Att finna orden efter en tragedi

Tankarna snurrade. HUR ska jag svara på alla frågor och trygga? Tänk om jag säger för mycket/för lite. Vad har de pratat om hemma? Råkat stöta på på nätet själva? och så vidare. Så många tankar kring hur jag ska bemöta mina elever efter en sådan här händelse. Det känns ofattbart att jag ens ska behöva fundera över dessa frågor, att mina elever ens ska behöva känna annat än att skolan är en trygg plats. Detta ska bara inte hända! Hur ska jag förklara något jag knappt förstår själv.

I mötet med mina elever så ville jag trygga och hålla kvar rutiner men samtidigt bemöta elevers tankar, frågor och funderingar. Jag ville försöka möta eleverna på deras villkor, ta vara på deras tankar och funderingar. Det blev till en lektion där vi pratade om oro.

Jag började med att prata lite allmänt om känslan oro. Hur känns den? Var i kroppen? Känner alla oro någon gång? Därefter visade jag eleverna orosburken jag gjort i ordning.

Jag berättade att vi skulle lägga ner lappar där vi skrivit ner saker man kan oroa sig för. Vi skrev anonymt, men sa att man efter lektionen kunde komma och prata mer enskilt med mig eller någon annan trygg vuxen. De som ville fick skriva pass på sin lapp.

Jag plockade en lapp i taget ur burken och vi samtalade om det som kom upp. Vi tipsade varandra om vad man kunde göra/försöka tänka i stället och mycket annat. Vi pratade om allt från oro för att ta en spruta till oron över att det varit en skjutning i vår stad.

Vi pratade om hur ovanligt det är med en skolskjutning, att det är viktigt att inte söka själv på nätet utan att ta hjälp av en vuxen för att få svar på sina frågor och funderingar. Vi pratade om rykten (källtillit och källkritik) och att vi vuxna alltid finns om man behöver prata eller bara vill få en kram. Vi pratade om att man kan skriva istället om det är svårt att prata om det och att tänka på att respektera om någon kompis inte ville prata om det. Men vi har även pratat om hur många människor som hjälpte till och visat omtanke och stöd. Vi har pratat om samhörighet och trygghet.

Vi avslutade med att sammanfatta vad man kan göra om man känner sig orolig, att det är viktigt att inte bära sin oro ensam utan att ta hjälp av trygga vuxna. Vi pratade också om BRIS. Eleverna fick även skriva ner sina tankar i en tankebok.

Jag var tagen av elevernas engagemang under dessa 80 minuter. Vi fick till och med hoppa över mattelektionen. Efteråt sa några ”Va, är lektionen slut? Det kändes som en kvart.”

Vi avslutade lektionen med att leka en lek tillsammans, skratta och känna gemenskap.

Här finns mer information om hur man kan prata med barn om dessa frågor.

Så pratar du med barn om otäcka händelser | Bris

Så pratar du med barn om våldshändelser i närområdet | Bris

Att prata med barn och elever om otäcka händelser – Skolverket

Krisinformation för barn och unga – Lilla Krisinfo

Var rädda om er!
/Emma @kunskap_gladje_trygghet