Bokblogg: Barnets perspektiv i förskolan, av Camilla Vahlberg
I boken Barnets perspektiv i förskolan belyser Camilla Vahlberg vikten av att som pedagog försöka förstå och utgå från barnens egna upplevelser av förskolans vardag. Författaren problematiserar skillnaden mellan att ha ett barnperspektiv och att faktiskt ta barnets perspektiv, vilket innebär att lyssna in och tolka barns uttryck på ett medvetet och reflekterande sätt. Syftet med detta inlägg är att reflektera över bokens innehåll och relatera den till min egen praktik i arbete med yngre barn på förskolan.
Att ta barnets perspektiv i praktiken
Författaren betonar att barnets perspektiv inte kan tas för givet, utan kräver att pedagogen stannar upp och reflekterar över sina egna tolkningar och maktpositioner. Särskilt i arbetet med yngre barn, som ofta saknar ett utvecklat verbalt språk, blir det avgörande att uppmärksamma kroppsspråk, mimik och handlingar som uttryck för barnens vilja och behov. Författaren framhåller att barns perspektiv skapas i relation till omgivningen och de vuxna som finns där, vilket gör pedagogens förhållningssätt centralt.
När teorin möter vardagen i förskolan
I min egen praktik med yngre barn känner jag igen många av de situationer som Vahlberg beskriver. I vardagliga rutiner, såsom påklädning och måltider, styrs verksamheten ofta av tid, rutiner och struktur, vilket kan göra det svårt att uppmärksamma barnens perspektiv. Ett exempel är när ett barn visar motstånd genom att dra sig undan och visar känslan av att vara ledsen. Att som pedagoger i arbetslag tolka barns signaler med att det skulle kunna betyda ovilja eller trots, reflektera i enlighet med Vahlbergs perspektiv, att det kan innebära barnets behov av trygghet, delaktighet eller kontroll. Genom att vara mer lyhörd för barnens signaler har jag sett hur små förändringar, såsom att ge barnet mer tid eller låta barnet delta aktivt i momentet, kan bidra till ökad trygghet. Detta visar hur barnets perspektiv kan bli en vägledning i det pedagogiska arbetet, även när barnen inte kan uttrycka sig med ord.
Möjligheter och utmaningar
Att arbeta utifrån barnets perspektiv med yngre barn innebär både möjligheter och utmaningar. En möjlighet är att relationerna mellan barn och pedagog fördjupas när barnet känner sig sett och bekräftat. Samtidigt innebär det en utmaning att tolka barns uttryck utan att projicera vuxnas egna föreställningar på dem. Vahlberg betonar vikten av kollegial reflektion för att synliggöra dessa tolkningar, vilket jag ser som särskilt betydelsefullt i arbetet med de yngsta barnen.
Avslutande tankar
Sammanfattningsvis har Barnets perspektiv i förskolan bidragit till en ökad medvetenhet kring hur barnets perspektiv kan synliggöras även i de yngsta barnens vardag. Boken har fått mig att reflektera över mitt eget förhållningssätt och hur små, vardagliga situationer rymmer möjligheter till inflytande och delaktighet för barnen. Att arbeta utifrån barnets perspektiv framstår därmed inte som en metod, utan som ett kontinuerligt reflekterande förhållningssätt i det pedagogiska arbetet.
/Medina Olevic
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
