Varmt välkommen till min blogg!

Så var det dags att ge sig på ett försök att skriva ett första blogginlägg. Jag heter som sagt Lina Eriksson och arbetar som förstelärare och klasslärare i årskurs 1 på Almby skola. Jag har arbetat som lärare i totalt 11 år, varav de senaste sex åren på Almby.

Just nu befinner jag mig mitt i en hektisk period med bedömningsstöd, Legilexi, elevkoll och utvecklingssamtal. I dessa perioder hamnar jag alltid i tankar som berör hur vi organiserar vår undervisning för att verkligen möta varje elev, utifrån deras individuella förmågor och behov.

Att förstå gruppen – och varje elev i den

Årskurs ett är en magisk årskurs att undervisa – barnen växer snabbt, är vetgiriga, men utvecklas i olika riktningar och kommer också till skolan med helt unika erfarenheter. Det gör att variationen i gruppen är stor, både när det gäller sociala färdigheter, arbetsro, språk, matematik och läs- och skrivutveckling.

För mig handlar det om att regelbundet ställa frågorna:

  • Vilka barn har jag framför mig just nu?
  • Vad behöver just denna grupp för att kunna ta nästa steg?
  • Hur kan jag anpassa undervisningen så att alla får förutsättningar att lyckas?

När analysen blir en naturlig del av undervisningen

Jag och mina lärarkollegor pratar ofta om vikten av att låta vår undervisning styras av den analys vi gör av elevernas resultat och behov. Det handlar inte bara om dokumentation, utan om att använda våra insikter för att fatta kloka beslut kring undervisningen:

  • Vilka elever behöver mer språkligt stöd?
  • Hur kan vi utmana de elever som behöver det i matematiken?
  • Hur arbetar vi för att varje elev ska knäcka läskoden?

När analysen blir vardaglig och konkret får den också verklig betydelse i våra planeringar. Då blir undervisningen inte ett färdigt paket – utan något levande och föränderligt.

Styrkan i arbetslaget – att använda kompetensen där den gör mest nytta

En följdfråga som också är naturlig att ställa sig i samband med analysen som görs är:
Hur tar vi tillvara den breda kompetensen som faktiskt finns i ett arbetslag?

Vi är många vuxna runt eleverna – med olika styrkor, specialiseringar, erfarenheter och sätt att möta barn. Istället för att alla gör lite av allt, försöker jag tänka:

  • Vem är bäst på vilket område?
  • Hur kan vi fördela uppgifter så att barnen får möta rätt vuxen vid rätt tillfälle?
  • Hur säkrar vi att våra resurser verkligen går dit behoven är som störst?

Vi har exempelvis en förstelärare i matematik i mitt arbetslag, vem ska arbeta extra med elever som behöver stöttning/utmanas i matematik? Givetvis är det den som sitter på mest kompetens, vår förstelärare inom ämnet.

När vi använder kompetensen strategiskt händer något fint: både elever och personal växer. Det gör undervisningen komplex, men också väldigt meningsfull. Det var lite tankar som går i mitt huvud just nu i denna intensiva arbetsperiod.

Tack för att du ville läsa mitt första inlägg!

Min förhoppning är att den här bloggen ska bli en plats där jag kan dela tankar, erfarenheter, utmaningar och guldstunder från klassrummet — och kanske bidra till nya samtal om undervisning, lärande och skolutveckling.

/Lina Eriksson, förstelärare Almby skola

Senast uppdaterad:

Publicerad: