Samspelet med bebyggelse och landskap

Örebro blev känd som landets mönsterstad inom arkitektur och stadsbyggande i mitten av förra seklet. Då byggdes områden och större byggnader som är välbevarade och uppskattade än idag, även om vissa delar är i stort behov av renovering och större strukturella förändringar. På landsbygden kännetecknas arkitekturen av en mångfald av hustyper och stilar som präglats av lokala byggnadstraditioner och förutsättningar som topografi, tillgång till material och klimatmässiga förutsättningar. Som helhet är Örebro idag en kommun med många arkitektoniska karaktärer med en stor spännvidd från de enkla husen på landsbygden till mer storslagna hus i tätorten Örebro.

En ny byggnads möte med befintliga miljöer behöver ske med ödmjukhet och respekt för att inte försvaga befintliga kvaliteter och värden. Arkitekturen ska utgå från lokala förutsättningar för att bidra till karaktärsfulla miljöer och utveckla stadens och kommunens särart. Alla nya byggnader är med och formar staden och sitt sammanhang. Byggnaden behöver, utöver att tillföra en funktion, genom sin gestaltning bidra till att berika sin närmiljö. Det finns sammanhang där kraven på vad den enskilda byggnaden ska bidra med är särskilt stora. Det är särskilt viktigt i förhållande till områden som har en större betydelse för staden i stort, i förhållande till viktigare stråk och allmänna platser eller i förhållande till stadens entréer. Här är kvalitet och innehåll särskilt viktigt.

Strategin för Arkitektur och byggande i Örebro kommun omfattar förhållningssätt och utvecklingsbehov kopplat till stadsdelar och befintliga områden. I kartan för Mark- och vattenanvändning har dessa förhållningsätt kommit till uttryck i ställningstaganden och beskrivningar för stadsdelar under Mångfunktionell bebyggelse, Verksamheter samt underkategorin Karaktärsområden. Syftet är att med strategin som grund, fungera vägledande i förhållande till den framtida utvecklingen i de olika stadsdelarna.

När landsbygd eller stads- och tätortsnära mark kompletteras med ny bebyggelse, antingen vid den befintliga tätorten eller fritt i landskapet, behöver det ske med utgångspunkt i landskapets förutsättningar. Förhållningssättet till landskapet behöver präglas av en helhetssyn som omfattar dess form, ekologi och historiska användning. Det handlar om att värna och utveckla upplevelsemässiga kvaliteter såväl som befintliga natur- och kulturvärden. Bebyggelsens karaktär vad gäller placering, täthet och gestaltning behöver anpassas till landskapets förutsättningar snarare än tvärt om. Den karaktär och det bebyggelsesammanhang som kännetecknar ett landskap behöver utgöra en viktig utgångspunkt att bygga vidare på när ny bebyggelse ska tillkomma.

För kommunens landsbygder har en landskapsanalys tagits fram. Den beskriver de olika landskapstyper som finns inom kommunens gränser (exempelvis skogslandskapen eller slättbygdens jordbrukslandskap) och delar in kommunens yta i mindre så kallade karaktärsområden. I kartan för Mark- och vattenanvändning återfinns dessa karaktärsområden under Landsbygd där landskapets kvaliteter och värden beskrivs närmare. För landsbygderna och de mindre tätorterna anges även vägledande ställningstaganden i förhållande till bebyggelseutveckling. I kartan för Hänsyn under Övriga värden och hänsyn återfinns övergripande beskrivningar under Landskapstyp. Landskapsanalysen är ett av de planeringsunderlag som ligger till grund för översiktsplanen: Integrerad landskapskaraktärsanalys, Örebro – Kunskapsunderlag för landskapet i Örebro kommun.