Samhällsbyggnadsinriktningar

Samhällsbyggnadsinriktningen utgår från att naturens förutsättningar sätter ramarna för hur samhället kan utvecklas. De ekosystemtjänster som naturen bidrar med ska tas tillvara, stärkas och utvecklas. Det här synsättet hjälper kommunen att möta både dagens och framtidens utmaningar.

Ambitionen är att stärka de lokala förutsättningarna för biologisk mångfald och samtidigt möta de nya utmaningar som följer av ett förändrat klimat. Klimatförändringarna utmanar den biologiska mångfalden, ställer krav på hur vi bygger våra tätorter och medför omfattande behov av förebyggande åtgärder för att minska riskerna som kommer med klimatförändringarna. Det innebär att planeringen av den fysiska miljön i större utsträckning behöver ta utgångspunkt i, och ge förutsättningar för, de ekosystemtjänster som naturen bidrar med.

Den fysiska planeringen behöver ta särskild hänsyn till avgörande ekosystemtjänster som exempelvis vatten- och livsmedelsförsörjning. Vid bebyggelseutveckling krävs ökad hänsyn till områden med naturvärden för att värna den biologiska mångfalden och ekosystem. Det innebär att höga naturvärden undantas från ny bebyggelse, att viktiga spridningsvägar för djur och växter värnas och att värdefulla områden skyddas. Ny bebyggelse ska lokaliseras med hänsyn till landskapets förutsättningar, som topografiska förhållanden och landskapsbild. Inriktningen omfattar även åtgärder för att restaurera och återskapa naturvärden i skogs- och odlingslandskap, sjöar och vattendrag.

Naturen bidrar också med upplevelser och livskvalitet i form av natur- och kulturlandskap som erbjuder naturupplevelser och rekreation, vilket är viktiga värden för människors hälsa och välmående. Tillgången till sådana områden, speciellt i tätortsnära lägen, är en viktig förutsättning för kommunens attraktivitet för boende, besökare och nya invånare.

Inriktningen innebär konflikter när det kommer till utvecklings- och bostadsförsörjningsbehov. Det kan exempelvis handla om utbyggnad av tätorter som omges av höga naturvärden och jordbruksmark som är viktig för livsmedelsförsörjning. För att kunna göra hållbara avvägningar i ett enskilt fall krävs god kännedom om förhållandena i kommunen, vilket översiktsplanen bidrar till.

Samhällsbyggnadsinriktningen har flera olika syften och berör samtliga hållbarhetsdimensioner. Genom att utgå från det redan byggda, såsom byggnader, gator, parker, stadsdelar och orter, säkerställs att mark i omkringliggande landskap sparas och endast tas i anspråk i de fall det bidrar med något väsentligt för tätortsutvecklingen ur ett allmänt perspektiv.

Ett större fokus på att nyttja befintlig bebyggelse och strukturer ger möjligheter att uppnå en ökad närhet och befolkningstäthet, samtidigt som påverkan på naturresurser och klimat från nybyggnation begränsas. Genom att hushålla med resurser som det redan har investerats i skapas bättre samhällsekonomiska förutsättningar då behoven av omfattande investeringar i infrastruktur minskar.

Inriktningen lyfter fram utvecklingspotentialen i det befintliga ortssystemet och i sambanden mellan stadsdelar. Genom att utgå från det redan byggda och koppla samman befintliga strukturer främjas närhet och tillgång till vardagsfunktioner. Att komplettera bostadsbeståndet i befintliga stadsdelar med varierade bostadstyper bidrar till att motverka segregation.

Samhällsbyggnadsinriktningen har flera syften, där det centrala är att underlätta människors vardag, att göra den enklare och hälsosammare. Det kan handla om att ha vardagliga funktioner tillgängliga i närområdet, i orten eller i stadsdelen man bor. Det kan också handla om upplevd närhet som när den fysiska miljön är utformad och anpassad i ett större sammanhang kan det kännas enkelt att ta sig till arbetsplatsen, fritidsaktiviteten eller matbutiken. Det ska vara enkelt att göra hållbara val i vardagen, exempelvis när det gäller res- och boendemöjligheter.

Genom att bygga vidare på det som redan finns, befintliga områden och strukturer, kan tillgången till service och funktioner stärkas. När fler människor bor nära varandra skapas bättre förutsättningar för utvecklade och nya funktioner som skolor, butiker och kollektivtrafik. Näringslivet gynnas eftersom företag och verksamheter har nytta av att ligga nära varandra och sina kunder. Samtidigt skapas mer varierade livsmiljöer, både vad gäller innehåll och upplevelser.

Närhet förstärks genom att olika delar av kommunen kopplas ihop, till exempel genom gator, gång- och cykelstråk, kollektivtrafik, bebyggelse eller gröna stråk. Det gör det enklare att ta sig mellan orter och mellan olika stadsdelar. Barriärer reduceras och utbudet av resandemöjligheter ökar. Det blir lättare för människor att välja hållbara färdsätt som att gå, cykla eller åka kollektivt. I ett storregionalt perspektiv innebär närhet att andra städer och arbetsmarknader blir mer tillgängliga, vilket gör Örebro till en attraktiv plats där närhet utgör en viktig kvalitet.

En närhetsinriktad samhällsplanering har också en social betydelse då den möjliggör olika boendealternativ i de större orterna och stadens olika delar, så att fler kan flytta in och de som trivs kan bo kvar. När människor möts naturligt i sin närmiljö, eller har enkelt att nå mötesplatser och målpunkter, stärks den sociala hållbarheten.

Örebro är en kommun och stad med socioekonomiska skillnader. Kommunens ytterområden och flera stadsdelar med hyresrätter från 1960- och 70-talen är särskilt utsatta, med lägre inkomster, sämre folkhälsa och lägre utbildningsnivå. Detta hänger bland annat samman med hur bostäder och grönområden är fördelade inom hela kommunen, var mötesplatser är lokaliserade och vilken tillgång det finns till kultur- och fritidsaktiviteter. Genom att skapa mer närhet i vardagen kan dessa skillnader jämnas ut och demografiska obalanser kan överbryggas, vilket sannolikt kommer prägla kommunen framåt när befolkningen blir äldre och barnen färre. När fler bor nära service och funktioner, blir det lättare att dela på resurser och utveckla det som redan finns – som skolor, kollektivtrafik och fritidsaktiviteter.

Att närhet präglar vardagen bidrar även till ekologisk hållbarhet. Genom att befolkningen koncentreras till befintliga strukturer eller i medvetet lokaliserade nya områden, sparas markområden som är av stor vikt för den ekologiska hållbarheten, som jordbruksmark, naturområden eller områden för klimatanpassning. På detta sätt värnas stads- och ortsnära naturområden samtidigt som de blir tillgängliga för fler.

Samhällsbyggnadsinriktningens syfte är att stärka den sociala hållbarheten genom att skapa bebyggelsemiljöer där människor trivs. Det handlar om att tillgodose funktions- och hållbarhetskrav såväl som god gestaltning. Attraktiva miljöer, platser där människor gärna vistas, skapar förutsättningar för möten mellan människor och bidrar till gemenskap och stärkta sociala nätverk. Grönstrukturen i staden och tätorterna spelar en viktig roll i sammanhanget eftersom de gör boende- och livsmiljöerna attraktiva, bidrar till ett robust samhälle som kan möta det förändrade klimatet, främjar biologisk mångfald och stärker folkhälsan.

Oavsett om det handlar om utveckling av nya eller befintliga miljöer, är målet att värna och utveckla kvaliteter som bidrar till livsmiljöer av god kvalitet som kommer alla till del. Intentionen är att öka medvetenheten om hur satsningar på våra livsmiljöers gestaltning och funktionalitet kan bidra till att stärka många av de mål för hållbar utveckling, omvärldstrender och lokala förutsättningar som finns inom Örebro kommun.

Det är viktigt att skapa värden som gör nytta både idag och i framtiden, med en tydlig medvetenhet om kommande generationers behov och livskvalitet. Varje insats i utvecklingen ska ses som en del av en större helhet. Därför är det viktigt att inte enbart fokusera på funktionskrav, utan också värdera kvalitet, attraktivitet och hållbarhet som centrala värden i utvecklingen.

Örebro har tack vare sitt strategiska läge i landet etablerat sig som ett regionalt nav med nationell betydelse. Kommunen har kommit att bli ett nav för näringsliv och arbetsmarknad, högre utbildning och forskning, kvalificerad service, kultur, idrott, besöksnäring och handel samt som bostadsort.

Ambitionen är att nyttja det geografiska läget och att utveckla de resurser och förutsättningar som bidrar till att stärka kommunens navfunktion och storregionala roll. Det sker framför allt genom att långsiktigt verka för att övriga samhällsbyggnadsinriktningar får brett genomslag i kommunens utveckling eftersom de lägger grunden för dess attraktivitet på lång sikt. Sammanhängande och robusta stads- och ortsstrukturer, väl gestaltade stads-, natur- och boendemiljöer samt goda pendlingsmöjligheter bidrar till ett attraktivt arbets- och näringsliv och i förlängningen till att stärka Örebro som regional och nationell nod.

Av stor betydelse för utvecklingen av Örebros navfunktion är att ny och utbyggd järnväg tillkommer mellan Stockholm och Oslo. En sådan infrastruktursatsning leder sannolikt till en regionförstoring som kommer att ha systemförändrande effekt på Örebro. Kommunen kommer inte enbart att vara en nod i sitt eget län och närliggande kommuner, utan kommer i högre grad sammanfogas med arbetsmarknaderna kring Västerås och Karlstad samt bli ett pendlingsalternativ för arbetande och boende i Stockholmsregionen. Närheten till Oslo kan få liknande effekt som den närhet som idag finns till Stockholm. Konsekvenserna för boende och näringsliv i staden förväntas bli stora. En förutsättning för att järnvägen stärks på ovanstående sätt är att nödvändiga investeringar sker.

Avgörande att planeringen följer övriga samhällsbyggnadsinriktningar eftersom de ger förutsättningar för ett hållbart, robust och attraktivt Örebro som stärker kommunens storregionala roll och gör kommunen mer attraktiva för inflyttning, nyinvesteringar och etableringar.

Inriktningen omfattar även utveckling och tillgängliggörande av kommunens två järnvägsstationer, vars funktionalitet i att binda samman det regionala och lokala är av stor betydelse.