Kompensation av ekosystemtjänster

De ekosystemtjänster naturen tillhandahåller kan påverkas negativt vid exploatering. För att motverka att ekosystemtjänsternas värden och funktioner minskar är kompensation en sista åtgärd efter att alla möjligheter för att undvika, minimera och återställa skador har uttömts. Kompensationsåtgärder avser skapande av helt nya eller förbättring av befintliga natur- eller grönmiljöer.

Planeringsinriktning

Kompensationsprincipen ska tillämpas i stadsplanering. Det innebär att negativa konsekvenser på biologisk mångfald och ekosystemtjänster vid en exploatering i första hand ska undvikas eller minimeras, i andra hand mildras. Värdefulla funktioner och naturvärden som ändå går förlorade ska så långt det är möjligt återskapas, i första hand i närområdet.

Ställningstaganden

• Vid exploatering ska skadelindringshierarkin tillämpas. Den innebär att:
  • I första hand undvika att ianspråkta områden som är viktiga för den biologiska mångfalden och som levererar viktiga ekosystemtjänster. Detta gäller särskilt ekosystemtjänster som har stor lokal nytta och som inte går att ersätta på annan plats, samt miljöer som tar lång tid att bygga upp och därmed i praktiken är omöjliga att kompensera för inom rimligt tidsperspektiv.
  • I andra hand utforma den tänkta markanvändningen så att den minimerar skadan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
  • I tredje hand genomföra åtgärder på plats för att mildra de negativa effekter som uppstår.
  • I fjärde och sista hand genomföra kompensationsåtgärder för de värden och ekosystemtjänster som går förlorade. Riktlinjer för vilka ekosystemtjänster som ska kompenseras och hur kompensationen ska genomföras ska tas fram.
• I planprocessen ska en översiktlig genomgång av platsens förutsättningar och ekosystemtjänster göras tidigt i processen. Underlaget från genomgången ska vara en utgångspunkt i planprocessen och utgöra underlag för dialog med fastighetsägare och exploatörer.