Nyfikenhetens kraft – att vara en forskande lärare i en hektisk vardag

När jag gick i sexan fick jag en bok av min mamma – Sofies värld av den norske författaren Jostein Gaarder. Den berättade om en ung tjej, Sofie, som börjar få märkliga brev från en filosof. Så småningom lär både läsaren och Sofie sig mer om filosofihistoria. Vid den tiden läste jag mycket, mest fantasiböcker och gamla deckare som Hercule Poirot eller Sherlock Holmes. Sofies värld tyckte jag var ganska svår att läsa, ibland lite långtråkig, men samtidigt ville jag veta vad som skulle hända Sofie. Vissa saker från boken tänker jag fortfarande på idag.

Nyfikenhet: Nyckeln till lärande och utveckling

I början av boken skriver filosofen om nyfikenhet: ”Det enda som behövs för att man ska bli en bra filosof är nyfikenhet.” Filosofin växte fram genom människornas förundran. Filosofen förklarar att små barn är naturligt nyfikna, men att vi verkar förlora vår nyfikenhet på världen under uppväxten. Han jämför oss människor med pyttesmå kryp som bor djupt nere i en trollkarls kaninpäls. En del kryper långt ner i pälsen, lägger sig bekvämt till rätta och stannar där livet ut. Men filosoferna försöker klättra uppför de tunna håren i pälsen för att kunna se den store trollkarlen i ögonen.

Jag har tänkt mycket på det här med förundran och nyfikenhet – de har varit min drivande kraft under alla år. De tog mig genom grundskolan och gymnasiet, vidare till universitetet och hela vägen till forskarutbildning och egen forskning. Under mina lärarstudier i Jyväskylä hade vi en professor som var aktiv i ett ”forskande lärare”-nätverk. Jag började tänka att det är ganska vanligt att forska vid sidan av lärarjobbet, sin egen undervisning eller andra intressanta fenomen i skolans vardag. Kandidat- och masteruppsatser – de som motsvarar C- och D-uppsatser – blev naturliga delar av mina studier och mitt jobb, och de ledde vidare till min doktorsavhandling. Men ett rent forskarjobb var inte lika attraktivt som möjligheten att vara en forskande lärare.

Att vara en forskande lärare

Men hur kan man vara en forskande lärare i den hektiska skolvardagen? Är inte det första steget förundran och nyfikenhet? Hur kan jag som pedagog utvecklas? Vad kan jag göra i min undervisning? Vad behöver jag lära mig för att mina elever ska lära sig bättre?

I vår skolas utvecklingsgrupp har vi läst Katz och Dacks bok Professionsutveckling & kollegialt lärande – den svarta boken – där det beskrivs hur vi lärare är mycket skickliga på att lösa problem och agera snabbt, men inte lika bra på att stanna kvar, ifrågasätta och analysera själva problemet. Och hur vi människor generellt är så bra på att undvika att lära oss något nytt och istället hellre bekräftar det vi redan kan och vet.

Frida Grimm tog upp samma bok på den senaste Spridningskonferensen, som handlade om lärarledarskap och hur bland annat förstelärare behöver utveckla sin förmåga att leda ett undersökande förhållningssätt bland sina kollegor. Vi har haft Inger Eriksson i Örebro, som har presenterat tanken om undervisningsutmaningar som undersökande och nyfikna lärare tillsammans arbetar fram. Allt börjar med ett undersökande arbetssätt.

Det finns även vägar att ta sig ”djupare” in i forskningsvärlden genom forskning i samverkan. Att koppla samman universitet och forskare med skolans vardag är givande. Jag har själv erfarenhet av ULF-projektet, där läraren inte är ett forskningsobjekt utan en medforskare. Det handlar om att vara nyfikna tillsammans. Då får man vara med i forskningen från början till slut, från den första lilla idén och förundran fram till något som faktiskt kan göra skillnad i klassrummet och för elevernas lärande – och inte minst för sitt eget lärande.

I Stockholm samlas varje år under vecka 44 lärare och forskare till Lärarnas forskningskonferens, som ordnas av Stockholm Teaching and Learning Studies. Det är en konferens där forskande lärare presenterar sin forskning som bedrivs i samverkan. Där talades det om att det finns ett stort behov av fler forskarutbildade lärare och fler forskare med lärarerfarenhet. Teori och praktik hör ihop.

Vi lärare behöver också vara filosofer

Och vad vill jag säga med allt detta? Vi lärare behöver vara problemlösare och agera i klassrummet. Men vi behöver också vara filosofer, klättra uppför nyfikenhetens kaninhår och ständigt fundera över vad vad vi behöver lära oss. Det är början på att bli en forskande lärare.

Det kan verka som om vi förlorar vår nyfikenhet på världen under vår uppväxt. Och då har vi förlorat en väsentlig förmåga – någonting som filosoferna försöker väcka till liv hos oss igen. För någonstans inom oss, finns det någonting som säger oss att livet är en stor gåta. Och det är någonting vi upplevde längt innan vi lärde oss att tänka det. (Filosofen, i Sofies Värld)

PS. Några sätt att gå vidare med samverkan i Örebro:

PPS. Jostein Gaarders bok Sofies Värld finns att låna på Örebro stadsbibliotek.

/Venla Luukkonen, Lektor

Senast uppdaterad:

Publicerad: