Psykologens roll i skolan – expert eller konsult?

I detta det första blogginlägget, tänkte börja med frågan om psykologens roll i skolan – expert eller konsult? Jag tänkte också introducera en viktig princip för vad man måste göra om man på en fråga ska svara ”det beror på”. Häng med!

Psykologens expertroll går ut på att ge information som skolans övriga personal inte kan plocka fram själva. Det kan vara frågor som ”Har en elev Intellektuell funktionsnedsättning?”, ”Hur förankrade är pedagogikens ’Big Five’-förmågor i neuropsykologisk forskning?” eller ”Hur många elever är egentligen ’särbegåvade’ och vad betyder egentligen det begreppet?”. För att besvara sådana frågor är skolan mer eller mindre beroende av psykologisk expertis. När vi svarar på sådana frågor så tar vi för stunden över frågan, definierar dess vikt och vad som är det rätta svaret.

"Det beror på"

Konsultrollen däremot, går ut på att förbättra skolan som lärande organisation – och då måste egna initiativ att söka kunskap uppmuntras. Istället för att svara på frågan kanske psykologen säger ”Hur ska du göra för att ta reda på mer?”. Istället för att ta frågan som given kanske psykologen frågar ”Hur kommer det sig att ni ställer just den frågan?’”. I bästa fall leder konsultativt arbete till att fler i organisationen tar sitt eget ansvar för lärande. Det gör i förlängningen psykologen onödig, vilket är bra, för då klarar skolans övriga personal fler frågor själva.

Så, sammanfattningsvis – ska psykologen i skolan vara expert eller konsult? – Det beror på.

Det är inte ett så värst bra svar. ”Det beror på” kan vem som helst säga på vilken fråga som helst. Så därför ska man alltid följa upp med att förklara vad det beror på:

  • Det beror på frågans natur och organisationens mognad.

Svåra frågor som måste få tydliga, korrekta svar, kräver ibland en expert. Och diffusa organisationer, som inte vet vilka frågor de ska ställa, behöver ibland en konsult.

Som Groucho Marx sade:

”Dessa är mina principer. Och om ni inte gillar dem, så har jag några andra”.

/Michael Dahlman, psykolog Örebro kommun

Senast uppdaterad:

Publicerad: