Slöjdresa till Vaasa

Presentation av utvecklingsprojektet inom slöjd

I mitten av september var det äntligen dags för mig att stå framför konferenspubliken och presentera vårt utvecklingsprojekt inom ämnet slöjd. Detta resan har jag inte gjort själv utan Änglandaskolans två fantastiska slöjdlärare Anna Eriksson Larsdotter och Annelie Ivarsson har varit med från början, med viljan att utveckla sin undervisning i slöjdämnet. Vår skola deltog i en pilotstudie med Inger Eriksson läsåret 22–23. Vi fick testa ett kartläggningsverktyg där lärarna ska kunna ta fram relevanta utvecklingsområden i sin undervisning. Det som var så bra med Inger var att hon direkt kontaktade sina olika superhjältar, det vill säga forskarkollegor, och då fick vi slöjdforskaren Viveca Lindberg med på resan. Tillsammans med henne har våra slöjdlärare kunnat fortsätta med det som man började i piloten: att kunna ta utvecklingsplan till en utvecklingsverklighet.

Elever saknar slöjderfarenhet

Vi delade uppgifter på följande sätt: Jag och Viveca kröp in i vetenskapliga artiklar inom slöjdämnet, Anna och Annelie tog med projektet och gjorde det levande i klassrummet tillsammans med eleverna. I kartläggningen tog lärarna fram en viktig aspekt som gör slöjdundervisning annorlunda idag: eleverna saknar slöjderfarenhet när de kommer till slöjdlektionerna. Det finns inte så många elever som ser slöjdliknande aktiviteter i sin vardag. Man har slutat tillverka själv och köper färdigt i stället. Och när man saknar erfarenhet, saknar man också språket. Och utan språk och erfarenhet man kan inte ens urskilja olika material från varandra.

”Jag visste inte att 'mjuk' kunde vara på så många olika sätt”

Så detta var utgångspunkt för vårt projekt: vilka erfarenheter behöver vi skapa i undervisningen så att en elev kan börja sin slöjdresa? Vi genomförde kartläggning om elevernas ordförråd, och planera tillsammans olika aktiviteter och uppgifter för eleverna, så att de skulle bli mer medvetna om språket kopplat till material och dess egenskaper. Eleverna fick titta, känna och lukta – använda olika sinnen. ”Jag visste inte att mjuk kunde vara på så många olika sätt”, sa en elev till Anna när de jobbade med olika mjuka material.

Wall of Learning: när något inte gick som det var tänkt

Konferensen i Finland gav mig också en inblick till ett skolämne som för ofta hamnar utanför större utvecklingsinsatser. Slöjdforskarna i Norden tog fram viktiga aspekter om slöjdens plats i samhället, om slöjd som en form av bildning – att slöjda är ett sätt att tänka – hållbarhetsfrågor och handens kunnande, så som att klippa. En av sakerna som fastnade kom faktiskt från USA där ett par, Allisson och Luke Johanson, har tagit fram gamla Otto Samuelssons slöjdböcker, och implementerat (trä)slöjdlektioner till några skolornas efterskolaktiviteter. På deras lektion hade man en så kallad ”Wall of Learning”. Idéen är att när något inte har gått som man tänkte, man sågade fel eller något gick sönder, satte man upp sitt arbete på Wall of Learning. I slutet av lektionen samlades man dit för att lära. ”Mitt första arbete är inte mitt bästa arbete”.

Balansgång mellan tradition och innovation

Slöjdlärarna och slöjdforskarna (finns det slöjdpolitiker?) funderar på hur man kan bevara ämnets karaktär samtidigt som man skapar nytt och deltar i samhällets utveckling. Det är en ständig balansgång mellan tradition och innovation, och visst är det samma sak med alla skolämnen men när det gäller ett ämne som inte har status som ett basämne, behöver man ropa extra högt så att man blir hörd.

På väg mot nya insikter...

Just nu sitter jag i tåget på väg mot Stockholm och Lärarnas forskningskonferens, som är en mötesplats för lärare och forskare. Vi – jag, Anna och Anneli – ska även där presentera vårt arbete "Slöjderfarenheter som utvecklar eleverna i användning av slöjdterminologi i stället av vardagsspråk". Resan fortsätter…

/Venla Luukkonen, Lektor