Bokblogg: Att undervisa i förskolan – metoder och verktyg, av Ann S. Pihlgren

En forskare nära förskolans vardag

Ann S. Pihlgren är filosofie doktor i pedagogik, lärarutbildare och en av Sveriges mest omyckta författare inom pedagogik. Med ett starkt engagemang för utbildning har hon gett ut ett flertal böcker om undervisning utifrån olika aspekter, såsom lärmiljöer, skriv- och läsutveckling, naturvetenskap med mera.

Genom sin förmåga att göra forskning greppbar och användbar i den pedagogiska verksamheten har Pihlgren blivit en viktig röst för förskolans pedagoger. Hon har tagit fram olika mallar för utvärdering av verksamheten för att synliggöra vad man kan fokusera på för att få kvalité i verksamheten. Hon kopplar även flera av sina böcker till EU:s 8 nyckelkompetenser för ett livslångt lärande, som kan vara ett användbart sätt att se på utveckling, utbildning och i utvärdering av verksamheten.

Praktiska verktyg för lärande och reflektion

Kapitlen i hennes bok tar upp olika aspekter av lärande och praktiska verktyg som kan användas i verksamheten. De bygger på relevant forskning och avslutas med kontroll- och reflektionsfrågor, vilket visat sig optimalt för att befästa nya kunskaper. Varje kapitel avslutas också med Prova i verksamheten-uppgifter.

Vill man använda boken för kollegialt lärande i arbetslaget finns ett färdigt förslag på arbetsgång med workshops och reflektionsfrågor – det är bara att sätta igång. Boken går också lika bra att läsa på egen hand som ett led i den egna kompetensutvecklingen.

Undervisningens grunder och lärmiljöer

Tittar vi på de olika kapitlen börjar Pihlgren med att gå igenom begreppet undervisning – vad är det egentligen? Hon sammanfattar olika styrdokument och beskriver tre teorier som historiskt och i dag har stort inflytande över hur undervisningen i svensk förskola utformas.

I kapitel 2 och 3 tar Ann upp lärmiljöer och hur de kan påverka undervisningen. Fysiska lärmiljöer som erbjuder möjlighet till utveckling och lärande. Hon lyfter fram vikten av att miljöerna speglar alla barn och att vissa miljöer ger negativa signaler som skapar förväntningar och befäster normer snarare än ger alla barn samma möjlighet. Det finns också en praktisk checklista som man kan använda för att utvärdera sin egna fysiska lärmiljön på förskolan.

Lika viktigt för barns lärande och utveckling är de sociala lärmiljöerna. Relationsskapande är viktigt, och vårt uppdrag som pedagoger bygger på god omsorg och goda relationer. Lärmiljöer ska utformas för att inbjuda till samspel, samarbete och utveckling. Tillgänglighet och tydliggörande med hjälp av olika stöd samt möjlighet till delaktighet och inflytande är bra för att skapa lärgemenskap. Det finns olika grader av delaktighet, och barnen behöver öva på att vara delaktiga för att senare kunna delta i ett demokratiskt samhälle. Hur lär man sig saker? Att hitta sin egen lärande identitet, förstå och kunna sätta ord på hur man tillägnar sig kunskap och kompetens är viktigt i dagens samhälle. Barn behöver träna olika strategier, våga testa olika metoder och våga misslyckas i en positiv miljö som uppmuntrar till lärande och utveckling.

Att planera baklänges – med syfte och mål i fokus

Ett kapitel i boken ägnas åt planering av verksamheten. Planering är viktigt för att barnen ska få den utbildning de har rätt till. Planera baklänges är en metod där syftet och målet hamnar i fokus snarare än aktiviteterna. Genom att utgå från syfte och mål blir målbilden tydlig, och det blir också lättare att se vad som ska utvärderas för att säkerställa att man når dit. I boken ger författaren ett exempel på hur en planering som utgår från en högläsningsbok kan omvandlas till en planering om fysikaliska fenomen. Planeringen börjar i syftet, förståelsen och målet – och avslutas med aktiviteter och utvärdering.

Språket som nyckel till lärande och delaktighet

Språket är det viktigaste verktyget vi har för att utvecklas. Det har en bärande roll i allt vi undervisar om och ger förutsättningar för lärande, tänkande, kommunikation och relationer. Det är också en grund för delaktighet och demokrati.

I början av boken lyfts de fysiska lärmiljöerna fram som viktiga för barns språkliga utveckling. Här går författaren djupare in på språkets uppbyggnad, progression och hur vi kan arbeta med språket. Barnen behöver få delta i miljöer som utvecklar deras språk och så småningom deras läs- och skrivkunskaper.

Dessa är i sin tur en förutsättning för att barnen senare ska kunna tillägna sig de nyckelkompetenser som bidrar till ett livslångt lärande. Högläsning och samtal är det viktigaste vi i förskolan kan ge barnen för deras fortsatta utveckling. I boken ges flera tips och idéer för hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna.

Att följa upp, utvärdera och utveckla undervisningen

Boken erbjuder fler intressanta kapitel som väcker många tankar kring utveckling. De handlar om hur vi pedagoger kan synliggöra barnens lärande, planera för den proximala utvecklingszonen och använda årshjul och olika scheman för att kvalitetssäkra verksamheten. Ett helt kapitel ägnas åt utvärdering och ger tips och idéer för hur detta kan bli en lärande process.

Genom att använda beprövad erfarenhet och ta stöd i forskning kan verksamheten analyseras, så att vi ser vad som fungerar och vad som behöver utvecklas. Ann S. Pihlgren beskriver på ett bra sätt hur vi pedagoger kan använda matriser – inte för att bedöma barnen, utan för att säkerställa att de får bästa möjliga förutsättningar för lärande.

Slutet av boken ägnas åt att beskriva hur duktiga pedagoger bygger upp undervisningen, och hur de utgår från återkommande och kända rutiner för att skapa en meningsfull verksamhet. Verksamheten vilar på undervisningen – inte tvärtom. Här tas även upp hur man kan organisera sig och vad som är viktigt att tänka på. Här känner jag att man som ny pedagog kan få med sig många bra tankar. Det är till exempel lätt att vilja för mycket och ta med för mycket, men viktigt att skala bort det som i inlärningssituationen inte är nödvändigt.

En bok att inspireras av

Avslutningsvis vill jag rekommendera boken till alla pedagoger – oavsett om man väljer att arbeta med den i sin verksamhet eller plocka godbitar och fylla på där man känner att man behöver.

/Åsa Stensrud, förskollärare