Upptäcka, utmana och utveckla ‐ Genusarbete i grundskolan

Vi heter Charlotta Hallman och Erik Änghagen och vill berätta om det kvalitetsutvecklaruppdrag, med fokus på normkritik och jämställdhet, vi haft under läsåret 15/16 på en grundskola i Örebro.

Ett normkritiskt förhållningssätt handlar om att reflektera kring normer - hur de kommer till uttryck och reproduceras samt vilka konsekvenser de får. Vårt kvalitetsutvecklaruppdrag har syftat till att stärka pedagogers kunskap om genusmedveten pedagogik och bli förtrogna med skolans huvuduppdrag rörande jämställdhet, både i kunskapsuppdraget samt värdegrundsuppdraget:

Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på̊ vilket pojkar och flickor bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på̊ dem bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.

(Utdrag ur Lgr 11)

 

"Genuspedagogik handlar om att alla barn ska ha lika rättigheter"

(Torbjörn Messing, jämställdhetskonsult).

Att arbeta med genus i skolan handlar i stor utsträckning om att synliggöra det osynliga, det vill säga att konkretisera hur flickor och pojkar bemöts och behandlas olika beroende på kön. I detta arbete ingår att utmana sig själv och sina kollegor att bryta traditionella könsmönster och skapa en medvetenhet om sitt eget agerande i det dagliga mötet med eleverna samt att reflektera kring vad det egna bemötandet får för konsekvenser för eleverna.

DEJA:s slutbetänkande Flickor, pojkar individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan, SOU 2010:99 visar att pojkar och flickor inte får samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor mår sämre än pojkar och utsätts oftare för trakasserier. Både flickor och pojkar hindras av traditionella könsroller. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan och delegationen bedömer att många pojkar riskerar att få mötas av negativa förväntningar och tidigt få lära sig att hantera skolmisslyckanden, något som dels kan ha sin grund i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre.

Förväntningar – förverkligande

Vårt kvalitetsutvecklaruppdrag startades upp i september 2015 med en gemensam studiedag med all berörd personal på skolan. Pedagogerna fick börja med att tillsammans reflektera kring jämställdhet i samhället i stort. Finns det skillnader? I sådana fall har det någon betydelse? Diskussionen kom mycket att handla om leksaker, kläder, yrken och framför allt hur vi på grund av könsstereotypa mönster kan begränsa och hindra individer. Diskussionen snävades sedan in och pedagogerna fick reflektera kring bemötande och förväntningar utifrån genus i klassrummet. Några av de saker som pedagogerna lyfte gällande genus i klassrummet var:

• Att bemöta individ i stället för kön – killar, tjejer
  
• Ger jag ordet/frågor på olika sätt?
• Hur talar vi om barnen…killarna brukar
• Kroppsspråk
• Bemötande till exempel tillsägelse. Hur jag bemöter beroende på kön
• Förväntningar – förverkligande

Studiedagens gemensamma diskussioner blev grunden för de auskulteringar vi gjort under läsåret. Varje lärare (åk1-6) har fått minst ett besök med uppföljningssamtal. Några pedagoger har haft specifika önskemål om vad vi ska fokusera på under besöken men i de flesta fall har det varit bemötandet av killar och tjejer i klassrummet som varit den centrala ingången. Totalt har vi haft tre auskulteringsperioder, en period med varje arbetslag på skolan. Varje auskulteringsperiod har avslutats med en gemensam träff med hela arbetslaget där vi lyft vad vi sett och tillsammans diskuterat aktuella frågor.

I januari 2016 var det dags för nästa gemensamma studiedag. Pedagogerna fick då arbeta i grupper utifrån olika frågeställningar som var kopplade till styrdokumenten (vi fick tips till övningen på jamstallt.se). Exempel på frågor vi arbetade med:

• Vilka metoder använder ni för att fördela talutrymme i klassen? Får alla elever träna på att både ge och ta plats? (”Läraren ska verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen” Lgr 11)

• Vad innebär ett jämställt bemötande i praktiken? Blir alla elever och vuxna bekräftade på ett positivt sätt som individ? Finns det rutiner för detta? Tilltalas eleverna som individer med sina namn eller ”grupperingsord” som tjejer, killar? ”(Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt” Lgr 11)

Gemensamt lärande

Efter att ha varit på skolan ett tag och arbetat parallellt med klassrumsbesök, uppföljningssamtal, gemensam reflektion i arbetslag samt studiedagar började vi kunna lyfta en del intressanta faktorer gällande genus i klassrummet. Många diskussioner och situationer kom att handla om fördelning av talutrymmet i klassrummet och bemötande av elevsvar. Under många klassrumsbesök använde sig pedagogerna av glasspinnar där elevernas namn stod. Pinnarna hade pedagogerna i en burk och för att fördela talutrymmet rättvist drog lärarna en glasspinne och den elev vars namn stod på pinnen fick svara. Vi såg dock en viss skillnad i hur elevernas svar behandlades beroende på kön. (Vi kan självklart inte säga att det är knutet till kön men det är en upplevelse vi har och vi valde att lyfta det med pedagogerna) Killarnas svar bemöttes oftare, än tjejernas, med följdfrågor och uppmuntran till att vidareutveckla svaren. Det var spännande att diskutera detta med pedagogerna och vi har tillsammans lyft att det räcker inte bara att slumpvis fördela möjligheten att få besvara lärarnas frågor utan det är också vad pedagogerna gör med elevsvaren som har en avgörande betydelse. Vad får eleverna svara på och hur får de svara? Får alla elever en chans att vidareutveckla sina svar? Gör jag som pedagog någon skillnad beroende på vem som svarar? Vilka förväntningar har jag?

Under klassrumsbesöken var det inte alltid glasspinnar som var metoden för att fördela talutrymme. Vi har sett att när ”regeln” för fördelning av talutrymmet är handuppräckning, blir resultatet ofta olika spelregler för olika elever. Det var fler killar än tjejer, som tog talutrymme genom att säga svaret högt ut i klassrummet, vilket resulterade i (som vi upplever det) att de som räckte upp handen tröttnade och tappade motivation att delta i helklassdiskussionen. Även detta är något som vi diskuterade tillsammans med pedagogerna och vi landade i att det är viktigt att det finns tydliga spelregler för vad som gäller vid diskussioner. Det är lätt att hamna i att det blir parallella spår - grundregeln är handuppräckning men det funkar att säga svaret rakt ut.

Ett sätt som pedagogerna har arbetat aktivt med för att få alla elever delaktiga och engagerade i undervisningen är EPA. Det är en metod som bygger på att varje elev först får fundera/arbeta enskilt för att sedan diskutera tillsammans med en kamrat. Efter det blir det en gruppdiskussion utifrån det man pratat om i paren. När EPA använts som metod har vi observerat att killarna och tjejerna fått ett mer jämställt talutrymme och att alla elever blivit mer aktiva. Den här iakttagelsen har känts viktig och varit utgångspunkt för många diskussioner med lärarna. Pedagogerna själva upplever många vinster med EPA, som till exempel ökat elevengagemang. Metoden används i samtliga årskurser på skolan.

Förändring kräver förändring

Det har varit intressant, lärorikt och spännande att lyfta och undersöka olika frågor utifrån genus tillsammans med pedagogerna på skolan. Precis som vi skrev i inledningen så handlar genusarbete i stor grad om hur medveten jag är som pedagog. Det handlar även om hur mycket jag vill och kan påverka mitt agerande i klassrummet. Det är agerandet som eleverna ser och lär av.

I slutet av mars 2016 hade vi en gemensam studiedag där vi bland annat lyfte att ”förändring kräver förändring”. För att upptäcka ojämlikheter, som ofta är dolda för oss i vardagen, behöver vi aktivt undersöka och ”spegla” vår egen praktik och det är av stor vikt att vi gör det för att kunna bidra med att förbättra resultat och hälsa i skolan för både pojkar och flickor. Vi behöver aktivt arbeta med att öka vår kunskap om ojämlikheter i bemötande och behandling av pojkar och flickor i skolan. Det är relevant, precis som skolforskare Mia Heikkilä säger: ”att pedagoger reflekterar över genus när didaktiska överväganden görs. Annars riskerar stereotypa föreställningar om kön begränsa elevers utveckling” (Genus.se). Det är ett arbete som vi aldrig blir ”klara” med utan det måste utgöra en självklar del i skolans hela vardag, inte bara i klassrummet utan även på raster, i matsalen, på skolbussen och så vidare. Vårt kvalitetsutvecklaruppdrag har bara varit en del i en process som ständigt behöver vara aktuell och levande i skolans verksamhet.

Sist men inte minst

Vi vill även passa på att tacka Torbjörn Messing, jämställdhetskonsult, som vi haft förmånen att ha som handledare under vårt kvalitetsutvecklaruppdrag. För oss har det varit två parallella lärprocesser, arbetet tillsammans med pedagogerna på skolan men också våra handledarträffar med Torbjörn, vilka vävts samman i och med vårt uppdrag. Många intressanta och lärorika samtal – tack!

/Charlotta Hallman & Erik Änghagen, Kvalitetsutvecklare, Örebro kommun