Hållbar bebyggelseutveckling

Byggnation har stor betydelse för klimatmålen där ny bebyggelse och infrastruktur medför stora klimatutsläpp under produktionsfasen. När befintlig bebyggelse rivs leder det till stora mängder avfall. Om det är möjligt att ställa om byggnader till nya funktioner i stället för att riva dem innebär det mindre utsläpp och avfall samt en besparing av resurser. Att bygga till, bygga på eller inrymma lägenheter på vindar innebär ett fokus på det redan byggda. Detsamma gäller förtätning av stadsmiljöer så att befintliga gator och infrastruktur nyttjas snarare än att helt nya områden etableras. En utveckling i en sådan riktning innebär även en hushållning med mark som även behövs för andra ändamål än byggnation. (När det gäller energiaspekter i förhållande till byggnaders driftskede se Energiförsörjning).

Att komplettera, förtäta eller bygga om befintlig bebyggelse innebär även utmaningar. Inte minst gestaltningsmässiga. Även om det finns ytor i staden som inte är bebyggda har de ofta en funktion så som exempelvis grönyta. Befintliga områden kan präglas av en enhetlig struktur som inte utan vidare kan kompletteras utan att befintliga kvaliteter i området påverkas och livs- och boendemiljön försämras. Det behöver ske på ett sätt att det inte kommer i konflikt med exempelvis stadsbild, arkitektoniska eller kulturhistoriska värden. Ett ökat fokus på att komplettera och förtäta det redan byggda medför också ett behov av att närmare identifiera var det finns potential för sådana kompletteringar.

En ny byggnad innebär ett klimatavtryck där dess tekniska livslängd har en stor betydelse ur klimatsynpunkt men där även materialvalen och den arkitektoniska kvaliteten spelar roll. En ambitiöst gestaltad byggnad med material som går att underhålla över tid har bättre förutsättningar att finnas kvar i framtiden. Byggnadsmaterialen medför ett större eller mindre klimatavtryck under produktionsfasen och där exempelvis trä innebär en inlagring av koldioxid under byggnadens livscykel.