Det är något som skaver
Du vet när strumpan hamnat snett i skon. Det skaver. Det lämnar märken. Inte bestående ärr. Men märken. Som kan utvecklas till skavsår, och bestående ärr.
Det har hänt några gånger de senaste veckorna. Elever som berättar om hur de blivit bemötta av vuxna i skolan. Det kan vara ett tonläge eller en vuxen som har bestämt sig för vad som hänt i en dålig situation innan den vet vad som föregått händelsen. Jag har själv gjort mig skyldig till det emellanåt. Det händer ibland i skolan. Men behöver det verkligen vara så?
Jag pratade med en god vän om det. Han är mästerlig i tävlingsgrenen att möta en människa utan förutfattade meningar. “Jonas, du vet ju aldrig vad den människan har med sig in i samtalet med dig.” Jo, jag vet ju det innerst inne. Jag har få vänner som tänker som han – och agerar så. Att komma dit som människa, det är en resa. En lång resa.
Alla kommer med en historia
Det handlar om möten. Och vana vid möten mellan människor. Jag satt i ett väntrum i väntan på en ögonoperation i dagarna. Inget allvarligt, en standardoperation. Det gick bra. I väntrummet satt vi fyra stycken. Lite spända av stunden såklart. Någon fick lite lugnande. Det var ju ändå i våra ögon de skulle skära. Telefonerna fick vi lämna i skåpen i omklädningsrummet. Jag satt mitt emot en äldre man. Och utan min telefon hade jag inget att göra, verkligen inget. Jag började med ett “hej”. Lite ovant. Telefonen finns ju alltid där. Som ett skydd mot okända människor. Han svarade “hej”. Sedan var samtalet igång, och fler föll in i det. Vi är ju människor, och vi vill kontakt.
Bemötandet. Jag visste så lite om dessa människor som satt där. Och fick veta mer än jag någonsin trott. Alla kommer med en historia. Och det påverkar hur vi är mot varann.
Förståelse som grund för framtiden
Under jullovet har jag läst filosofi. Spinoza. En 1600-talsfilosof som skriver om hur känslor av hat kan ersättas med förståelse när vi förstår hur människor agerar. Alla gör saker av en anledning. Kanske inte alltid så bra saker, men alltid av en anledning. Så att bestämma sig för vad som hänt i mötet med en elev som agerat utanför normen utan att ta reda på mer om vad som hänt innan slutar sällan väl.
Bemötandet. Jag sa till min vän. “Tänk om alla Sveriges lärare gick till jobbet med den inställningen. Att förstå. Adderat med en rejäl dos uppskattning och glädje inför mötet med våra unga. En absolut majoritet av alla Sveriges lärare jobbar ju redan så, men visst kan vi utveckla det tillsammans än mer. För framtidens skull. En hållbar sådan där vi bryr oss mer om oss själva, varann och det som omger oss – som djur och övrig natur.
I arbetet med lärande för hållbar utveckling i skolan blir jag mer och mer övertygad om att det är hur vi är mot varandra som människor som fortsätter driva skiftet mot en värld som är hållbar på riktigt. Det andra – de ekonomiska, tekniska, kulturella, ekologiska och sociala lösningarna som krävs för ett nytt sätt att driva samhället på kommer då av sig självt.
/Jonas Pietrzak Edlund, förstelärare på Pops Academy Karl-Johan
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
