många pedagogiska metoder och ideér strömmat genom och påverkat förskolan, och mitt eget, pedagogiska arbete. Redan under min utbildning vid Högskolan Gävle/ Sandviken, 1977-1979, studerade vi olika pedagogiska teorier och metoder samt diskuterade dem. Det var Eriksson, Piaget, Fröbel, Montessori, Freire, Freinet, Steiner, Skå-Gustav Johnsson, Liljeström, Frohm, Kullenberg, Waldorfpedagogik, arbetets pedagogik, ansvarspedagogik, dialogpedagogik, våra barn och andras ungar, det sociala arvet, Kris och utveckling…

Vi gjorde studiebesök - vi lät oss påverkas, vi reflekterade och kritiserade… Vi fick praktiskt träna att planera och genomföra pedagogisk verksamhet. Vi filmade varandra för att se hur vi samarbetade, hur vi tog oss ut när vi höll i samlingar, möten osv. Vi sjöng, spelade teater, dansade, slöjdade, läste skönlitteratur och var mycket ute i naturen. Jag lade de faktakunskaper, influenser, praktiska erfarenheter och de teoretiska kunskaper jag inhämtade till mitt eget engagemang och provade mig fram till ett förhållningssätt gentemot barn och vuxna.

Jag tittar på mitt utbildningsbevis för förskollärarutbildningen. Den omfattade språk och litteratur, röst och talvård, bild och form, slöjd, musik och instrumentalmusik, pedagogiskt drama, rörelse, social omvärldsorientering, naturvetenskaplig omvärldsorientering med medicinsk barnavård, psykologi, barnpsykologi, pedagogik, metodik, samhällsinriktad praktik och praktik under handledning.

Jag tyckte min förskollärarutbildning var bra och omfattande. Genom diskussioner och samtal vidgades våra perspektiv, vi fick träna oss i att framföra våra åsikter och kunskaper. Visserligen förstod jag aldrig riktigt Eriksson och Piaget men vi läste deras utvecklingspsykologiska teorier. Idag är de förkastade och andra utvecklingsteorier ligger till grund för vår syn på barnet .

Under 1980-talet fick jag höra talas om att ”Ett barn har hundra språk -men blir berövade 99”, Reggio Emilia och Malaguzzi - det tog 20 år innan jag fattade hur hela staden och den pedagogiska inriktningen och synen på barnet, hörde ihop och så att säga ”korsbefruktade varandra”. Vygotskijs teori om ”den proximala utvecklingszonen” var ju oxå en ”ny” (fast egentligen gammal) psykologisk utvecklingsteori som fick mig att fundera kring hur jag skulle förhålla mig till barnets utveckling och hur jag skulle kunna hjälpa det vidare.

LPFÖ98/10. Utveckling och lärande.

De finns de som tror att vi inte hade några styrdokument inom förskolan förrän vi fick vår läroplan, LPFÖ 1998... men då kan man inte förskolans historia! Vi arbetade efter Socialstyrelsens Allmänna råd för förskolan, Socialtjänstlagen och Pedagogiskt program för Förskolan. Jag minns att vi bl.a. använde oss av Förskolans Pedagogik - en Handbok, Redaktör Jörgen Palmberg. ”Utgångspunkten för utformningen av denna handledningar är de riktlinjer som Örebro kommun fastställt under våren 1988.” står det i inledningen. Örebro kommun slog redan då fast att vi skulle arbeta temainriktat inom förskolan - idag säger kommunens riktlinjer att vi ska arbeta i "projekt".

Jag blev väldigt glada när Läroplanen för förskolan äntligen kom! I vårt arbetslag hade vi arbetat mycket med den innan den infördes och den stämde så bra med den verksamhet vi verkligen hade i Förskolan.

Förskolans verksamhet ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta tillvara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter.

Kan det uttryckas bättre?!

Att arbeta i projekt är både utmanande och givande! Eftersom jag tycker det är viktigt med barns delaktighet och inflytande är det här vi kan ge dem just det! Här kommer ett exempel hur mitt arbetslag och jag arbetade med TRYGGHET OCH GEMENSKAP MED BARBAFAMILJEN.

Augusti 2016 - Juni 2017: Trygghet och gemenskap med Barbafamiljen

Innan vi startar ett projekt ”LEKSPANAR ” vi på barnen för att se vad de är sysselsatta med och intresserade av. Den här våren 2016 visade det sig att alla 15 barnen i vår grupp ville att vi skulle läsa en och samma bok om och om igen - Boken om Barbafamiljen. Vi vuxna försökte förstå vad barnen fann så intressant och läste mer kritiskt vad berättelserna handlade om. Det visade sig att den första berättelsen handlade om att Barbapappas blev fördrivna och fick fly tills de hittade en plats att bosätta sig på. Den andra berättelsen handlade om miljöförstöring och hur människorna tog hand om vår planet och vände en katastrof till att lyckas rädda jorden. Vi vuxna och barnen visste inte så mycket om figurerna. Gemensamt tog vi beslutet att forska vidare och upptäckte att de alla hade olika förmågor, intressen och egenskaper.

Familjen består av :

Barbapappa som är Rosa

Barbamamma som är Svart

BabaLala -Grön- vars intresse är musik, sång och dans.

BarbaStark -Röd - styrketränar, idrottar

BarbaFin - Lila - klär ut sig, inreder, sminkar sig

BarbaZoo - Gul- är intresserad av djur och natur

BarbaBok - Orange- läser och författar

BarbaFlink - Blå- sysslar med konstruktion och experiment

BarbaSkön - Svart och lurvig - målar och skapar konst

Så lade barnen till ytterligare en Barbafigur:

Barba Rainbow-Dasch som har regnbågens färger.

Vi tog oss an varje figur för sig. Vi startade varje gång vi introducerade en av figurerna med att något av barnen fick hitta den ”planterad” någonstans i vår fysiska miljö. Så benämnde vi figuren och resonerade tillsammans kring den. Vi vuxna ställde frågor, t.ex.

Barbabok...

-Hur tänker du kring böcker?

-Har du någon favoritbok? Vilken?

-Kan du skriva ditt namn?

-Är det bra med böcker? Varför?

-Kan det vara bra att skriva?

Vi skapade sagor tillsammans och individuellt - barnen berättade, vi vuxna skrev. Vi lånade böcker. Barnen fick skriva sitt namn i NAMNBOKEN en gång i månaden och kunde se sin egen handstil utvecklas. Vi ordnade bokstäver som barnen kunde använda för att skriva sina egna ord eller skriva efter en förlaga. Vi gjorde collage på läsplattan där barnen fick formulera och skriva ”berättartexten” m.m. Så gick vi igenom figur efter figur…

Vi konstruerade ett hus åt Barbafamiljen med hjälp av papiermaché. Varje figur fick sitt rum. Vi byggde fåglar av träklossar och limpistol. Barnen tittade i fågelboken och fick med assistans av en vuxen skapa en fågel efter eget val. Barnen blev intervjuade och det hela dokumenterades. Barnen hade ju varsin favoritfigur - den de själva ville vara. Några ville vara BarbaRainbow-dasch -” för jag vill vara alla”. Det tolkade vi som att de illa ägna sig åt alla intressen… Vi samtalade om att man får vara den man vill - man får välja själv. Och man får byta - ena dagen Barbafin - andra dagen BarbaZoo!

Att vi valde att kalla projektet ”Trygghet och gemenskap med Barnfamiljen” berodde på att vi ville arbeta extra mycket med vår trygghetsplan för att förebygga tuffa tag och exkludering i gruppen. Vi ville att barnen skulle utveckla omsorg, generositet, hjälpsamhet och varsamhet i gruppen. Vid utvärderingen av vårt projektarbete såg vi att det tilltalade och intresserade ALLA barn i gruppen. Alla kunde delta utifrån sina förutsättningar och intressen!

Pedagogiska priset 2017

Jag känner mig oerhört hedrad och ödmjuk inför att ha tilldelats Örebro Kommuns Pedagogiska pris för Förskolan 2017! Tänk att få känna en sån uppskattning för mitt arbete! Det känns hedrande - TACK!!

Två veckor innan jag fick det pedagogiska priset hade jag Planeringssamtal med min chef. Jag meddelade då att jag tänkte gå i pension den 1 Februari 2018. Jag kände att jag ville ägna mig åt andra intressen i livet och att jag ville göra det medan jag känner mig vital och pigg… Jag vill inte arbeta tills jag inte orkar göra det längre utan sluta för att jag har möjlighet!

Jag har ju verkligen tyckt om mitt arbete! Det har fått mig att fortsätta lära och studera. Historien ändrar sig ju hela tiden och vi som arbetar med framtiden måste hänga med! Ta bara detta med programmering i förskolan… Jag förstår ju att det är här vår nya generation börjar sin utveckling - de föds ju liksom in i detta.

Vi har arbetat med ” sekvenser” förr och gör det hela tiden… vi lägger pärlplattor med specifikt mönster och trär halsband, men det är ny terminologi, för precis som matematik är det ett språk med begrepp som barnen behöver ha i livet för att förstå kommande lärsituationer.

Under de senare åren tycker jag att Skolverket är inne och rör om i Förskolans läroplan. Man talar inte längre om att skolan ska lära av förskolans arbetssätt . Man lägger in formuleringar om hur undervisning skall ske i förskolan och vem som genomför undervisning… Vart tog omsorg, utveckling och lärande, vägen..varför skall förskolan som fått så höga betyg när man gjort undersökningar kring vilken samhällsfunktion som folk är mest nöjda med (förutom sophanteringen) ändra i sin läroplan och använda skolans terminologi/begrepp? Hur kommer det sig att förskolan får uppdrag att ägna sig speciellt mycket åt matematik ena året och läsning andra året? Håller vi på att få en småbarnsskola som i Frankrike?

När jag tittar in på förskoleavdelningar ser jag oftast en pedagog som sitter och tittar på en läsplatta. Man dokumenterar, formulerar, kollar tips eller annan pedagogisk information… Jag förstår att många känner kravet och stressen på att lägga upp dokumentation på Unikum. Jag vet hur det är och att man vill fotografera och dokumentera. Vi har ju det uppdraget på oss. Det tar mycket energi och fokus från barnen, som jag tycker vi ska ägna oss åt! Vi behöver visa barnen att vi gillar att umgås med dom, ha kul tillsammans, upptäcka världen, förundras och leka.

Förskolan ska ju komplettera hemmet. För mig har det betytt att vi ska erbjuda barnen alternativ. Vi behöver inte ha det lekmaterial som oftast finns i varje hem. Vi kan erbjuda aktiviteter som man inte kan göra hemma. Gruppen är ju förskolans styrka och fantastiska möjlighet ! Vi kan arbeta aktivt med normkritik, precis som vi källsorterar och kompostrar - det ska vara självklart.

Ja, och så var det det där med prispengarna för kompetensutveckling…

Eftersom jag alltid har arbetat i arbetslag - det lilla på avdelningen Solrosen och det stora på Rinkaby Förskola som ingår i Glanshammars Förskolor vill jag ge något till alla mina arbetskamrater - och mig själv.

På förskolans studiedag 15 juni kommer vi att få en föreläsning kring ”OMSORG I EN FÖRSKOLA PÅ VETENSKAPLIG GRUND” av Barbro Bruce som är en av redaktörerna för boken med samma namn.

Eva Thurfjell

April 2018

Senast uppdaterad: 7 juni 2018

Publicerad: 7 juni 2018
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?