ULF-projekt: Kollegialt lärande för att utveckla pedagogiskt ledarskap på Viktoriaskolan

På Viktoriaskolan pågår ett verksamhetsutvecklingsprojekt som syftar till att utveckla och etablera ett sätt att arbeta med kollegiala lärprocesser. Tre förstelärare på skolan har deltagit i universitetskursen Att leda lärares kollegiala lärprocesser med målet att utvecklas i sina roller som ledare för det kollegiala arbetet på skolan. Vi fick en pratstund med två av lärarna, Maria Jängnemyr och Sara Stengård, samt skolans rektor Anette Frank. Nya verktyg och ett ökat engagemang i det kollegiala lärandet är ett par positiva saker som de lyfter fram.

Personal på Viktoriaskolan: Anette Frank, rektor, Maria Jängnemyr, förstelärare och Sara Stengård, förstelärare.

När Örebro universitet gick ut med förfrågan om att delta i projektet Kollegialt lärande för att utveckla pedagogiskt ledarskap nappade Viktoriaskolans rektor Anette Frank direkt.

– Det var en möjlighet för förstelärarna att utvecklas och att utveckla det kollegiala lärandet här på skolan, säger hon.

Vidareutveckling av KLÖS

Projektet är en vidareutveckling av KLÖS (Kollegialt lärande i Örebro skolor) och löper över två år. Det inleddes i slutet av 2019. Första terminen pågick lärledarutbildningen och under mitten av samma termin påbörjades samarbetet med forskarna Erik Andersson och Karin Rudsberg.

Kan ni berätta lite om utbildningen?

– Det var sammanlagt åtta träffar tillsammans med två andra skolor. Det handlade mycket om dialogens betydelse, hur man får en dialog att fungera på ett bra sätt i gruppsammanhang. Och om hur grupper kan vara uppbyggda, med olika personlighetstyper, och hur vi kan hantera det, berättar Sara Stengård.

– Strategier för att få en grupp att fungera, helt enkelt, tillägger Maria Jängnemyr och fortsätter:

– Det har också handlat om hur man sätter mätbara mål för utvecklingsarbetet. Problemet är väl att man ofta sätter lite för stora och för höga mål som inte går att mäta. Det är viktigt att målen är konkreta och mätbara.

Sara Stengård:
– Forskarna håller på att prova fram en modell för hur man kan göra ett kollegialt samtal på ett sätt som leder framåt. De har haft lite olika modeller som vi har fått vara med och tycka till om, modeller för att upptäcka ett problem eller ett utvecklingsområde och hur man tar nästa steg.

Maria Jängnemyr:
– Så att det blir hållbart och inget man bara gör och som sedan faller i glömska. Det ska leda till en hållbar utveckling.

Skolgården på Viktoriaskolan i Örebro.

Viktoriaskolan, Örebro

Inga klassrumsbesök

Pandemin har påverkat forskningsprojektet i så mening att forskarnas ursprungliga ambition att göra klassrumsbesök gick i stöpet. Dessutom satte GDPR p för att de skulle kunna ta del av klassrumsundervisningen digitalt. Men forskarna har ändå frekvent kunnat delta digitalt på skolans lärarcaféer och besökte också skolan under en studiedag för att presentera projektet för skolans lärare.

Vad tycker ni att projektet har gett er i era roller som förstelärare och lärledare?

– Jag känner att jag har vuxit i min lärledarroll och fått med mig verktyg för att hantera gruppen och gruppsammansättningen på ett helt annat sätt, säger Maria och fortsätter:

– Det kunde fungera bra tidigare också men nu har jag fått upp ögonen för olika delar som är viktiga i rollen som lärledare, vad som är viktigt att tänka på och hur jag ska göra för att få med mig alla på tåget och känna sig delaktiga.

Här har forskarnas respons varit värdefull.

– När man själv är i det [att leda en lärprocess] så kan man inte reflektera fullt ut över allt man gör och säger och hur det påverkar gruppen. Men där har vi fått väldigt mycket respons från forskarna och det perspektivet tycker jag har varit väldigt intressant, säger Maria.

Sara Stengård:
– Vi har ju suttit med forskarna efteråt, och ibland också haft möjlighet att sitta med i någon annans grupp. Så vi har fått iaktta varandra. Det har lärt oss väldigt mycket, att reflektera kring vad vi gör och inte gör och hur det påverkar.

Hon fortsätter:

– För gruppen, kollegiet, tycker jag nog att det har blivit ett större engagemang. Det känns som att det har gett större fokus.

– Det kan vara ett resultat av att det är gruppen tillsammans som har valt målet för förbättring. Det gör att engagemanget också blir högre, tillägger Maria Jängnemyr.

Rektor Anette Frank:
–Tidigare tog vi i skolutvecklingsgruppen fram material för olika övergripande utvecklingsområden. Då var kollegiet inte lika delaktiga i materialet som vi tog fram. Nu har de varit mer delaktiga i den processen.

Tydligare struktur på det kollegiala lärandet

På Viktoriaskolan har man sedan skolan startade haft lärarcaféer en gång i veckan. Detta har varit tillfällen för kollegialt lärande kring olika utvecklingsfrågor. Rektor Anette Frank berättar att skolans kollegiala lärande har blivit mer långsiktigt strukturerat sedan man tog del av Skolverkets kompetensutvecklingsmoduler Läs- och Matematiklyftet och att ULF-projektet har bidragit ytterligare i den riktningen.

Avslutningsvis, Anette, vad hoppas du som rektor att det här projektet ska bidra till på längre sikt?

– Jag hoppas förstås att detta ska leda till att vi tillsammans blir mer vana att reflektera över det vi gör. Så att man kan lära sig av det man märker om sig själv i mötet med dem man undervisar.

Så säger en av forskarna

Vi kontaktar en av forskarna på Örebro universitet, Karin Rudsberg, för att få ta del av hennes tankar om utvecklingsprojektet. Är det något särskilt som hon har fått upp ögonen för under resans gång?

– Spontant skulle jag säga hur viktigt det är med regelbundenhet, att lärarna verkligen får tid att ses kontinuerligt för att utveckla sitt kollegiala lärande. På Viktoriaskolan har lärarna träffats i princip varje vecka vilket, tillsammans med att de dokumenterat sitt arbete, medfört att de hela tiden tagit steg framåt i processen. Jag skulle även vilja lyfta vikten av att lärarna identifierat ett utvecklingsområde utifrån sin egen verksamhet, ett ”problem” som de sedan arbetat med gemensamt. Det gör att det kollegiala utvecklingsarbetet blivit angeläget och relevant. Vikten av att få tid att arbeta med samma utvecklingsområde under en längre tid, att inte hasta igenom utan verkligen grundligt undersöka och utvärdera samt att, om behov finns, gå tillbaka och revidera lösningar.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!