Lokala förutsättningar

Centralt i kommunen breder Närkeslätten med sedimentär berggrund ut sig kring Hjälmaren och Örebro tätort. Denna är primärt klädd med uppodlade lerjordar. I norr och väster övergår landskapet i Bergslagsregionen och berggrunden innehåller malmförande äldre bergarter. I väster bildar en förkastningsbrant, vilken utgörs av den skogklädda urbergsryggen Kilsbergen, en skarp avgränsning mot slättområdet. På dess sluttningar finns ett flertal strandhak och strandvallar som uppstod då havet nådde högre än i dag. Slättlandet genomskärs av flera rullstensåsar i nord–sydlig sträckning. Inom kommunen finns en rad landskapstyper, vilka både har format bebyggelseutvecklingen som ger olika förutsättningar för bebyggelsetillägg och ortsutveckling. Landskapstyperna ger också en rik blandning av upplevelser.

De senaste 150 åren har förutsättningarna för den biologiska mångfalden kraftigt försämrats. Våtmarker har dikats ut, Hjälmaren och andra sjöar har sänkts och det moderna skogs- och jordbruket har helt förändrat landskapets karaktär. Det har lett till en utarmning av den biologiska mångfalden, vilket är ett av kommunens i särklass största miljöproblem. Förlusten av arter och miljöer innebär ett mer ensidigt landskap och minskande ekosystemtjänster, vilket leder till ökade risker även för oss människor. Behovet av att bevara de naturmiljöer som fortfarande har höga naturvärden är stort. Likaså att restaurera och återskapa de naturvärden som gått förlorade.

Kring Örebro och många mindre tätorter finns områden med höga naturvärden, varav flera har skyddats som natur- eller kulturreservat av Örebro kommun. Andra tydliga områden med höga naturvärden och hög ekologisk känslighet är Kilsbergen, Latorpsplatån, Hjälmarens strandnära skogar, södra förkastningsbranten och relativt opåverkade områden i Tylöskogen samt på Käglan.

Förr fanns det ett stort och variationsrikt våtmarkslandskap på Närkeslätten. Från 1800-talets mitt och cirka 100 år framåt genomfördes stora utdikningar. Hjälmaren och Tysslingen sänktes och Mosjön väster om Kvismaren torrlades helt. Åtgärderna ökade arealen och produktiviteten på jordbruksmark men innebar kraftigt försämrade förutsättningar för den biologiska mångfalden. Uppskattningsvis cirka 90 procent av våtmarkerna försvann under utdikningarna av Närkeslätten. Kvarvarande våtmarksområden, Kvismaren, Oset-Rynnineviken och Tysslingen, utgör tillsammans Sveriges mest värdefulla slättvåtmarker.

Det svenska odlingslandskapet har utvecklats och formats av människan under tusentals år. Det tidigare jordbrukslandskapet utgjordes till stor del av artrika miljöer som ängar och naturbetesmarker. Dagens odlingslandskap präglas istället av stora åkrar med täckdikning där ett fåtal grödor odlas och där användning av konstgödsel och bekämpningsmedel är vanlig. Det har lett till en stor förlust av den biologiska mångfalden. De fåtal ängar, naturbetesmarker och småbiotoper som fortfarande finns kvar i kommunen är därför viktiga för bevarandet av biologisk mångfald.

Nivån? Skog täcker drygt hälften av kommunens landareal. Den största delen består av produktionsskog. Produktionsskogen är en viktig ekonomisk resurs, men de återkommande skogsskötselinsatser med ekonomiskt syfte som kännetecknar denna skog innebär också en negativ påverkan på biologisk mångfald. Bristen på gamla bestånd, död ved och närvaron av naturliga processer i skogslandskapet innebär att många arter som är beroende av livsmiljöer som sällan finns i produktionsskogen blivit sällsynta eller hotade. Att bevara de kvarvarande områden med höga naturvärden som fortfarande finns kvar är därför mycket viktigt. Äldre skogar har ofta även stora rekreativa värden. Skogen har också en viktig roll både som kollager och kolsänka och har därmed en viktig roll i klimatarbetet. Örebro kommun är en av de större skogsägarna i kommunen och hur kommunen förvaltar denna resurs har stor betydelse för både friluftsliv, kulturmiljövärden, biologisk mångfald, klimatanpassning och klimatpåverkan.

En stor del av kommunens invånare har någon typ av grönområde inom 300 meter från sin bostad. Tillgången till parker med höga upplevelsevärden är dock ojämnt fördelad både i staden och i de mindre tätorterna. Det saknas stadsdelsparker i flera bostadsområden och kvaliteten eller upplevelsevärdena varierar stort mellan olika parker.

Krontäckningsgraden är mycket låg i flera stadsdelar, till exempel i de centrala delarna av Örebro tätort. Träd har betydelse både för den biologiska mångfalden och för många ekosystemtjänster, inte minst klimatanpassning och flera aspekter av social hållbarhet. Behovet av större sammanhängande grönområden är större än vad som kan tillgodoses idag, både inom Örebro tätort som i övriga kommunen.

Till följd av vandringshinder och övergödning från jordbruket har flera av kommunens sjöar och vattendrag otillfredsställande och eller måttlig ekologisk status.

Slättbygderna, framför allt i Östernärke, är särskilt associerade med omfattande markavvattningsföretag såsom utdikningar, sjösänkningar, uträtade vattendrag, vilket skapar en sårbarhet i förhållande till stora nederbördsmängder samtidigt som det har frigjort bördig jordbruksmark. Många områden i kommunen omfattas av översvämningsrisk, särskilt inom Örebro tätort, och cirka 30 000 invånares boendemiljöer och verksamheter, vissa miljöfarliga, berörs. Många stadsdelar ligger lågt och många områden har stor andel hårdgjort yta. Örebro kommun har åtta vattenskyddsområden, varav fem av dem är aktiva. Svartån, som infiltreras till vår grundvattentäkt Bista-Jägarbacken, är inte ett vattenskyddsområde. Vattenlandskapen, vattendragen och sjöarna utgör samtidigt en kvalité för människan, utformning av livsmiljöer och den biologiska mångfalden. Kommunen har många attraktiva miljöer och landskap som har sin utgångspunkt i mötet med vatten. En stor tillgång för Örebro tätort utgörs av Svartån, övriga mindre vattendrag och mötet med Hjälmaren.

Örebro kommun har ett geografiskt läge centralt i sin region, i Sverige och i Skandinavien. Många viktiga stråk för människor och varor korsar kommunen. Kommunen har vidare ett strategiskt läge för förflyttning av gods och människor utifrån ett försvarsperspektiv. Örebro har historiskt utvecklats tack vare ett gynnsamt geografiskt läge och god infrastruktur, och betydelsen av detta kommer sannolikt att kvarstå i framtiden. Örebro är ett nav i sin region, men samtidigt en mindre och perifer del i den större Stockholm–Mälarregionen. För att Örebro ska fortsatta utvecklas på ett positivt sätt behöver dess funktionella samband med omkringliggande större städer och regioner stärkas.

Örebro kommun har en diversifierad näringslivsstruktur och en arbetsmarknad som idag kännetecknas av många växande branscher. Till de större branscherna hör den offentliga sektorn (med inte minst hälso- och sjukvård), detaljhandel, byggnadsindustri, partihandel, företagsservice samt logistik och transport. Under senare år har de mest snabbväxande branscherna varit hälso- och sjukvård, finans och försäkring, IT och telekom, verkstadsindustri och detaljhandel. Örebro har en framträdande roll som universitetsstad och som del i ett logistiknav tillsammans med omgivande kommuner. Branschbalansen och en växande arbetsmarknad är en styrka. En utmaning kan finnas i att göra plats för det lokala näringslivets reinvesteringsbehov och möjliggöra för nya etableringar inom exempelvis den gröna omställningen eller ur beredskapsperspektiv som fortsatt understödjer en god näringslivsutveckling. Senare års tillväxt av storskaliga logistikanläggningar är mycket ytkrävande och mark i skylt- och transporteffektiva lägen för fortsatt expansion är en begränsad resurs.

Centralt i Örebro kommun finns den stora staden med huvuddelen av dess befolkning. Kommunen har också en stor landsbygd med en, i jämförelse med övriga kommuner i Sverige, stor befolkning. Kommunens landsbygd består av flera olika tätorter, småorter och byar med likartad eller skiftande karaktär och förutsättningar, belägna i ett landskap med flera olika landskapstyper. Trots sina skilda förutsättningar och karaktärsdrag hänger stad och land samman och är tillsammans en del i sitt regionala sammanhang. Det syns i pendlingsströmmar, i service- och arbetsplatsfördelningens geografi.

I Örebro kommun gynnas både staden och delar av landsbygden av den pågående urbaniseringen. Här spiller tillväxten i staden över till och påverkar utvecklingen i geografiskt och funktionellt närliggande landsbygdsområden och orter såväl inom kommunen som i vissa angränsande kommuner. I andra delar av kommunen, där avstånden till Örebro tätort och andra städer i regionen är längre, ser utvecklingen annorlunda ut. Här ligger en viktig utmaning i att kommunens olika delar ska hänga samman bättre och komplettera varandra. Det gäller hur tätorter med omkringliggande landsbygder kompletterar varandra och fungerar tillsammans med staden. Det handlar om boendemiljöers utformning, tillgång till bostäder och service, transporter av människor och varor och förutsättningar att bedriva verksamhet. Förutsättningarna för detta ser annorlunda ut i kommunen. Stadens och landsbygdens styrkor, möjligheter och utmaningar hänger samman.

Örebro kommun har haft en obruten befolkningstillväxt sedan tidigt 1980-tal, och har under senare år haft en utveckling som inte setts sedan 1960-talets rekordår, med årliga befolkningsökningar på 1 500–2 000 personer. Prognosen från SCB indikerar en långsammare befolkningsökning med cirka 17 000 personer fram till 2050. Det ger ett årligt genomsnitt på cirka 650 nya invånare per år. Alla åldersgrupper kommer att öka, men allra mest kommer ökningen ske hos den äldre befolkningen. Ensamhushållen kommer likaså att vara den hushållstyp som, enligt prognosen, kommer att öka mest.

En positiv befolkningsutveckling är en styrka och utgör en kraft som kan initiera förändringar. Det kan leda till att befintliga delar av staden förändras eller omvandlas, att staden och andra orter växer med nya områden. Det beräknas behövas omkring 13 000 nya bostäder fram till 2050 för att säkra tillkomsten av fler hushåll.

Med en befolkningstillväxt följer också utmaningar. Det handlar övergripande om att bostadsbyggandet håller en takt motsvarande befolkningsökningen, att det som byggs är anpassat efter olika ålders- och målgrupper samt håller god kvalitet och förhåller sig väl till omgivningen, beaktar befintliga kvaliteter i form av bland annat natur- och kulturvärden, att planeringen av förskolor, skolor, samhällsservice, idrottsplatser, lekparker, parker, kommersiella verksamheter, vattenförsörjning är i samklang med demografin. Stora samhällsekonomiska utmaningar ligger också i driften av de samhällsfunktioner och den infrastruktur som kommer att behöva byggas ut. En utmaning finns i att säkerställa billiga bostäder i nybyggnation.

I Örebro kommun finns en blandad befolkning med olika nationaliteter, inkomster, utbildning, yrkesbakgrund och ålder. Befolkningssammansättningen i den enskilda stadsdelen eller orten är inte alltid lika blandad som för kommunen som helhet, vilket innebär att kommunen och staden är boendesegregerad. Denna boendesegregation, som innebär att människor med olika demografi och socioekonomi bor åtskilda, har ökat sedan millennieskiftet. Boendesegregationen hänger samman med hur boendemiljöer är utformade, och kan motverkas genom kommunens samhällsplanering.

Örebro är också en delvis funktionsuppdelad stad vilket innebär att det i vissa stadsdelar nästan enbart finns bostäder medan andra är starkt dominerade av företag, verksamheter, handel och service. Funktionsblandade områden till skillnad mot funktionsuppdelade ger förutsättningar för minskade transporter, möten mellan människor och en stadsdel med liv och rörelse under en stor del av dygnet. Det medför tryggare, mer jämställda och allmänt tillgängliga livsmiljöer.

Förutsättningarna för människors vardagsliv ser olika ut i olika delar av Örebro. Den geografiska fördelningen av hustyper, upplåtelseformer och bostadsstorlekar är ojämn. Detsamma gäller för hur tillgången ser ut till service, arbetsplatser, kollektivtrafik, kultur- och fritidsaktiviteter, grön- och naturområden, parker, torg och andra offentliga rum. Det kan bland annat innebära att människor med olika bakgrund och livssituation inte möts naturligt i staden och att tillgången till service och rekreation är ojämlikt fördelad i staden.

De skillnader som finns i Örebros boendemiljöers påverkar också invånarnas vardagsliv på en rad andra sätt. Folkhälsan påverkas av tillgång till naturområden, parker, fritids- och rekreationsytor, vilket skapar olika förutsättningar för barns uppväxt och livschanser samt tryggheten att röra sig i sin del av staden. Det kan också handla om möjligheten att tillgodogöra sig det samlade utbud som staden har att erbjuda sina invånare och om hur nära det är till arbetsplatser och service. Alla har inte tillgång till bil, för andra är det den enda möjligheten att tillgodogöra sig det samlade utbudet.

Örebro är en stad med långa historiska rötter. Här finns en vacker, storstadslik stadskärna och en mångfald av stadsnära naturområden. Idag präglas staden av flera tydliga karaktärsdrag och spåren av olika tiders planering och byggande är fullt avläsbara i nutidens Örebro. Från den medeltida staden, till 1800-talets rätvinkliga kvartersstad, till 1900-talets industristad och 1950-och 60-talets omfattande förnyelse och rivningar av byggnader i centrala delar. Innerstadens olika delar visar en mångfald av tidsepoker och stadsdelarna utanför visar hur äldre byar har vuxit in i staden och nya stadsdelar tillkommit med karaktärsdrag från de då rådande planeringsidealen.

Svartåns prägel på staden är tydlig såväl i stadskärnan som längre ut. Karaktäristiskt är också stadens möte med Hjälmaren, som har utvecklats som ett vidsträckt natur- och rekreationsområde tillgängligt för alla.

De stora bostadsområdena, både de med småhus och de med flerbostadshus, byggda under rekordåren från andra världskrigets slut till 1970-talets första hälft, sätter stor prägel på staden. Många av dem byggdes som friliggande enklaver med sammanhållen utformning, trafikdifferentiering och närhet till naturen i enlighet med tidens planeringsideal. I Örebro har de flesta stadsdelarna en human höjdskala, men områdenas storlek och placering i relation till omgivningen gör ibland att det finns få naturliga kopplingar mellan dem och den övriga staden. De storskaliga trafik- och järnvägsstråk som löper genom staden är också ett av Örebros karaktärsdrag och bidrar till att stadsdelar skiljs från varandra. På samma sätt påverkar centralt belägna verksamhetsområden resten av staden.

Styrkan med dessa rumsliga karaktärsdrag för staden ligger i kombinationen av stadskärnan, de stadsnära naturområdena och mångfalden av stadsdelar med goda boendekvaliteter. Utmaningen är att planera för en mer sammanhängande stad och samtidigt bejaka kvaliteter i befintlig bebyggelse, stadsrum, naturområden etcetera. I planeringen av en stad som hänger samman bättre ingår också att hantera boendesegregation och frågor kring trygghet, jämställdhet, folkhälsa, ojämlika livschanser och barns uppväxtvillkor, som är relaterade till stadens fysiska geografi och rummets utformning.