Människan i fokus

Genom samhällsplaneringen byggs strukturer som varar i årtionden, många gånger i århundraden. I en konstant föränderlig värld är det därför viktigt att ta höjd för att det som planeras ska kunna anpassas till nya villkor och likaså människorna till dem. I formandet av det hållbara samhället är det därför väsentligt att livsmiljöer är tillgängliga och användbara för alla samhällsgrupper. Kulturarvet och kulturmiljöer har en betydelse för hälsa och välbefinnande både genom dess sociala och identitetsskapande funktion vilket gör att det kan bidra till ett inkluderande samhälle och social hållbarhet.

En av de största utmaningarna för en socialt hållbar samhällsutveckling är ojämlika förutsättningar för ett gott liv. På samma sätt är även diskriminering baserad på till exempel kön, ålder, funktionsnedsättning, etnicitet, sexuell läggning och religion är utmanande för den sociala hållbarheten. Att arbeta mot diskriminering är avgörande för att skapa en rättvis och inkluderande samhällsstruktur där alla människor har lika möjligheter och rättigheter. Socialt utanförskap kan också utgöra ett hinder för social hållbarhet och kräver åtgärder för att främja inkludering och integration.

Den förändrade demografin vilket innebär en åldrande befolkning och ett minskat barnafödande, urbanisering samt utarmning av glesbygden innebär stora utmaningar för samhället såsom till exempel skillnader i hälsa mellan olika grupper. För att hantera dessa utmaningar krävs ett livscykel- och helhetsperspektiv, från barns och ungas uppväxtvillkor, arbetsliv och sysselsättning till äldres villkor. Av såväl etiska som samhällsekonomiska skäl är det viktigt att stärka förebyggande och hälsofrämjande insatser.

I Örebro kommun skiljer sig förutsättningarna för ett gott liv mellan olika geografiska områden men också mellan olika grupper i befolkningen. Upplevelsen av tillit till andra är lägst i Örebros socioekonomiskt utmanade områden. Likaså är andelen som upplever ensamhet högst i dessa områden. Även skillnader i självskattad hälsa kan ses mellan olika geografiska områden i kommunen och boende i socioekonomiskt starka områden skattar sin hälsa som bättre än i socioekonomiskt utmanade områden.

Ett socialt hållbart samhälle tillhandahåller en god livsmiljö så att alla människor har likvärdiga möjligheter att vara delaktiga och självständiga individer. Med utgångspunkt i principen att samhället är till för alla, behöver målgruppsperspektivet finnas med i kommunens samtliga verksamheter. Det betyder bland annat att städer, samhällen och landsbygd planeras och byggs så att gemensamma miljöer kan användas av alla på ett likvärdigt sätt, oavsett ålder, kön eller funktionsnedsättning. Känslan av samhörighet och möjlighet till delaktighet och inflytande i samhället är grundläggande för människors hälsa och välbefinnande. Att känna tillit till andra människor och till samhällsinstitutioner har också betydelse för individers sociala kapital och delaktighet.

Social hållbarhet handlar om att skapa ett samhälle där alla individer får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Ur en social synpunkt innebär god livsmiljö bland annat god och jämlik tillgång till service, vård och omsorg, arbetsplatser, utbildning, kollektivtrafik, rekreationsområden, kultur, fritidsaktiviteter och mötesplatser. Den underlättar vardagslivet för invånarna och ger goda förutsättningar för social sammanhållning, integration, trygghet, rekreation och fysisk aktivitet. En mångfunktionell bebyggelsestruktur där bostäder, arbetsplatser och service blandas och befolkas dygnet runt, bidrar också till säkerhet och trygghet i samhället. Närhet till gröna och rekreativa miljöer har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande och behöver balanseras mot en förtätad bebyggelsestruktur, i syfte att uppnå en god och användbar livsmiljö för alla.