Bokblogg: Bygga en plats för möten – ett projekt i nära relation med omvärlden

I boken ”Bygga en plats för möten – ett projekt i nära relation med omvärlden” beskriver de tre förskollärarna Ewa Hedenkvist, Bettan Lorentzson och Camilla Meyer tydligt hur de som pedagoger arbetat med ett projekterande arbetssätt tillsammans med tre- och fyraåringar på förskolan Trollet i Kalmar. Ett projekterande arbetssätt som inte enbart berikade barnen på förskolan utan även deras omvärld såsom gammeltanterna Sig-Britt, Elly och Greta, de två murarna Stefan och Patrik och alla de människor som efter det att projektet avslutats kunnat sitta på en regnbågsfärgad betongbänk vid vattentornet i Kalmar.

Boken beskriver tydligt vikten av att använda sig av pedagogisk dokumentation/reflektionsväggar i ett projekterande arbetssätt. Hur man som pedagog kan lyssna på barnens idéer, följa deras tankeprocesser och hjälpa dem vidare i sitt undersökande genom att både vara utmanande och bekräftande. Genom att ta tillvara på varje barns tanke och idéer och samtidigt låta dem möta andras tankar och idéer eller för att använda orden från Förskolan trollets verksamhetside:

Varje människas förmåga utvecklas på hundra sätt i mötet med andra människors hundra sätt att göra och tänka...

Boken beskriver även hur undervisning, undersökande och lek går hand i hand och hur man i ett projekterande arbetssätt kan få in många olika delar såsom matematik, naturvetenskap, språk och kommunikation, skapande, bygg och konstruktion och demokratifostran m.m...

Förskolan Trollet hämtar mycket av sin inspiration från förskolorna i den norditalienska staden Reggio nell’Emilia och de som arbetar har en gemensam överenskommelse att miljön ska vara välkomnande och erbjuda platser för möten mellan barn, mellan barn och vuxna och mellan barn och material. Tre olika slags möten som verkligen kännetecknar det projekterande arbetssätt som boken tydligt beskriver.

Vi tycker att våra gamla och barn i allmänhet är osynliga i samhälle. Men i de möten som vi hade blev barnen och gammeltanterna sedda och betydelsefulla för varandra. Det byggde broar mellan generationer i samhället

Idén om att deras projekt skulle leda till att de byggde en bänk som omvärlden kunde få nytta av föddes under en utflykt till statsparken där pedagogerna tillsammans med barnen undersökte vad en välkomnande plats kan vara. Där fick barnen upp ögonen för sittplatser och gammeltanter, vilket ledde vidare till möten med gammeltanter på Skogsråets träffpunkt. Tack vare den bänk som det projekterande arbetssättet ledde fram till blev såväl barnen som de gamla tanterna synliga för omgivningen och för varandra. Vilket inspirerar mig att i det pedagogiska arbetet försöka hitta möten mellan olika generationer, för jag är övertygad om att barn och äldre är otroligt betydelsefulla för varandra.

 

/Urban Arvidsson barnskötare, Änglagårds förskola, Örebro

Senast uppdaterad: 19 september 2018

Publicerad: 19 september 2018
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?