Observationer i klassrummet - kanske, kanske, kanske..

Kan du inte komma ut och göra en observation i klassrummet?

Den här frågan får vi ofta som skolpsykologer. Observation är en fantastisk mätmetod, trots det svarar vi ofta nej (eller precis som i Sven-Ingvars gamla sång så blir det kanske, kanske, kanske).

Ofta är vi jobbiga och ställer följdfrågor innan vi svarar. Det här inlägget handlar lite om varför och om vad observationer kan vara bra till.

Låt oss börja med att konstatera att en metod inte är samma sak som ett uppdrag. För enkelhetens skull, jämför med något så konkret som en rörmokare. Låt säga att du ber en rörmokare komma och ”knacka lite i rören”. Rörmokaren frågar då förmodligen om du haft problem med dina rör, och vad det varit för slags problem. Sedan undrar rörmokaren om du provat en vanlig sugpropp. Om problemet då fortsätter, så vill nog rörmokaren undersöka rören, kanske genom att titta eller genom att knacka, eller både och. Inventeringen har olika faser, och den första fasen innehåller lite motfrågor.

Michael Dahlman

Det behövs ett uppdrag

Det första en psykolog behöver är alltså ett uppdrag. Uppdraget kan på skolspråk vara någon av fyra typer: främja en möjlighet, förebygga en risk, åtgärda ett problem eller undersöka något. Först därefter går det att säga om en metod (till exempel observation) är rätt väg att gå.

I samband med uppdraget är det bra att göra en nulägesbeskrivning, med kända möjligheter och risker. När vi har sammanfattat vad vi redan vet kan vi formulera nya frågeställningar.

Observationer är främst ett utredningsinstrument som vi använder när vårdnadshavare frivilligt medverkar i utredning. När vi ska ta reda på något använder vi observationer, tester, intervjuer och skattningsformulär. Fördelen med observationer är att psykologen får mått på beteenden i realtid, även beteenden som läraren eller eleven kanske inte själv är medveten om. En utredning börjar alltid med en frågeställning, till exempel ”hur är klassrumsklimatet?”, ”när och hur sker affektsmittor?” eller ”vilka stödstrukturer erbjuds eleven idag?”. En frågeställning besvaras nästan alltid med en kombination av datakällor, observation kan vara en viktig del av den.

"Ska du be en psykolog observera, så gör inte det"

Ibland, men ganska sällan, är observationer ett verktyg i konsultationer till pedagoger. Då börjar det alltid med ett vanligt konsultativt samtal. Kanske visar det sig då att pedagogerna kan ta reda på saker själva. Eller så krävs observation utifrån och då kan det bli aktuellt när samtycken inhämtats. Det viktiga i konsultationer är att det är de som tar emot konsultationen som är delaktiga i att formulera metoderna, med stöd av psykologen. En observation i konsultation kan alltså inte beställas av chefen.

För att sammanfatta: Ska du be en psykolog observera, så gör inte det. Beskriv istället ditt nuläge och be en psykolog hjälpa dig formulera ett lämpligt uppdrag. Om uppdraget är att ta reda på något, fråga då vilken mätmetod som är bäst.

/Michael Dahlman, psykolog Örebro kommun

Senast uppdaterad:

Publicerad: