Utmaningar och möjligheter

Örebro är en segregerad och delvis uppdelad stad både vad gäller funktioners geografiska fördelning, långa avstånd och genom olika barriärer. Även om staden växer genomgår den en demografisk förändring med framför allt en större andel äldre och färre yngre.

En planeringsutmaning av stor betydelse för kommunens utveckling och stadens invånare är att utifrån rådande demografiska förändringar åstadkomma en form på staden och ett innehåll som i större utsträckning än idag främjar tillgänglighet till såväl samhällsservice som det kommersiella utbudet, till ett varierat bostadsutbud, mötesplatser och hållbara transportmöjligheter. På så sätt skulle de fysiska strukturer som idag bidrar till boendesegregation, funktionsuppdelning och barriäreffekter kunna mildras. En sådan utveckling av staden måste dock ske utan att den kompromissar med människors behov av bostadsnära grönmiljöer, till kulturvärdena och stadsbildskvalitéerna i stadslandskapet och stadsnära natur- och friluftsvärden. Inte heller de lösningar som klimatanpassningen och ett beredskapsperspektiv förutsätter.

Det innebär att intressekonflikterna kan bli potentiellt svårare och mer komplexa för varje del av den befintliga staden som är föremål för förändring eller i de nya områden som den byggs ut med. Det förutsätter en god balans i avvägningar för hur platser och områden kan utvecklas och att fler aktörer ofta behöver samverka i planering, genomförande och förvaltning. Balans behöver finnas mellan bevarandeintressen och exploateringsbehov vid utveckling av både befintliga och nytillkommande stadsområden.

Kompletteringar i befintliga stadsdelar behöver säkerställa och gärna utveckla befintliga kvalitéer oavsett karaktär och tillföra värden eller åtgärder. Prioriteringar blir nödvändiga.

Örebro kommun präglas av både en stark urban tillväxt och en levande men i vissa delar krympande landsbygd.

Det innebär en planeringsutmaning att säkerställa en långsiktig utveckling av de fysiska miljöerna som tillgodoser en utveckling i både staden och på landsbygden. Det handlar om hur transportbehov kan minskas genom att koncentrera befolkningen i Örebro och i kommunens övriga större tätorter samtidigt som möjligheterna att leva och bo på landsbygden och i krympande orter ges. Utmaningen handlar dessutom om en hållbar och samhällsekonomiskt effektiv avvägning av resurser och investeringar mellan staden visavi övriga kommunen där det inte alltid är tydligt vilka som är lämpliga och genomförbara.

Planeringen för att utveckla eller säkerställa en jämlik fördelning av samhällsservice och boendealternativ är utmanande utifrån marknadsläge, demografi och resurshushållning.

Örebro kommun består av stora arealer jordbruks- och skogsmark med sina specifika värden, har flera orter som har behov av en utveckling och åtgärder för klimatanpassning som kräver ny mark. Planeringsutmaningarna som följer härav handlar bland annat om hur konflikten mellan behovet av att bevara jordbruksmark för att säkerställa livsmedelsförsörjning och levande landsbygder och de behov som finns av att utveckling av bostäder, arbetsplatser, infrastruktur och fossilfri energiproduktion ska lösas och hur en lämplig avvägning dem emellan kan se ut.

Både livsmedelsproduktion och klimatanpassningsåtgärder är av stor vikt ur ett beredskapsperspektiv och kräver större arealer. När motiven till att bevara jordbruksmarken blir allt tyngre kan det leda till ett högre exploateringstryck på skogsmark och andra områden som är viktiga för biologisk mångfald, kolinlagring och friluftsliv. Alla dessa intressen rör också landskap av olika karaktär och de möjligheter till förändring som varje enskilt landskap har. Det finns viktiga värden i landskapen där jordbruks- och skogsmarken utgör väsentliga del och som måste bestå eftersom de ger tidsdjup, upplevelsemässiga mervärden och en förståelse för samhällets utveckling.

Stora delar av Örebro kommuns mest bebyggda och befolkade delar är beläget i flacka sjönära, ofta sjösänkta, landskap. I takt med klimatförändringarna, främst de som har att göra med ökade nederbördsmängder, har det ställt kommunen inför stora utmaningar kopplat till översvämningsrisk. Stora delar av Örebro tätort omfattas av översvämningsrisker kopplat till höga flöden i vattendragen och det förutsätts att dessa kan hanteras innan stora delar av staden kan utvecklas när det gäller tillkomst av ny sammanhållen bebyggelse eller viktiga samhällsfunktioner. Utmaningarna rör åtgärdernas rumsliga, tidsliga, tekniska och finansiella omfattning samt samverkan mellan olika aktörer på olika nivåer kopplat till dem.

I kommunens bebyggda miljöer döljer sig stora skillnader i tillgång till gröna miljöer, vilket påverkar dels hanteringen av ökade temperaturer, det vill säga mikroklimatet i kvarter och stadsdelar, dels förmågan att hantera ökade nederbördsmängder oavsett om de kommer via skyfall eller från höga flöden i vattendragen. Gröna miljöer utgör ett av flera konkurrerande intressen i utvecklingen av såväl den redan bebyggda miljön som nytillkommande områden i tätorterna.

Till följd av den transformering av kommunens landskap som har skett genom omfattande utdikning och sjösänkning har en omfattande utarmning av biologisk mångfald skett. Behovet av att bevara de naturmiljöer som fortfarande har höga naturvärden är stort. Likaså att restaurera och återskapa de naturvärden som gått förlorade. De primära utmaningarna här rör dels behov av tätortsutveckling och livsmedelsproduktion dels den samverkan mellan aktörer som krävs för att kunna återskapa, restaurera och bevara naturmiljöer.