Vilket ös!

– Va, ska vi göra det på riktigt!?
– Ja, jag sa ju det.

Det var som om de inte trodde det förrän det stod en liten traktor där på skolgården – lastad med en stor skopa med sand. Och en släpvagn lastad med en trästock. Och en följebil full med spadar, skottkärra och blommor och frön.

När orden får rötter

“Ni får det som står på listan.” Det var det senaste svaret från Futurum, som ansvarar för vår skolgård. De har inskrivet i sin policy att gynna projekt som i sin tur gynnar biologisk mångfald. Ett tecken på en väg mot en annan syn på vad en skolgård och andra beväxta ytor i en stad är och kan vara.

Jag ser allt fler tecken på att det händer – på riktigt. Policybeslut på beslutande nivå som leder till verklig handling. Som vårt projekt i skolan – Action for insects.

Jag ser det som små små frön. Nära där jag bor lämnas stockar kvar efter en avverkning i en liten park. På vägen till mitt jobb anläggs små parker längs ån med skyltar som beskriver att de ska gynna det levande. På Vetenskapsradion i Sveriges Radio hör jag om ett projekt i Helsingborg där hamnar ska bli mer brokiga än spikraka längs kajkanterna för att fisk och skaldjur ska komma tillbaka. Små frön mot förändring. Ekologisk design kallas det – när vi återställer naturen till sin tidigare funktion. För att vi börjar förstå att vi behöver varann. Något vi glömde i hundratals år. Det fyller mig med hopp.

Örebro kommun beskriver i sin senaste översiktsplan att naturvärden och biologisk mångfald ska gynnas inne i stan. Jag tycker att det är revolutionerande. Någon har lärt om, förstått att vi måste leva tillsammans med resten av naturen. Någon annan har sagt ja till förslaget. Flera har klubbat igenom beslutet i en politisk nämnd. Och jag får klartecken att tillsammans med mina elever förändra en bit mark på vår skolgård för att fler insekter kan få leva och frodas. Viktiga för pollinering så vi kan äta mat.

När det börjar hända

Vi gör det på riktigt. De frågar mig, är det i dag vi ska plantera. De har fått stort utrymme i att hitta sina egna förslag på aktiviteter. Många vill plantera växter. En del vill mejla partiledarna och fråga vad de gör för den biologiska mångfalden. En annan grupp skriver en låt om insekter. Alla gör något.

Min gamla bil är full av växter och spadar och en skottkärra. Jag kör säckar av jord över skolgården.

Att så ett frö, att plantera en växt, att göra något. Något litet, men något. Som vi tror på och ger hopp. Ett aktivt hopp genom handling.

Eller som min vän Johan Cedermark, som driver ett annat framåtsyftande lärande- och utvecklingsprojekt i Örebro och på andra orter, brukar säga. “Vi lär när vi gör.” Det är så sant.

/Jonas Pietrzak Edlund, förstelärare på Pops Academy Karl-Johan